Niklas och Joakim har båda förlorat sin fru i Cancer, I veckans avsnitt berättar de om det oundvikliga samtalet med barnen. Foto: Melker Dahlstrand
Nyheter
Publicerad
16 aug 2017

Att prata med sina barn om döden

Hur pratar vi om det oundvikliga? Vad säger man till sina barn när deras mammas eller pappas kropp inte orkar mer? Hur är man ärlig, samtidigt som man kämpar mot sorgen? I veckans avsnitt av Cancerfondens podd berättar Niklas och Joakim om sina erfarenheter.

– Det var en ångest att ta samtalet med barnen och berätta att mamma inte kommer att klara sig, berättar Joakim.

Han förlorade sin fru Mia vintern 2015 i livmoderhalscancer. De har två barn som då var två och sju år gamla. Han berättar hur han tog samtalet med dem.

– Jag har svårt att tro att Ville uppfattade vad som hände. Men med Stina valde vi som många andra att vara ärliga från början. Vi sa som det var, sen får man såklart välja sina ord. Vi kallade sjukdomen för cancerbollar och att mamma var tvungen att operera bort dem för att de var farliga. Just då nöjde hon sig med det svaret.

Niklas förlorade sin fru Therese hösten 2015 i samma diagnos som Joakims fru. Deras barn var då elva och tretton år.

– Rasmus och Felix var ju så stora, så de hade koll på vad cancer var för något. Vi kunde inte svara på deras farhågor om att hon skulle tappa håret eller dö. Men vi försökte inkludera dem, säger han.

Niklas berättar att det är stor skillnad på hans relation till de två sönerna nu efter att barnens mamma gått bort.

– Jag kramar mina barn mycket mer nu än innan. Det är häftigt när en 15-åring kommer och kramar om en. Förr var det lite mer så att man myste mer med mamma och bad pappa om mer praktiska saker. Men nu är jag både mys och praktisk, säger Niklas.

Lyssna på poddavsnittet med Niklas och Joakim här 

Podden finns också på iTunes.

Visa fler