Efter en lång tid av personalavhopp och underbemanning som bland annat tvingat avdelningen att stänga vårdplatser har vinden vänt på avdelning 21. Foto: Melker Dahlstrand.
Nyheter
Publicerad
14 mar 2017

Från oro till framtidstro

Vårvintern 2016 gick det inte längre. Avdelning 21 på Södersjukhuset i Stockholm tvingades hålla mer än hälften av vårdplatserna stängda. Svårigheterna kom inte som en blixt från klar himmel, men den dåvarande ledningen hade inte förmågan att hejda fallet.

– Det hände  flera saker som upplevdes som negativa för oss som jobbade här, och på flera andra avdelningar inom onkologin i Stockholm, säger Ulrika Lagercrantz, sjuksköterska på avdelning 21 sedan många år och en av dem som trots allt orkade stanna kvar.

Sjuksköterskor med specialistutbildning, till exempel inom smärtlindring, plockades bort från sina arbetsuppgifter och förflyttades till vårdavdelningar för att göra mer allmänna sköterskejobb.

– Känslan var att kompetensen urholkades och många av dem som omplacerades tappade förstås suget och sa upp sig. Det blev som en ond spiral av dålig stämning och fler och fler slutade, samtidigt som det blev i stort sett omöjligt att rekrytera ny personal.

Flera bakomliggande orsaker

Per Lindh är överläkare och verksamhetschef för den nyskapande självständiga onkologiska kliniken på Södersjukhuset. Han började sin tjänst under hösten 2016 och för honom är bilden av den tidigare verksamhetens svårigheter inte ny.

– Det har varit svårt med personalsitualtionen på slutenvårdsavdelningarna sedan flera år tillbaka, säger han. 

Det finns flera bakomliggande orsaker som exempelvis misslyckade organisationsförändringar och schemaläggningar som inte är optimala. Många, framför allt sjuksköterskor i den yngre generationen, har valt att söka sig till öppenvårdsavdelningarna för att få bättre arbetstider. Upplever man dessutom att det inte ”lönar sig” med vidareutbildning och att karriärvägarna är begränsade sjunker motivationen att jobba på obekväma arbetstider.


Det viktiga är att skapa en klinik­känsla med god stämning. Mycket handlar om så enkla saker som ordning och reda. Foto: Melker Dahlstrand. 

Situationen på avdelning 21 förbättrades av ett administrativt beslut att åter göra onkologin på Södersjukhuset till en självständig verksamhet i stället för att fortsätta vara en del av onkologiska kliniken på Karolinska universitetssjukhuset. Pehr Lind rekryterades som verksamhetschef, vakanta enhetschefstjänster tillsattes och gavs ett tydligt uppdrag att återuppbygga kliniken.

– Bara vetskapen om att det skulle bli så förändrade mycket, säger Ulrika Lagercrantz. Vi fick tillbaka framtidstron och kraft att ta oss igenom den svåra situation vi befann oss i.

Medarbetarna måste bli lyssnade på

Sakta men säkert har avdelning 21 åter börjat få näsan över vattenytan. 16 av de 18 platserna är nu öppna och rekrytering pågår for att under våren 2017 kunna belägga samtliga vårdplatser. 

– Nu känner vi att vi är på gång. Gemenskapen och arbetslusten är tillbaka. Förhoppningen är att vi kan utvecklas till ett så kallat ”magnetsjukhus” som erbjuder så bra arbetsförhållanden att vi drar till oss folk, säger Ulrika Lagercrantz.

Enligt verksamhetschefen Pehr Lind är det inga magiska trick eller mirakelkurer som ligger bakom förvandlingen.

Läs kapitlet om cancervård här. Hela Cancerfondsrapporten släpps i april 2017.

– Det viktiga är att skapa en klinikkänsla med god stämning. Mycket handlar om så enkla saker som ordning och reda. Man kan inte driva en vårdavdelning, med till största delen planerad vård, som om den vore en akutmottagning, säger han. Det får inte vara rörigt, vare sig det handlar om fördelningen av arbetsuppgifter eller hur schemaläggningen sköts. Medarbetarna måste bli lyssnade på, en avdelning med dålig kommunikation blir varken trivsam eller effektiv.

Skapa rimliga arbetsförhållanden

Ulrika Lagercrantz ser också ett behov av att förändra utbildningsvillkoren för sjuksköterskorna.

– Jag skulle önska att vår utbildning påminde mer om läkarnas. Att man efter grundutbildningen till sjuksköterska får göra en allmäntjänstgöring inom olika sjukvårdsspecialiteter och därefter kunna gå en specialistutbildning som är betald. En tydlig karriärväg som lönar sig skulle få flera att stanna i yrket, säger hon.

Pehr Lind välkomnar att verksamheten i vården utvecklas, men höjer samtidigt ett varningens finger.

– Politikerna får akta sig. Det finns en risk med den affärsmässighet som präglat diskussionen om vården den senaste tiden. Visst ska vi vara effektiva och utnyttja resurserna på bästa sätt, men huvudbudkapet måste ändå vara att skapa rimliga arbetsförhållanden för medarbetarna, vilket också leder till att patienterna får en god vård.

Ur Cancerfondsrapporten 2017

Visa fler