Forskning

Artiklar
Publicerad
4 apr 2017

Strålande utsikter?

Skräddarsydd diagnostik och behandling är på väg in i cancersjukvården och strukturerna måste anpassas utifrån den snabba kunskapsutveckling som äger rum. Kan lösningen heta ackrediterade heltäckande cancercentrum av internationell modell? Är tiden mogen för en djärvare struktur än sex regionala cancercentrum?

Klas Kärre, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd, inleder kapitlet om forskning i Cancerfondsrapporten 2017:


Klas Kärre är professor i molekylär immunologi vid Karolinska institutet.

Insjuknandet i cancer fortsätter att öka, men dödligheten går sakta ned, mycket tack vare att behandlingsmetoderna blir allt bättre. I dag botas två tredjedelar av alla cancerpatienter, även om siffrorna varierar stort mellan olika former av sjukdomen.

Kirurgi botar flest patienter och nya läkemedel får, liksom helt nya behandlingsprinciper som immunterapi, uppmärksamhet i media. Strålterapi – behandling med joniserande strålning – hamnar däremot ofta i skymundan. Man kan lätt få uppfattningen att denna behandling får allt mindre betydelse och inte utvecklas genom forskning. Men i själva verket får varannan cancerpatient strålbehandling av något slag – antingen för att bota, minska risken för återfall eller för att lindra sjukdomen. Dessutom pågår intensiv forskning på många olika plan för att förbättra metoderna.

Utvecklingen tar sikte på att öka behandlingseffekten mot själva tumörcellerna och samtidigt minska skadorna på den omgivande friska vävnaden. Det finns många innovativa metoder för att göra detta och vi har i årets Cancerfondsrapport därför valt att lyfta fram forskning inom detta område. Vi serverar en överblick och gör dessutom djupdykningar inom några olika projekt.

En del av forskningen inom strålbehandling bedrivs nära den kliniska vardagen och resultaten har direkt kunnat användas för att förbättra patienternas möjlighet att botas eller få högre livskvalitet. Det gäller hur man bäst kombinerar strålbehandling och kirurgi vid cancer i ändtarmen. Det är klassisk klinisk forskning när den är som bäst.

När nu immunterapi introduceras som en ny gren inom cancerbehandling blir forskning kring hur man bäst kombinerar olika behandlingar mycket viktig. Det är väl känt att strålning kan hjälpa till att frigöra de ämnen från tumören som kan aktivera ett immunsvar, så kallade antigen, men också att strålning kan hämma immunsystemet. Hur man ska 'tajma' strål- och immunterapi kommer sannolikt att bli ett nytt hett område.

Men trots bra uppslag och forskningsprojekt som hela tiden vidareutvecklar strålbehandlingen finns det orosmoln. Antalet ansökningar och beviljade projekt ökar inte på samma sätt inom detta område som inom andra. Det finns också en brist på bland annat radiologer och specialistsjuksköterskor som begränsar möjligheten att utveckla och implementera nya metoder.

När vården sviktar, drabbas den kliniska forskningen i ännu högre grad. Vad kan göras? Cancerfonden har återkommande i sina rapporter pekat på att forskningens ställning i sjukvården ytterst är en fråga om kultur och ledning. Under förra året har Sveriges Kommuner och Landsting givit ut en rapport med titeln Patienter behöver forskning för att få bästa möjliga vård – inte bara idag utan även imorgon. Cancerfonden kan bara instämma, och i forskningskapitlet ger vi en översikt av läget och lyfter några möjligheter att gå vidare.

Ett intressant alternativ är etablerande av så kallade Comprehensive Cancer Centers, det vill säga heltäckande cancercentra där vård och forskning bedrivs integrerat, och där stora upptagningsområden möjliggör att man får relativt stora grupper av patienter även med ovanliga former av cancer. Detta kan höja kvaliteten både inom vård, forskning och prevention.

De forskningsprojekt inom strålbehandling som vi beskriver längre fram i rapporten är starkt beroende av samverkan mellan olika experter: Mellan grundforskare och kliniska forskare, mellan fysiker, bioinformatiker och läkare, mellan kirurger, onkologer och beteendevetare, i laboratorier och i patientnära forskning. Precis sådana konstellationer som skulle kunna formeras inom framtida heltäckande cancercentra.

Är det dags att nu ta lärdom av den positiva utveckling vi har fått genom regionala cancercentrum, men också av de områden där dessa har haft svårare att driva en samordning? Är det dags att lyfta blicken och se möjligheterna med en ny typ av kraftsamling och samordning, där forskning och vård verkligen går hand i hand för alla cancerpatienters bästa?

Klas Kärre
Ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd och professor i molekylär immunologi vid Karolinska institutet

Läs hela kapitlet Forskning som pdf

Cancerfondsrapporten 2017

Regionala cancercentrum har medfört många förbättringar inom cancervården. Samtidigt är vården satt under stark press med bland annat personalbrist som ett akut problem. Antalet cancerfall fortsätter öka. För att hantera situationen krävs både snabba lösningar och en långsiktig strategi.

Läs hela Cancerfondsrapporten 2017

Ladda ner rapporten som pdf eller beställ ett exemplar.