”Magsäckscancer, vad är det?”

”Magsäckscancer, vad är det?” Lotta Korths står i en aula när telefonen ringer, hon ska strax hålla lektion för 80 skolungdomar. Hon trycker mobiltelefonen mot örat, ber läkaren utveckla, frågorna snurrar. ”En tumör i magsäcken, hur stora chans har jag att överleva?”

Kvinna  med labrador i lövskog
Lotta Korths med labradoren Vigge i skogen

När Lotta, nu två år senare, återberättar händelsen undrar hon hur hon kunde behålla lugnet och försöka fortsätta skoldagen som ingenting hade hänt. Hon befann sig i chock.

Magen hade hon haft problem med i många år och var under utredning när läkaren ringde. 

–Jag är en sån katastroftänkare som alltid har strategier för allt som kan hända mig men det hade aldrig slagit mig att jag kan få cancer. Inte ens under utredningen.

Var med och besegra cancer

Stöd cancerforskningen

”Du är ju vältränad, varken röker eller dricker” så har det låtit när Lotta berättat om sin cancersjukdom. Det är visserligen sant. Lotta har tränat aktivt i hela sitt liv.

Under några år hade hon 7 till 8 träningstillfällen i veckan med löpning, yoga, ridning och kampsportsträning. Hon har varit med i landslaget och tävlat i den japanska kampkonsten Taido. 

På hästen vid vattnet

– Jag har lärt mig att cancer inte handlar om vilka levnadsvanor du haft, utan vilken lott du drog. Jag drog nitlotten, det handlar om slumpen, den maktlösheten har gjort mig väldigt arg emellanåt. 

Lotta bestämde sig för att ta tag i de saker hon faktiskt kunde ta kontroll över. För henne var det kopplat till mat och träning för att åtminstone må så bra som möjligt under behandlingen.

– Det var ett par veckor av ovisshet efter beskedet. Men så snart jag träffat onkologen och fått en plan för hur den kommande behandlingen skulle se ut, veckovis planerad, kände jag mig trygg.

Två månaders cellgiftbehandling, sedan operation, därefter cellgiftsbehandling igen. Lotta började föra träningsdagbok. 

– Jag höll igång så mycket jag orkade. Skrev upp hur långt jag gick varje dag, Första tiden efter cellgiftbehandlingen släpade jag mig runt kvarteret. Efter några veckor var jag uppe i kanske sju kilometer.

Så var det dags för nya cellgifter och jag orkade bara runt kvarteret igen. Med hjälp av dagboken kunde jag följa utvecklingen och se att jag inte tappade för mycket kondition och styrka. Det motiverade mig att ta mig ut och det hjälpte mig att bli starkare inför operationen. 

Porträtt Lotta

Efter operationen var magsäcken liten som en valnöt. Vad skulle hon äta för att få i sig tillräcklig näring? Informationen hos onkologen var bristfällig. Mycket fick hon lista ut själv.

– Läkaren sa bara att jag ska äta mindre. Men med en så liten magsäck vill man veta vad som ska rymmas i den

Hon förstod att patienter som gjort gastric bypass får bättre information så hon intervjuade några av dem. 

Med min träningsbakgrund hade jag bra koll på mitt näringsbehov.

– Av dem fick jag veta att man kan få dumpingssyndrom i form av yrsel och illamående efter måltid. Och att man måste tugga väldigt noga, om maten åker ut för fort i tunntarmen kan man bli dålig. 

Efter att ha gjort sin egen research äter hon nu ofta och lite, och hon dricker ingenting under måltiderna. 

– Med min träningsbakgrund hade jag bra koll på mitt näringsbehov. Jag behöver mycket kolhydrater för att fungera och känner direkt i kroppen när magen är tom.

Så nu äter jag någonting varannan timme, en näve nötter eller ett ägg till exempel. Av bröd, kött och pasta mår jag dåligt. Istället för vatten försöker jag dricka smoothies som innehåller näring

 Lotta har börjat träna igen och går med hunden en mil om dagen, hon sköter om en häst två dagar i veckan, hon har sin trädgård och hon yogar. Hon har förstått att hon haft en oändlig tur. Magsäckscancern hittades i ett tidigt stadium och hon svarade bra på behandlingen. Och hon fick mycket stöd.

Precis när jag fick cancerbeskedet låg jag i skilsmässa. Men mamma kom direkt.

– Precis när jag fick cancerbeskedet låg jag i skilsmässa. Men mamma kom direkt. Hon är pensionerad distriktssköterska och min syster är sjuksköterska så jag kunde bolla mycket med dem. De läste alla papper och var det något jag inte förstod kunde de förklara. 

Lottas två söner, 11 och 17 år bor växelvis hos sin pappa.

– Under de veckor jag fick cellgifter var mamma här så att pojkarna kunde vara hos mig även när jag var dålig. De såg hur jag blev bättre efter några dagar innan det var dags för nästa cellgiftbehandling.

Det var bra, de blev mindre orolig när de fick vara med. De har pratat mycket om hur de känner, det tror jag är nycken, att att få sätta ord på det. 

Lotta är teaterlärare på kulturskolan. Hon är van att jobba med känslouttryck och vet att måendet väldigt mycket sitter i huvudet

– I teater blir känslan kopplad till kroppen så tydligt. Sorg gestaltas av en person med nedböjt huvud som går med tunga steg. På samma sätt kan man lura kroppen att må bättre, genom att lyfta sig, menar Lotta. 

För det sitter så mycket i tanken. Lotta har en oroskvart om dagen. 

Man vill inte dö flera gånger per dag. Istället vill jag njuta av nuet.

– När tankarna mal under förmiddagen ”Jag kommer att dö, hur ska det gå med grabbarna då?” bestämmer jag mig för att ta den oron klockan tio på kvällen, inte en minut innan.

Det är ett sätt att hålla mig frisk i huvudet. Att gå och oro sig tar mycket energi från allt annat. Man vill inte dö flera gånger per dag. Istället vill jag njuta av nuet. 

För Lotta är det viktigt att prata om överlevnad, att det går att bli frisk och det går att ta sig igenom behandlingen. Det påverkar ens strategier, tror hon. 

– Cancer är så förknippad med död, men många överlever, det är bra att ha med sig. Behandlingen kan vara tuff, men det finns en väg tillbaka. De orden hade jag velat höra när jag fick mitt cancerbesked. 

Fakta

  • Namn: Lotta Korths
  • Ålder: 51 år
  • Familj: Två söner, 17 och 11 år, katten Eliott och hunden Vigge
  • Diagnos: Ventrikelcancer
  • Yrke: Dramapedagog och kulturskolesamordnare

Lena Bäckman Lägerdal, journalist

Vill du få information om vårt arbete för att besegra cancer?

E-post

Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.