Endoskopi

Endoskopi innebär att man med ett särskilt instrument kan titta in i kroppens organ och hålrum och med blotta ögat se hur de ser ut från insidan. Man kan också ta vävnadsprover, biopsier, med hjälp av endoskopi.

Det finns tre olika metoder för endoskopi:

  1. Den enklaste metoden är att använda ett rakt, stelt rör med en ljuskälla utifrån. Endoskopet kan ha en lins som förstorar. Metoden används vanligtvis vid undersökning av ändtarm, luftrör eller slida.
  2. Vid undersökning av exempelvis knä eller bukhåla används ett rakt, smalt, stelt instrument som har ett inbyggt linssystem och med en ljuskälla utifrån.
  3. Den tekniskt mest avancerade metoden är när ljus och bild skickas genom en böjlig slang med fiberoptik. Slangen innehåller en mängd mycket tunna glasfibertrådar som leder ljuset från en lampa utanför kroppen till spetsen på slangen, där linser och prismor sprider ljuset inuti kroppen. Undersökaren för in slangen genom en kroppsöppning, mun eller ändtarm. Den manövreras sedan med reglage så att man kan titta ”runt om” i det område som ska undersökas. En videokamera i änden på den böjliga slangen ger högkvalitativa bilder på en tv-skärm som undersökaren kan studera. En del av dessa instrument innehåller en ultraljudsapparat i änden, vilken kan ge ytterligare information om tumörer som befinner sig lite djupare i vävnaden och som inte ses direkt med videokameran.

    Endoskopi medger att man tar vävnadsprover med nål via instrumentet. Kamera eller ultraljud kan då vägleda läkaren så att provet blir så representativt som möjligt. 
Granskad 11 juli 2018
Granskare
Jan Zedenius
Docent, Karolinska Universitetssjukhuset Stockholm och bitr. vetenskaplig sekreterare, Cancerfonden
Sidansvarig
Helena Torsler Andersson
Kommunikatör och leg. sjuksköterska/ Cancerfondens informations- och stödlinje