Antibiotikaresistens är en framtidsfråga

För en stor del av de cancerbehandlingar som genomförs spelar antibiotika en avgörande roll. Vare sig det gäller kirurgiska ingrepp, cytostatikabehandlingar eller stamcellstransplantationer är tillgången till antibiotika avgörande för patienternas överlevnad. Därför är frågan om antibiotikaresistens en av cancerområdets stora framtidsfrågor.

Att bekämpa antibiotikaresistens handlar framför allt om att arbeta parallellt inom tre områden samtidigt:

• Utveckla nya verksamma antibiotika som används restriktivt.
• Säkra en korrekt antibiotikaanvändning.
• Minska spridning av redan resistenta bakterier.

Sverige bättre utgångsläge än många andra

Genom att arbeta för en korrekt användning av antibiotika och väl fungerande hygienrutiner i vården har Sverige, till skillnad från stora delar av övriga världen, ett bättre utgångsläge för att kunna bromsa utvecklingen.

Det här är insatser som måste fortsätta och därför är ett nationellt stöd till vården att arbeta med dessa frågor av yttersta vikt.

Vi behöver också fortsatt kunskap kring hur förskrivning och användning ser ut och skiljer sig över landet, så att rätt insatser kan göras.

Ny antibiotika utvecklas inte tillräckligt fort

Ett stort problem är att nya antibiotika inte utvecklas i den takt som behövs. Skälen är förstås flera, inte minst de stora vetenskapliga utmaningarna förknippade med att ta fram antibiotika mot de mest multiresistenta bakterierna.

Det är även utmaningar i de stora satsningar som behöver göras för att forska fram nya produkter som kan komma patienterna till del, samtidigt som den slutliga produkten bara ska användas i minsta möjliga mån för att minska risken för att resistens utvecklas. Därför behövs nya betalningsmodeller, som säkrar att nya antibiotika utvecklas.

Sverige behöver stärkt internationellt engagemang 

Möjligheterna för vården i Sverige att även fortsatt ha tillgång till effektiv antibiotika beror till stor del på hur världen i övrigt lyckas bromsa utvecklingen av resistenta bakterier och utveckla ny antibiotika. Därför måste Sverige stärka ett redan stort internationellt engagemang gällande antibiotikaresistens.

Frågan kräver ett brett angreppssätt som också behöver adressera exempelvis antibiotikaanvändning inom djurhållning såväl som utsläpp vid tillverkning. Det behövs ett tydligt globalt ledarskap för att samordna och kontrollera arbetet och utvecklingen.