Eva Hellström Lindberg är professor i hematologi vid Karolinska institutet.
Nyheter
Publicerad
11 aug 2017

Forskare: Plötsligt förstod vi

Forskare över hela världen har lagt pussel för att förstå hur blodcancerformen MDS fungerar. Plötsligt började pusselbitarna falla på plats. Eva Hellström Lindberg berättar om upptäckten som har skapat utveckling av nya läkemedel.

"Jag forskar om en typ av blodcancer som kallas MDS. Hos patienter med MDS fungerar bland annat inte produktionen av nya röda blodkroppar, vilket leder till svår blodbrist.

När jag började forska, i mitten av 1980-talet, visste vården och forskningen inte att den här sjukdomen fanns. Den var inte en diagnos, hade inte ens ett namn. Men runt om i världen var vi några läkare som undrade över en grupp patienter och deras oförklarliga blodvärden. Tillsammans har vi lagt pusslet, bit för bit. Sjukdomen fick ett namn – myelodysplastiskt syndrom – och så småningom har vi förstått att det är en hel grupp sjukdomar och att de är ganska vanliga. I dag vet vi också en hel del om hur sjukdomen uppstår och för vissa av patienterna har vi bra behandlingar. Min forskargrupp har spelat en viktig roll i den utvecklingen.

FAKTA
Eva Hellström Lindberg är professor i hematologi vid Karolinska institutet och överläkare vid Hematologiskt Centrum, Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

Hon forskar om orsakerna till, och behandling av, myelodysplastiskt syndrom, MDS. Hennes forskning stöds av Cancerfonden med två miljoner kronor under åren 2017-2019

Ett stort ögonblick för mig som forskare var när vi plötsligt fick en bättre förståelse för sjukdomens orsaker. Det var vintern 1996–1997, och vi hade nyligen gjort en viktig upptäckt: Att EPO, erytropoetin, är en bra medicin mot blodbrist vid vissa typer av MDS. Tidig behandling med EPO gör att patienterna ofta slipper flera år av upprepade blodtransfusioner.

Vid den här tiden visste vi inte vad sjukdomen i grunden berodde på, men tack vare vår pågående kliniska studie med EPO fick vi plötsligt en ny möjlighet att ta reda på det: Här fanns ju ett jämförelsematerial!

Eftersom patienterna led brist på röda blodkroppar hade vi antagit att förstadierna till dessa inte producerades i tillräcklig mängd. Men när vi undersökte benmärgen från patienter som blivit bättre med EPO-behandling såg vi att det var något annat som förändrats: Det bildades faktiskt färre förstadier till röda blodkroppar – men de överlevde mycket bättre.

Hos en frisk människa har röda blodkroppar en livslängd på några månader men det visade sig att hos de här patienterna började blodkropparna avveckla sig själva redan innan de kommit ut i blodomloppet.

Där och då förändrade vi förståelsen av sjukdomen, vilket har varit helt avgörande för den fortsatta forskningen. Med den nya kunskapen kunde vi börja leta på rätt ställe efter sjukdomens genetiska orsaker. Så småningom har vi upptäckt att i den typ av MDS som vi forskar mest om är det fel i mitokondrierna, cellens kraftverk, som leder till att röda blodkroppar upplöser sig själva i förtid. I dag pågår mycket läkemedelsutveckling som bygger på vår upptäckt för 20 år sedan.”

Ur tidningen Rädda Livet nr 1 2017 

Visa fler