0

Aktiviteter i sociala medier

Magnetkamera

MRT, magnetisk resonans-tomografi, kallas i folkmun för magnetkamera. Med denna metod undersöker man kroppens inre med hjälp av starka magnetfält.

MRT ger tydliga bilder av kroppens mjukdelar och ämnesomsättning. Vätskeflöden, exempelvis cirkulationen av vätskan som omger hjärna och ryggmärg, kan med fördel studeras med MRT.

Patienten får ligga på en brits inuti en cirkelformad apparat. Undersökningen är inte obehaglig men man måste ligga stilla, med stöd av kuddar. På grund av höga ljud från apparaturen får man bära hörlurar under undersökningen. Bilderna tas i olika sekvenser och under tiden får inte dörren öppnas in till undersökningsrummet. Då störs magnetfälten. Personalen har uppsikt genom ett fönster och radiokontakt med patienten.

Undersökningen går till så att patienten placeras i ett magnetfält samtidigt som radiosignaler skickas mot kroppen. Kroppens vätejoner kommer då i svängning och avger radiovågor till en mottagare. Radiovågorna från vätejonerna samlas ihop och bearbetas av en dator som presenterar informationen i skiktbilder.

Det finns idag inga kända biverkningar av MRT, exempelvis medför undersökningen inte någon strålning. Ibland används ett kontrastmedel, Gadolinium, som ges som en injektion i ett blodkärl. Detta kan förbättra bildkvaliteten väsentligt, men försiktighet bör iakttas vid upprepade undersökningar då medlet kan ansamlas i vissa organ. Medvetenheten om detta är idag stort, och riskerna bedöms som låga eftersom man numera sänkt doserna av ämnet avsevärt.