Forskningssjuksköterska Anette Ahlin Gullers och Kerstin Kronholm Diab. Foto: André de Loisted.
Nyheter
Publicerad
11 okt 2017
Författare
Lisa Jacobson

"Ett sätt att dra mitt strå till stacken"

När det visade sig att Kerstin Kronholm Diabs bröstcancer hade spridit sig fick hon frågan om hon ville vara med i en studie och lämna prover för att undersöka tumörceller i blodet. Hon tvekade inte att säga ja.

Det är drygt elva år sedan nu som Kerstin Kronholm Diab upptäckte att det ena bröstet blivit hårdare. Den senaste mammografin hade inte visat något konstigt, men Kerstin som själv är sjuksköterska förstod att något var fel. Det visade sig vara bröstcancer.

Diagnosen blev början på en lång resa med operation, strålning och tuffa cytostatika-behandlingar som Kerstin tålde dåligt. Hon utvecklade också en autoimmun sjukdom, sarkoidos, som satte sig i bland annat lungorna. Trots långa sjukskrivningar kämpade hon på med sin egen forskning och våren 2014 doktorerade hon med en avhandling om frisörers arbetsmiljö.

− Det är ett fantastiskt intressant ämne och att doktorera var ett viktigt mål för mig. Men efter disputationen blev jag sjukskriven för utmattning. Jag bad läkarna kolla mina lungor, kanske det var sarkoidosen som gjorde mig så trött? minns Kerstin.


Kerstin Kronholm Diab. Foto: André de Loisted.

Det visade att hon samlat på sig vätska i lungsäcken, och orsaken var metastaser. Bröstcancern hade spridit sig. Det var då hennes onkolog frågade om hon ville gå med i en studie om cirkulerande tumörceller (som du kan läsa mer om under "rekommenderad läsning" längre ned). 

− Läkemedelsstudier har jag inte velat vara med i, men den här är annorlunda och jag tyckte att det var intressant. Den här metoden kan gagna patienter, kanske inte mig, men andra framöver.

Du får inte testa någon ny behandling, utan bara lämna blodprover. Får du ändå ut något av att vara med?

− Om jag kan hjälpa till med detta känner jag att jag har dragit ett litet strå till stacken. Dessutom har jag fått träffa min forskningssjuksköterska Anette regelbundet i flera år nu, och hon är en underbar person. Det är inte lätt att ta prover på mig men hon är duktig och brukar få passa på att ta andra blodprov samtidigt. Jag litar på henne och vi pratar om olika saker som är viktiga. Jag kan alltid kontakta henne och ibland är det lättare än att få tag på min kontaktsjuksköterska.

Du är själv forskare. Tror du att det påverkar hur du upplever att vara med i en studie?

− Ja, om man vet hur forskning går till är man kanske mer positiv. En del tackar nej för att det kan vara jobbigt, speciellt om man inte tror att man får ut något av det själv. Jag ser det på ett annat sätt och är intresserad av resultaten, jag brukar fråga när det ska publiceras artiklar för då vill jag gärna läsa dem.

Vad hoppas du att studien ska leda till i framtiden?

− Om man kan följa tumörmarkörer och få samma säkerhet som med datortomografi och andra röntgenundersökningar skulle vi slippa strålningen från de undersökningarna. Jag hoppas att detta ska förenkla för både sjukvården och oss patienter, ett blodprov är så mycket lättare för alla. 

Lisa Jacobson

Medicinjournalist

Visa fler