Vart går alla pengarna egentligen?

Under 2016 delar Cancerfonden ut över 450 miljoner kronor till svensk cancerforskning. Varför behövs det så mycket pengar och vad är det egentligen som kostar? Vi ställde frågan till Anna Karlsson, vetenskaplig sekreterare på Cancerfonden.

Pengarna som Cancerfonden samlar in från givarna går framför allt till anslag för att genomföra olika forskningsprojekt. Ungefär 475 projekt fick mellan 600 000 och 2 250 000 kronor i anslag 2016. Den som söker anslag från Cancerfonden ska vara en självständig forskare som kommit en bit i karriären. Oftast leder forskaren en egen forskargrupp.


Här bereds ett vävnadsprov i patologlabbet. Foto: Melker Dahlstrand

Vad används pengarna till?

– En stor del av pengarna går till löner åt yngre medarbetare. Den som söker anslaget ska ha lön från ett universitet eller ett sjukhus, men de forskare som är under utbildning, till exempel doktorander, betalas ofta med forskningsanslag, förklarar Anna Karlsson, cancerforskare och vetenskaplig sekreterare på Cancerfonden.

Ett anslag på 600 000 kronor räcker ungefär till en doktorand eller motsvarande under ett år.

Förutom löner kan pengarna användas till en lång rad saker som forskarna behöver. Det kan handla om utrustning och apparater, analyser av gener eller proteiner, cellodling, reagenser och mycket annat som används i laboratoriet.

I studier där nya läkemedel testas är det oftast ett läkemedelsföretag som bekostar själva läkemedlet, men stora kostnader finns för till exempel provtagning, analyser och databearbetning.

Förutom alla forskningsprojekt finansierar Cancerfonden också forskartjänster, 2016 gick 36 miljoner till sådana tjänster.

För vissa forskare står Cancerfonden för hela lönen under sex år. Läkare och andra som arbetar i sjukvården kan söka medel som finansierar en forskartjänst på deltid. Pengarna går även till post-doktortjänster, för forskare som nyligen doktorerat och som behöver meritera sig i en annan forskargrupp. Det är den naturliga karriärvägen för att etablera sig som självständig forskare.

Varför behövs sådana forskartjänster?

– Forskarvärlden skiljer sig en del från den övriga arbetsmarknaden, och anställningsförhållandena är inte så trygga som man kanske kan tro, säger Anna Karlsson.

Den som blivit lektor eller professor har en någorlunda tryggad och självständig anställning. Men vägen dit kan vara mycket lång och osäker.

– Cancerfondens forskartjänster betyder mycket för att en ung forskare ska kunna utveckla sina egna idéer och bli en självständig forskare. De som är anställda i sjukvården har det tryggare, men deras problem är att de har svårt att få tid att forska, fortsätter Anna Karlsson.

Den som får en forskartjänst får sin lön tryggad och slipper lägga lika mycket tid och energi att söka pengar. Det ses också som ett erkännande för hela gruppen och ger möjlighet till mer långsiktiga satsningar. En sådan tjänst kan leda till en positiv spiral som i sin tur leder till att forskaren kan göra viktiga upptäckter och få en lektors- eller professorstjänst.


Vill du få information om vårt arbete för att besegra cancer?

E-post

Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.