Nyheter
Publicerad
6 nov 2018

"Jag hittade en ny gen"

När Marianne Farnebo hittade en helt ny gen i DNA-tråden som var viktig som skydd mot cancer var det ett stort steg både för henne personligen och för forskningen.

" Små Halleluja moments har vi forskare kanske någon gång per månad. Men att hitta en helt ny gen i DNA-tråden som jag gjorde, tidigt i karriären – det är inte direkt vanligt. Att den genen sedan visade sig vara viktig som skydd mot cancer har både varit betydelsefullt för forskningen i stort, men även personligen för mig som forskare eftersom upptäckten har möjliggjort alltifrån forskningsanslag till att bli inbjuden till internationella konferenser.

Vår arvsmassa består av två trådar som ligger bredvid varandra, tänk dig ett par längdskidor ungefär. De flesta generna befinner sig på en av längdskidorna. Men ibland ligger de exakt bredvid varandra på vardera skida och överlappar. Det var då välkänt att mutationer i en gen som heter p53 bidrar till cirka hälften av alla cancerfall. p53-genen ska se till att celler med skadat DNA antingen reparerar sitt DNA eller begår självmord. Jag bestämde mig för att se om p53 hade någon överlappande gen – och det hade den. Den fick namnet WRAP53 eftersom den ligger så nära p53. Jag misstänkte att de båda generna styr varandra och har kunnat konstatera att så är fallet.

Jag ägande ungefär fyra år av min forskning till att utreda den här funktionen. Sedan började jag undersöka vad WRAP53 gör och hur den skyddar mot cancer. Jag tog hjälp av ett norskt forskarteam som har en stor databas över bröstcancerpatienter. Det fanns då inga antikroppar som band till just WRAP53-proteinet så jag fick utveckla dem tillsammans med ett företag. Den norska forskargruppen hällde antikroppar över cancertumörerna och kunde snabbt konstatera att WRAP53 inte bara skyddar mot cancer utan att förlust av WRAP53 var kopplat till aggressiv sjukdom och därmed förkortad överlevnad. 

Här kan du läsa om bröstcancer

När det norska teamet kom till Stockholm med sina resultat var det verkligen ett stort ögonblick av ”JAAA”! Resultatet kan användas för att dels utveckla genterapi med syfte att återställa proteinet hos cancerpatienter. Dels kan det användas för att visa om en tumör är känslig mot strålbehandling. Tumörceller med förlust av proteinet är nämligen resistenta mot strålbehandling och då är det ingen mening att behandla dessa patienter med strålbehandling. Det är en så kallad prediktiv markör som kan användas i behandlingsbeslut.

Strålning orsakar DNA-skador och vanligtvis finns WRAP53 i cellen och reparerar dem. Det är inte helt klart varför förlust av WRAP53 gör att tumören blir resistent mot strålning men sannolikt är det för att DNA-skador då blir kvar oreparerade, vilket gör att tumören blir ännu mer olik sitt vanliga jag. Om skadorna hamnar i viktiga gener som skyddar mot tillväxt av tumören, så kan den växa ohämmat och sprida sig".

 

Ur Rädda Livet 3/2018

Visa fler