Måhända att Sverige hör till de bästa i världen på att samla in data. Men när det gäller att förvalta dem ser det värre ut. Total röra runt hur forskare lagrar data löd rubriken till en artikel i IVA Aktuellt hösten 2017. I artikeln beskrevs hur teknisk resursbrist, oklar organisation och otydliga riktlinjer inom det svenska universitetssystemet leder till en situation där forskningsdata helt enkelt kommer bort. Under loppet av några år kan stora datamängder förskingras i systemet för att kanske aldrig mer kunna användas. Hur osannolikt det än låter så raderas data från servrar inom den svenska infrastrukturen för life science. Istället blir det forskningsinstitutionerna som får lagra sina egna data så gott det går, till exempel på egeninköpta hårddiskar.

Forskningsdata måste lagras 

Enligt Arkivlagen hör det till universitetens uppgift att lagra forskningsdata men de riktlinjer och gemensamma rutiner som finns lämnar många frågor obesvarade. Bland annat är det ofta oklart hur länge data behöver sparas och vem som har ansvaret för deras slutliga arkivering. Situationen blir alltmer pressad i takt med att flera stora forskningsplattformar i Sverige utvecklas: Science for Life Laboratory, Max IV- och ESS-anläggningarna i Lund, radaranläggningarna inom ramarna för det europeiska projektet Eiscat samt Onsala rymdobservatorium. Sannolikt kommer lagringsbehoven från det svenska universitetssystemet att växa tiofaldigt inom några år.

Forskningens infrastruktur

Sunet står för Swedish university computer network och är en enhet på Vetenskapsrådet, avdelningen för forskningens infrastrukturer. Enligt instruktioner från Utbildningsdepartementet ska Vetenskapsrådet särskilt ”ansvara för kommunikationssystemet och beakta intresset hos forskning och andra berörda”. Verksamheten finansieras i första hand av de anslutna organisationerna, men får även anslag från Utbildningsdepartementet via Vetenskapsrådet

Ny infrastruktur behövs 

Datamängderna växer numera så snabbt att även de mest erfarna teknikerna befinner sig på okänd mark: det finns helt enkelt ett inslag av trial and error när man bygger upp systemen. Sunet tar nu fram underlag till en nationell lösning som har inspirerats av bland annat Australien och Finland, som dock har valt en centraliserad lösning. Kunnande och infrastruktur finns i Sverige men det är helt klart att det kommer att skapa nya kostnader för universiteten när man bygger upp en ny slags infrastruktur för datalagring utan volym- eller tidsbegränsning.

Behovet av internationella samarbeten inom cancervård och forskning ökar. Foto: Melker Dahlstrand

Lösningen som föreslås av Sunet är egentligen inte en stor investering – den betingar en begränsad kostnad i storleksordningen 20 miljoner kronor per år som delas av Sveriges alla universitet. Men det är viktigt att alla aktörer på alla nivåer – från Utbildningsdepartement till fakultets- och institutionsadministration – inser att generöst tilltagna it-resurser för kommunikation och lagring är en nödvändighet från och med nu. Det måste finnas en rejäl överkapacitet – dels för att hålla uppe tempot i den svenska universitetsforskningen, dels för att på ett säkert och välordnat sätt bevara kopior av all den data som akademin skapar och hanterar. Dagens röra när det gäller organisation och ansvar är helt enkelt inte acceptabel i ett land som vill uppfattas som ett forskningsland bland världseliten.

Translationell forskning innebär att problem som identifierats i sjukvården, till exempel vid behandling eller diagnostik av viss sjukdom, ligger till grund för pre-klinisk forskning och utveckling, med målet att resultaten snabbt ska kunna tillämpas i vården i form av förbättrade diagnostik- eller behandlingsmetoder. 

Konsekvenserna av GDPR för forskningen i Sverige utreds för närvarande av den så kallade Forskningsdatautredningen. Jämfört med dagens PUL-lagstiftning är det inte sannolikt att GDPR kommer att öka motsättningen mellan forskarsamhället – som efterfrågar öppenhet och tillgänglighet – och medborgarna – som har rätt till personlig integritet. Däremot kommer det att bli ökade krav på dokumentation och kraftigt ökade böter för att bryta mot den nya förordningen, upp till 20 miljoner euro för privata företag. Detta är ett motiv så starkt som något att röran inom life science snarast måste redas ut.

Nationell och internationell samordning nödvändig 

Framtidens skräddarsydda cancervård kräver stora patientvolymer, samordnade kunskapsresurser samt avancerad infrastruktur för translationell forskning och hantering av enorma mängder data. Med sina tio miljoner invånare är Sverige ett mycket litet land i sammanhanget. De flesta landsting har ett upptagningsområde med ett par hundra tusen invånare vilket ytterligare försvårar den samordning som fordras. För att möta framtidens krav måste arbetet ske parallellt på tre olika nivåer.

