En prostatacanceroperation är ett avancerat ingrepp. Anna Bill-Axelson leder en stor studie för att ta reda på när behandling behöver sättas in, och när det är bättre att avvakta för att undvika biverkningar. Foto: Melker Dahlstrand och privat
Nyheter
Publicerad
28 jun 2018
Författare
Lotta Fredholm

Hon vill bota prostatacancer utan risk för skada

Anna Bill-Axelson vill ta reda på hur vården ska följa män som har fått diagnosen prostatacancer. Målet är att undvika onödiga ingrepp, men att i rätt tid, innan sjukdomen har gått för långt, sätta in botande behandling.

I februari i år beslutade Socialstyrelsen att inte rekommendera undersökning av alla män mellan 50 och 70 år för prostatacancer. Den form av screening som utvärderats var att i blodet mäta halten av så kallat PSA, prostataspecifikt antigen.

Anna Bill-Axelson, docent och överläkare inom urologi vid Uppsala akademiska sjukhus, blev inte förvånad.

– Nej, tvärtom. PSA är ett alltför ospecifikt mått, som innebär att man hittar sådant som inte behöver behandlas. Beräkningar visar att för varje liv som räddas, hittas och behandlas cirka 30 män i onödan, säger hon.

Det var också Socialstyrelsens poäng – risken att utsätta män för oro och för onödig behandling. Biverkningar efter operation och strålning kan vara urinläckage, tarmproblem och impotens.

– Efter beslutet föreläste jag för Prostataförbundet i Uppsala och de var förstås besvikna. Men jag sa att: ”Har ni nu väntat så länge, vänta lite till. Då kan vi få en bättre screening, som gör så mycket nytta som möjligt, och samtidigt skadar så få som möjligt”.

Studie med magnetkamera ska ge svar

Nu leder Anna Bill-Axelson en stor forskningsstudie om prostatacancer. När den är av relativt godartat slag, ska deltagarna följas utan behandling. Detta sker redan i dag och kallas ”aktiv monitorering”. I dag saknas dock tydliga riktlinjer för när det är dags att sätta in botande behandling, vilket skapar osäkerhet. Många män väljer därför att begära behandling i stället för att avvakta. Med användandet av standardiserade kriterier, vill forskarna fånga upp om och när sjukdomen börjar ändra sig och då sätta in botande behandling.

Studien kan svara på många frågor och Anna ser flera fördelar.

– Med hjälp av standardiserad uppföljning kan vi som läkare vara mer tydliga i vår kommunikation med patienten. ”Du har en mindre aggressiv cancer, som vi följer med magnetkamera vartannat år. Om den ser ut att ändra sig, tar vi ett vävnadsprov från just det ställe där det ser ut att ha hänt något”, säger hon.

Att använda magnetkamera är en viktig del, och att ta vävnadsprover, biopsier, från prostata endast när det behövs och då från rätt ställe.

– Flera studier har visat att magnetkamera är bättre för att identifiera allvarliga tumörer, än ultraljudsundersökning. Dessutom minskar risken för infektioner som kan uppstå vid biopsitagning, säger Anna Bill-Axelson.

Viktigt med ordentlig information

Målet är att ta fram tydliga, gemensamma riktlinjer för att avgöra när tumören blivit mer aggressiv. I studien kommer 2 000 män att ingå, varav 800 från Sverige, där 160 redan har rekryterats. Övriga kommer att följas i England, Finland, Norge och Danmark.

– När en man inkluderas förklarar vi noga vad som kommer att ske. Att ägna en timme åt information, kan halvera risken att män av oro begär botande behandling i förtid, säger Anna Bill-Axelson.

Hon rekommenderar också männen att lyssna på hennes podd, Prostatacancerpodden.

– Den som vill veta mer kan lyssna när det passar, säger hon.

Ytterligare en poäng med standardiserade kriterier är att vården blir mer jämlik.

– Uppföljningen kan ske hos en specialistsjuksköterska, så att det fungerar även i delar av landet där det finns få urologer. Patienter som får träffa en kontaktsjuksköterska är mer nöjda med vården, och det är ingen skillnad jämfört med att träffa en läkare, utan det är kontinuiteten som har betydelse, säger hon.

Anna Bill-Axelson återkommer till vikten av att inte överbehandla och drar en parallell.

– Tänk om alla förlossningar skedde med kejsarsnitt ”för säkerhets skull”? Det skulle orsaka en massa problem, i form av infektioner och så vidare, helt i onödan, säger hon.

Stödet frigör tid för forskning 

Hennes engagemang för prostatacancer väcktes redan under läkarutbildningen.

– Jag blev involverad i forskningsprojekt om prostatacancer när jag höll på med min ST-utbildning, säger hon och fortsätter:

– Sedan avled min svärfar i prostatacancer när jag läste till läkare. Han var bara 63 år och jag kände att det här är en sjukdom som jag måste lära mig mer om.

Hon har stöd från Cancerfonden för studien, men även stöd i form av Senior investigator award sedan 2015, som innebär sex års betald forskningstjänst.

– Det är helt fantastiskt! Att min tjänst är betald frigör tid för forskning och det är jätteviktigt, säger hon.

Anna Bill-Axelson är optimistisk, både vad gäller screening och behandling.

– På fem års sikt tror jag att vi kommer att ha en bättre metod för att screena för prostatacancer. Dessutom kommer vi då utifrån vår studie ha bättre kunskap om hur vi ska följa män som fått diagnos och när vi ska sätta in behandling, säger hon.


Så utformas studien:

  • Männen undersöks först med magnetkamera och det tas ett tiotal vävnadsprover från prostata. Patologer bedömer dessa och avgör hur allvarlig cancern är. 
  • Män med en mildare cancer kan ingå i studien. Det krävs också att patienten har en beräknad livslängd på minst tio år, att PSA-värdet är under 15 och PSA-densiteten är max 0,2. 
  • Männen delas slumpmässigt in i två grupper. Den ena är kontrollgruppen och där gör man som i dagens praxis avseende när man tar biopsier och när man behandlar. I den andra gruppen följer man förbestämda standardiserade kriterier för när ny biopsi ska tas och behandling behöver sättas in. 
  • Båda grupperna följs med PSA var sjätte månad, årlig kontroll och undersökning med magnetkamera vartannat år. Alla patienter får också fylla i enkäter som mäter livskvalitet. 
  • Studiens första mätpunkt ligger ett år efter det att alla 2000 deltagare inlemmats i studien, under år 2023.

Ur Rädda Livet nr 2 2018

Visa fler