I labbet studerar Kristina Aaltonen, Lisa Rydén, Sara Jansson och Charlotte Levin Tykjær Jørgensen celler som finns i blodprover från bröstcancerpatienter.
Nyheter
Publicerad
11 okt 2017
Författare
Lisa Jacobson

Tillsammans mot spridd bröstcancer

Hur kan blodprover användas för att bättre följa upp behandlingen hos patienter med spridd bröstcancer? Lisa Rydéns tolv personer starka forskargrupp försöker hitta metoder som förbättrar behandling, livskvalitet och omvårdnad för en utsatt patientgrupp.

Till Kampradhuset vid Skånes universitetssjukhus i Lund kommer många av de 150 kvinnor som är med i studien och lämnar blodprover regelbundet. Men i dag är det forskargruppen som möts här. Runt ett stort bord sitter tolv personer: forskningssjuksköterskor – de som till vardags möter patienterna och tar proverna – laboratorieforskare och läkare, en student, projektsamordnare, biomedicinska analytiker som analyserar proverna – och så kirurgen Lisa Rydén, gruppens ledare.

De har precis avslutat terminens sista gruppmöte kring den gemensamma studien om hur blodprover kan användas för att bättre följa upp behandlingen hos patienter med spridd bröstcancer.

– För just den här patientgruppen behövs det verkligen mer forskning. Det handlar både om hårda och mjuka frågor, om behandling, livskvalitet och omvårdnad. I framtiden kommer ännu fler patienter att överleva längre. Då växer gruppen av patienter med spridd cancer och behovet av tillförlitlig kunskap om dem ökar, säger Lisa Rydén, som är överläkare och professor i kirurgi vid Lunds universitet.

Saknas ett blodprov för bröstcancer

Tillsammans med onkologen Ami Larsson fick hon idén efter en konferens i USA 2010, där hon lyssnat till ett föredrag om cirkulerande tumörceller. På senare år har så kallade biomarkörer – det vill säga celler, arvsmassa eller andra ämnen som tumörer släpper ifrån sig och som cirkulerar fritt i blodet – blivit ett hett forskningsfält.

– Det är viktigt att kunna utvärdera utvecklingen av sjukdomen, veta vilken behandling vi ska välja och när vi ska byta. Att kunna ta ett blodprov på vårdcentralen har man ju länge velat, men det har inte funnits någon entydig markör för spridd bröstcancer, förklarar Lisa Rydén.

Att ha bättre kunskap om sin prognos är också viktigt för hur patienterna kan planera sitt liv, betonar hon.

För de allra flesta som drabbas av bröstcancer går det bra numera, åtta av tio lever i minst tio år efter diagnosen. Men om sjukdomen återkommer är läget sämre, då överlever ungefär var tredje i fem år. De senaste åren har det dock kommit fler effektiva läkemedel och läkarna har lärt sig att kombinera behandlingar på nya sätt. En del patienter kan nu leva länge med spridd bröstcancer och hoppet finns att fler ska kunna leva med god livskvalitet.

Stort behov av nya metoder

Men ännu finns ett stort behov av förbättring, för att rädda fler liv. Ungefär 15 000 kvinnor i Sverige beräknas i dag leva med spridd bröstcancer och varje år dör cirka 1 400 kvinnor i sjukdomen.

Att på ett enkelt sätt kunna utvärdera behandlingens effekt och justera och individanpassa den utan att behöva ta vävnadsprover skulle betyda mycket. Lundaforskarna fokuserar på att identifiera och räkna cirkulerande tumörceller. Men hur är det möjligt att hitta några enstaka cancerceller i ett blodprov med miljoner röda och vita blodkroppar?

På labbet i Medicon village, en bit från sjukhuset, berättar och visar forskaren Kristina Aaltonen, som är docent i experimentell onkologi, hur det går till:

– De cirkulerande tumörcellerna har ett speciellt protein på sin yta, som fungerar som en markör. Denna kan kännas igen av antikroppar som tillsätts, och som fastnar på ytproteinet. Antikropparna är fiffigt nog försedda med små magneter. När blodprovet sedan stoppas in i en avancerad apparat med en stark magnet, kan tumörcellerna sorteras fram. Därefter kan de färgas på olika sätt, identifieras i mikroskop, räknas och karaktäriseras.

Kan studera enskilda celler

Efter sju år har gruppen nu kunnat samla in prover från tillräckligt många patienter. De första resultaten visar att patienterna har flest cirkulerande tumörceller när det just upptäckts att sjukdomen spridit sig. När behandling sätts in sjunker antalet tumörceller i blodproven, vilket visar att behandlingen har effekt.

På en bildskärm visar Kristina Aaltonen hur enskilda celler kan sorteras fram, studeras och karaktäriseras. Vilka gener och proteiner är aktiva i tumörcellerna, och hur ser de ut? Det har betydelse för vilken behandling som kan ges.

För bara några år sedan visste läkarna inte hur mycket cancercellerna kan förändra sig med tiden hos en och samma patient.

– När jag började i projektet 2012 tittade vi bara på ursprungstumören från patientens bröst. Men den kunde ju vara tio år gammal. Nu vet vi att metastaserna, dottertumörerna, kan ha helt andra egenskaper, och då måste ju behandlingen anpassas, säger Kristina Aaltonen.

Utvärderar fortfarande metoden

Kruxet är att det ofta inte är så lätt att ta vävnadsprover på metastaser, som kan sitta i hjärnan eller skelettet. Att kunna se tumörens egenskaper med hjälp av blodprover kommer därför att bli väldigt värdefullt.

Än så länge utvärderar forskarna dock metoden och patienternas behandling kan ännu inte justeras efter hur proverna ser ut.

– Men i framtiden hoppas vi att metoden ska kunna användas för att se om sjukdomen försämras, följa upp och skräddarsy behandling, säger Kristina Aaltonen.

Alla i teamet är lika viktiga

Cancerforskning är ett teamarbete, mellan olika yrkeskategorier och mellan forskare i olika länder. Mångas bidrag leder till att nya bitar läggs till det stora pusslet. Det täta samarbetet i forskargruppen är viktigt på flera sätt, berättar medarbetarna vid gruppmötet. De betonar hur de kompletterar varandra och hur roligt det är att jobba när alla är generösa och delar med sig av sina specialkunskaper.

– Alla delar i teamet är lika viktiga. Vi som jobbar kliniskt i sjukvården har haft en stor uppgift att identifiera patienter och erbjuda dem att vara med. Samtidigt har vi väldig nytta av kontinuerlig kontakt med medarbetarna på labb, det har varit många personliga leveranser av prover, och är det några bekymmer eller frågor så ringer vi varandra, säger Lisa Rydén.

För forskarna på labbet betyder diskussionerna med sjuksköterskorna och läkarna en verklighetsförankring och en extra sporre. För forskningssjuksköterskorna som träffar patienterna är det viktigt att få återkoppling om de vetenskapliga resultaten.

Lina Zander, kontaktsjuksköterska vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, förklarar:

– Jag kan berätta för patienterna hur det går med studien. Då upplever de att provet som de lämnat faktiskt leder till något, och de blir glada när det publiceras en ny forskningsartikel eller när Lisa fick ett pris (hon tilldelades Nordiska medicinpriset för sin forskning om bröstcancer). Vi kan ge något tillbaka till dem som är själva förutsättningen för forskningen.

Lisa Jacobson

Medicinjournalist

Visa fler