Till minne av Mikael Fagervall

Av Piia Fagervall

21 maj 2014

Knappt en sjukdag. Sen kom smällen. Käftsmällen. I slutet av september 2013 fick Mikael, min man och pappa till Eskil, det plötsliga beskedet att han drabbats av bukspottkörtelcancer med spridning till levern. I 7 månader krigade Mikael mot cancern, i början av maj 2014 somnade han in då hans kropp inte orkade strida mer. Mikael blev 38 år. Han var oerhört älskad av familj och vänner, hans bortgång lämnade ett stort hål i våra hjärtan. Jag vill genom denna insamling hedra Mikaels minne och skapa möjligheter till att ta cancerforskningen framåt. Tillsammans kan vi hjälpas åt att stoppa denna obarmhärtiga sjukdom som skövlar liv och splittrar familjer. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Vila i frid älskade Mikael, du var min klippa och vår hjälte. "Den bekymmersamma prognosen och det drastiska förloppet gör bukspottkörtelcancer till en grym sjukdom – både för patienter och närstående. De flesta patienter står inför samma dystra prognos nu som för 20 år sen. Trots att det är en relativt sett ovanlig tumör så skördar den många liv varje år – något fler kvinnor än män. – Men trots att möjligheterna att behandla sjukdomen i dag är små finns det ingen anledning att det måste förbli på detta vis, säger professor Roland Andersson, Lunds universitet. Att de onkologiska behandlingsmöjligheterna är begränsade beror inte på att man har kommit till vägs ände – orsaken är snarare att forskningen ännu inte har fått upp farten. Det som krävs nu är en kraftsamling där målen bland annat är att ta reda på hur sjukdomen uppkommer, utveckla nya metoder för att behandla tumören med cytostatika och strålning och ta fram nya biologiska cancerläkemedel."