Sedan den tyske forskaren Harald zur Hausen på 1980-talet gjorde sin Nobelprisbelönade upptäckt, att HPV ligger bakom nästan all livmoderhalscancer, har mycket hänt som har haft stor betydelse för både förebyggande och behandling av cancerformen. Här har Joakim Dillner och hans medarbetare vid Karolinska institutet (KI) länge legat i framkant och bidragit med viktig kunskap, både i ett svenskt och ett internationellt perspektiv.

Joakim Dillner är professor i infektionsepidemiologi, och har studerat HPV och dess koppling till cancer i flera decennier. Det första anslaget från Cancerfonden fick han 1988. I dag är han spindeln i nätet för ett 15-tal projekt, som engagerar fler än 20 forskare och andra medarbetare.

Forskare: Joakim Dillner, Karolinska institutet

Projekt: Translationella studier av humant papillomvirus 

Stöd från Cancerfonden: Projektanslag 1 750 000 kr per år 2018–2020

Det här är forskning som verkligen kan kallas translationell, vilket innebär att den omfattar allt från grundforskning om olika typer av virus, till breda forskningsprogram om hur det nationella screeningprogrammet, hälsokontrollerna för kvinnor, fungerar i praktiken. 

Första studien om HPV-test

Det traditionella screeningprogrammet innebar att ett cellprov togs, som kontrollerades i mikroskop för att hitta cellförändringar i ett tidigt skede. Programmet minskar risken att utveckla livmoderhalscancer med 90 procent för dem som kommer till kontrollerna – ett  fantastiskt framsteg som halverat insjuknandet sedan 1960-talet. Men med kunskapen om HPV väcktes hoppet om att kunna förebygga ännu fler fall. 

1997 startade Joakim Dillner och hans kollegor världens första randomiserade prövning, där kvinnor lottades till att cellproven antingen kontrollerades enbart i mikroskop eller även med ett test för HPV-infektion.

Carina Eklund, biomedicinsk analytiker, är spindeln i nätet på referenslabratoriet som samlar in HPV från hela världen. Foto: Melker Dahlstrand 

– Det är nästan aldrig så att vi i Sverige är först med sådana här stora studier, men här var det vi som hade initiativet – och Cancerfonden var med och stöttade från början, berättar Joakim Dillner.

Studien, och flera efterföljande undersökningar, visade att skyddet mot livmoderhalscancer blir bättre med HPV-test: Riskminskningen ökar till 95 procent. 2015 rekommenderade Socialstyrelsen HPV-test i det svenska screeningprogrammet, och nu följer fler länder efter: Holland och Italien har gjort som Sverige och bland andra Storbritannien och Australien är på gång.

Viktigt med uppföljning i vården

Att visa att en åtgärd är effektiv i en kontrollerad studie är en sak – verkligheten i vårdens vardag en annan. Därför följer KI-forskarna nu upp hur HPV-screeningen fungerar i praktiken.

– Det är väldigt viktigt att inte lämna det halvgjort, poängterar Joakim Dillner. 

Mellan 2012 och 2016 infördes HPV-screening på ett randomiserat sätt i Region Stockholm/Gotland, vilket innebär att allt fler kvinnor gradvis har lottats till att få göra HPV-testet vid den gynekologiska cellprovtagningen. Nu omfattar den här studien totalt 450 000 kvinnor i regionen, vilket gör det möjligt att göra viktiga uppföljningar av hur säker och kostnadseffektiv screeningen är. 

Det som brukar hända är att effekterna av en ny behandling eller annan åtgärd inte blir lika stora i den verkliga vården som i en liten kontrollerad studie, men i det här fallet har Joakim goda förhoppningar om att testet håller vad det lovar. Hittills har alla analyser varit betryggande, menar han, och slutresultaten kommer att publiceras under 2018. 

Nordiska register möjliggjorde test av vaccin

Kunskapen om att humant papillomvirus (HPV) orsakar livmoderhalscancer har öppnat upp för att förebygga med vaccination. Även här har Joakim Dillners forskargrupp, tillsammans med nordiska kolleger, deltagit i utvecklingen.

– Det var känt sedan länge från forskning med djur att vaccination fungerade. Vi ville att detta skulle komma människor till del, men det upplevdes som för svårt att prova ut, eftersom cancer kan uppstå först 20 år efter infektion. Men i Norden har vi möjlighet att göra kliniska prövningar som kan följas upp på mycket lång sikt, tack vare vårt system med utförliga register, berättar han.

Tack vare detta lyckades Joakim Dillner och en finländsk kollega få en av de stora vaccintillverkarna att nappa på idén, och världens första fas 3-studie, där vaccinets effektivitet testades kunde starta. Den genomfördes huvudsakligen i de nordiska länderna. Förutom traditionella kontroller av deltagarna gjordes även viktiga långtidsuppföljningar som inte varit möjliga utan de nordiska registren. Efter en ganska lång process infördes allmän HPV-vaccinering för mellanstadieflickor år 2012.

Det är nästan aldrig så att vi i Sverige är först med sådana här stora studier, men här var det vi som hade initiativet – och Cancerfonden var med och stöttade från början. 

Joakim Dillner 

Forskarna har fortsatt att med hjälp av matematisk modellering studera möjligheten att även vaccinera pojkar. Eftersom HPV är sexuellt överförbart skulle detta leda till snabbare minskning av livmoderhalscancer, men även förebygga till exempel tonsill-, penis- och ändtarmscancer hos män. Ämnet har diskuterats länge, men först 2017 föreslog Folkhälsomyndigheten att även pojkar ska få vaccinet.

– Så många säkra och effektiva sätt att förebygga cancer har vi inte. Att man ännu inte använder detta är anmärkningsvärt. Männen är inte bara smittkälla utan även offer, säger Joakim Dillner.

Studerar virusvarianter globalt 

I andra änden av forskarnas translationella verksamhet finns det internationella referenscentrumet för HPV. Det är ett laboratorium dit forskare i hela världen kan skicka prover för att karaktärisera nya typer av HPV. Här studeras virusen på grundforskningsnivå. De jämförs och karaktäriseras, och deras livscykel, immunsvar och effekter undersöks: Orsakar de cancer eller ej? 

De virustyper som orsakar de flesta fallen av livmoderhalscancer är HPV 16 och 18 – och ytterligare ett drygt tiotal är kända för att kunna orsaka cancer. Men det finns ytterligare hundratals HPV-typer och nya upptäcks hela tiden. 

– Nu är vi uppe i HPV 216. Vårt senast isolerade virus är från en hudtumör. Fast än vet vi inte om viruset orsakade hudcancern som det fanns i, berättar Joakim Dillner, som aldrig upphör att förundras över att virusen har så varierande, unika egenskaper.

– Det är en fascinerande värld att upptäcka. De första 20 papillomvirusen vet många vilka egenskaper de har, men de 200 därtill är det bara vi och ett fåtal andra grupper som ägnar sig åt att karaktärisera och se hur de bär sig åt.