Nyheter
Publicerad
23 nov 2018

En till jul tillsammans

Madeleine kände att livet var på topp. Hon gjorde karriär inom sitt drömyrke, dejtade, reste och levde det liv hon älskade. Cancerbeskedet förändrade allt och livet sattes på paus. Men efter att ha sett döden i vitögat har Madeleines liv fått ny mening och relationen till familjen är ännu starkare. Nu hoppas hon få starta sitt liv igen.

Madeleine var bara 24 år när hon kände att något var fel i hennes kropp. Hon stormtrivdes som ambulanssjuksköterska, men led av smärtor, feber och trötthet. Efter år av återkommande läkarbesök, provtagningar och en hel del tjat röntgades hon till slut.
– Jag såg direkt på personalen att något inte stod rätt till, berättar Madeleine. Deras blick glömmer jag aldrig.

Då hade hon hunnit fylla 27.

Ett nytt liv som cancerpatient

Cancerformen Madeleine drabbades av var lymfom och även om hon haft sina aningar kom beskedet som en hård smäll. Men hon fick ett lugnande besked av hematologen: ”Du har tur, det är den ’bästa’ typen av cancer. Vi botar 99 procent av alla som får det, eller nej, vi botar alla som får det”. Han fick rätt, men vägen dit blev långt ifrån spikrak. Behandlingen med cytostatika började omgående, vilket blev starten på en lång och jobbig resa. Cytostatikan gjorde henne svag och sjuk. Men hennes familj omslöt henne med sin kärlek och sina omsorger. Madeleines föräldrar flyttade hem till henne och skötte om både Madeleine och hemmet. Systern och hennes familj fanns också där – hela tiden, dygnet runt.

Är livet slut nu?

Trots den tuffa behandlingen försvann inte tumören helt, utan började växa aggressivt. Efter en cytostatikabehandling stod Madeleine och läkarna inför en väldigt tuff utmaning: tumören hade blivit resistent. Madeleines prognos var nu kraftigt försämrad, så illa att hon började planera sin egen begravning. Men eftersom cancern inte var spridd fanns ett sista alternativ: strålbehandling. Lyckligtvis fungerade den så bra att tumören i skrivande stund är helt borta. Om ett par månader väntar ett återbesök.
– Om jag får ett återfall nu så är mina alternativ obehagligt få. Då är det bara ny forskning som kan rädda mitt liv.

Vågar börja tänka framåt

I dag känner sig Madeleine friskare än hon gjort på många år och livet återvänder sakta men säkert. Det hon upplevt som sjuk, finns med henne i tankar och känslor.
– Jag har också blivit nära vän med flera andra cancersjuka. Några finns inte bland oss längre, berättar Madeleine med sorg i rösten.

Hon funderar också på hur cancervården kunde förbättras, särskilt för unga drabbade. De långa väntetiderna är en viktig fråga. Hon fick själv vänta länge på diagnos och behandling. Att leva med ovisshet och väntan är nästan det värsta av allt.

Önskar sig att få vara frisk

Madeleines familj har alltid varit nära varandra, men med sjukdomen har de svetsats samman ännu mer.
– Högtider har blivit viktigare, säger Madeleine. Då har vi verkligen tid att umgås. Vi har firat varje högtid som om den vore den sista, för det kanske den också är. Den enda julklappen jag önskar mig är att få vara frisk.

Nu ser Madeleine på livet med tillförsikt och hon är djupt tacksam för allt stöd hon fått från familjen.
– Utan dem hade jag aldrig orkat gå igenom det här. De betyder verkligen allt. Vi ser till att ta vara på all tid vi har tillsammans.

”Jag vill inte bara överleva, jag vill leva.”

Redo att starta sitt liv igen

Att vara så ung och ha levt i skuggan av döden har påverkat henne mycket.
– Nu tar jag vara på livet mer och jag väntar inte på att saker ska hända. Förut kunde jag bli stressad över vad andra gjorde, om deras karriärer eller om de skaffade barn. Nu bryr jag mig om att må bra, inte bara att överleva utan att faktiskt leva!

 

Foto: Liza Simonsson

Visa fler