Nyheter
Publicerad
17 sep 2014
Författare
Lisa Jacobson

Hon forskar om det svåra beslutet: När är det dags att avbryta behandlingen?

Cytostatikabehandling används för att bota cancer, men också i lindrande syfte när bot inte längre är möjlig. Med återkommande palliativa cytostatikakurer kan en tumör hållas i schack under en lång period, och symtom som exempelvis smärta kan lindras. Patientens livskvalitet ökar och livet förlängs i många fall. Men cytostatika dödar inte bara cancerceller, utan även friska celler. Biverkningarna är ofta tuffa och för varje obotligt sjuk patient finns en brytpunkt när cytostatikan gör mer skada än nytta.

– Det finns en fas när patienten inte längre orkar med behandlingen, berättar onkologisjuksköterskan och forskaren Ulla Näppä, som har lång erfarenhet av cancervård i livets slutskede. Till vardags arbetar hon på Storsjögläntan, det palliativa hemsjukvårdsteamet vid Östersunds sjukhus.

För att ha nytta av behandlingen behöver patienten ha ett ganska gott allmäntillstånd, den som är sjuk ska inte vara så svag att hon eller han är sängliggande. Den förväntade överlevnaden bör vara minst en månad, därefter är behandlingen alltför påfrestande enligt Ulla Näppä. Dilemmat är att avgöra när den här brytpunkten inträffar, och det är det hennes forskning handlar om.

Tidigare i år lade hon fram sin avhandling vid Umeå universitet, där hon följt upp patienter från Jämtland, Norrbotten och Västerbotten. En av Ulla Näppäs studier visar att var fjärde person som fick palliativ cytostatika fick det under den sista månaden i livet. De som fick cytostatika i så sent skede tillbringade mer tid på sjukhus och avled mer sällan i sitt eget hem, jämfört med de som fick vara utan behandlingen den sista månaden.

Ulla Näppä.

Ulla Näppä och hennes kolleger vill hitta metoder att göra bättre bedömningar av om cytostatikabehandlingen ska fortsätta eller inte. Därför har hon utvärderat en enkät med fem frågor som patienterna får besvara inför en ny cytostatikakur, där de får beskriva hur de mår, hur mycket de orkat den senaste tiden och vad de tänker inför ännu en behandlingsomgång.

– Enkäten gav värdefull information till sjuksköterskorna som ger behandlingen. Men den minskade inte andelen patienter som fick cytostatika under den sista månaden, berättar Ulla Näppä.

Det krävs därför mer forskning om de här svåra besluten, menar hon.

– För många patienter och anhöriga är cytostatikabehandlingen det sista hoppet. Därför är det så viktigt att ha en fungerande och ärlig kommunikation. Att våga säga att nu har vi nått vägs ände med cytostatika, men vi har hopp om att du kan få en bättre sista tid utan den.

Den palliativa vården inriktas då på att lindra smärta och andra symtom.

– Det är vi duktiga på inom den avancerade hemsjukvården. Där ser jag många gånger patienter som efter att cytostatikabehandlingen är avslutad säger ”Är det så här bra man kan må?”

Ulla Näppä har fått stöd till sin forskning från Cancerfonden via sin handledare Bertil Axelsson, docent i palliativ medicin.

Lisa Jacobson

Medicinjournalist

Visa fler