Nivå 1: Inhemska heltäckande cancercentrum

Det bästa sättet att skapa en klinisk cancerverksamhet som är tätt ihopkopplad med preklinisk, translationell och klinisk forskning är att etablera så kallade heltäckande cancercentrum – Comprehensive Cancer Centers (CCC) – som integrerar multidisciplinär vård, prevention, forskning och utbildning. En ackreditering enligt den europeiska organisationen Organisation of European Cancer Institutes (OECI) försäkrar att nödvändig samordning finns på plats för alla komponenter som fordras för en högkvalitativ cancersjukvård, prevention som fordrar sjukvårdens resurser, translationell forskning och utbildning. Eftersom ett klassiskt heltäckande cancercentrum bygger på ett upptagningsområde med tre miljoner invånare eller ännu fler får man också den stordrift som krävs av organisation och infrastruktur för skräddarsydd vård. En möjlig struktur för Sverige hade varit två heltäckande cancercentrum enligt OECI:s nivå CCC, kompletterat med fyra cancercentrum på nivån Clinical Cancer Centre.

Nivå 2: Europeiskt samarbete

Ute i Europa har behovet av internationell samverkan inom cancersjukvården blivit allt tydligare under de senaste tio åren. I dag pågår tiotals olika samarbeten på Europanivå– en del fokuserade på medicinska forskningsområden, andra på kliniskt samarbete och gemensam infrastruktur för forskning. Ett antal projekt har genomförts där Eurocan+Plus är den mest omfattande analysen någonsin av europeisk cancerforskning. Denna ambitiösa genomlysning påvisade behovet av att skapa en europeisk plattform i form av ett gemensamt cancerforskningscentrum för translationell cancerforskning. 

Resultatet blev EurocanPlatform-projektet, som under en sexårsperiod utredde förutsättningarna för samverkan mellan cancercentra med fokus på skräddarsydd cancersjukvård och innovativ prevention. Detta projekt gav i sin tur upphov till Cancer Core Europe – en legal struktur för samverkan mellan sex av Europas främsta centrumbildningar för cancersjukvård och cancerforskning. De har alla en tydlig inriktning på nya behandlingar och en omfattande translationell forskningsverksamhet med tillhörande kliniska prövningar. Samarbetet ska föra dessa sex centrum närmare varandra – dels för att utveckla gemensam metodik för diagnostik och behandling, dels för att göra det möjligt att utbyta patientdata, vävnadsprover samt kvalitets- och uppföljningsdata via gemensamma infrastrukturer.

Under loppet av några år kan stora datamängder förskingras i systemet för att kanske aldrig mer kunna användas. Hur osannolikt det än låter så raderas data från servrar inom den svenska infrastrukturen för life science. 

Ett annat samarbetsprojekt är Cancer Prevention Europe vilket är ett konsortium av åtta europeiska centra med inriktning mot innovativ cancerprevention. Från Sveriges sida medverkar Karolinska institutet (KI) i såväl Cancer Core Europe som Cancer Prevention Europe.

Som en röd tråd genom alla dessa projekt går nödvändigheten av starka forskningsmiljöer för att bemöta framtidens utmaningar och möjligheter. Därför har man även utvecklat ett program för att kunna utnämna en klass av CCC med guldstjärna, där nivån på den translationella forskningen är särskilt hög. Dessa benämns Comprehensive Cancer Centres of Excellence. 

Nivå 3: Övriga världen, inklusive Cancer Moonshot-satsning

Ur ett legalt, juridiskt och administrativt perspektiv är Europa i allmänhet och EU-länderna i synnerhet alltid att föredra, jämfört med andra internationella partners. Samtidigt finns det stort intresse för globalt samarbete, inte minst från USA:s sida som drog igång satsningen Cancer Moonshot 2016 och skrev ett samarbetsavtal med Sverige samma år.

Under en tid befann sig projektet i en trevande fas i såväl USA som Sverige, men det kom igång igen under hösten 2017. Vetenskapsrådet har fått i uppdrag av regeringen att under sommaren 2018 anordna en vetenskaplig konferens för att stimulera till ett ökat utbyte mellan svenska och amerikanska forskare där även representanter från forskningsfinansiärer och myndigheter kommer att medverka. Målet är att forma en nationell arbetsgrupp som ska välja ut tre till fyra fokusområden från den lista av forskningsinriktningar som Cancer Moonshots expertkommitté pekat ut som de mest intressanta. Därefter hoppas man kunna ha återkommande årliga träffar kring olika teman relevanta för cancerforskning.

Blue Ribbon Panel

2016 utlyste Obamaadministrationen den nationella satsningen Cancer Moonshot. Målsättningen var tio års framsteg på fem år. Ett samarbetsavtal mellan Sverige och USA skrevs under samma år.

Blue Ribbon Panel, expertrådet knutet till Cancer Moonshot, fick i uppgift att prioritera ett antal områden där cancerforskning gör maximal nytta. Här är några exempel:

• Skapa en nätverksplattform för att engagera patienterna
  Upprättandet av ett databassystem där patienternas tumörprofiler samlas.
• Skapa ett translationellt forskningsnätverk inriktat på immunterapi
  Satsning på ett av den globala cancerforskningens hetaste områden.
• Analysera befintliga patientdata för att förutsäga sjukdoms- och behandlingsförlopp
  Satsning på retrospektiv biobanks- och registerforskning.
• Utveckla en tredimensionell canceratlas
  Visualisera hur förändringar i arvsmassan och signaltrafiken inom och mellan celler leder till att en tumör utvecklas.
• Utveckla nya tekniker för att bekämpa cancer
  Skapa ny analytisk och diagnostisk teknik för att karakterisera tumörer och testa behandlingar.
• Utveckla metoder för att övervinna cancerns förmåga att utveckla behandlingsresistens
  Satsning på grundforskning på molekylär nivå om mekanismerna bakom resistensutveckling och hur denna kan övervinnas.