Artiklar
Publicerad
7 jun 2016

Uppge i testamentet vem som ska få katten

Valentina Agurén har varit jurist på Cancerfonden sedan 1989. Hennes tips är att du i testamentet skriver precis som du vill ha det.

Text: Marita Önneby Eliasson Foto: Karl Gabor

Valentina Agurén har varit jurist på Cancerfonden sedan 1989.
Mer om hur du testamenterar: 
Läs mer om hur du går tillväga för att testamentera till Cancerfonden.

Om du som hon är den som lagt upp verksamheten med rutiner för handläggandet av testamentsärenden kan det vara svårt att lämna arbetslivet. I dag finns hon på Cancerfonden ett par dagar i veckan, lite på övertid kan man väl säga.

Valentina Agurén har mycket att berätta. Förrättningar ute i landet är ofta en färgstark upplevelse. Testamenten har gjort att hon fått insyn i människors liv och tankebanor. Ibland inte alltid så lätta att följa. ”Allt ska tillfalla Cancerfonden” kan det stå i testamentet. Men hur gör vi med gravskötsel? Det står det ingenting om. Det man som testator kan lära sig av detta är att notera allt man vill ha utfört när ett testamente ska träda i kraft.

– Skriv precis som ni vill ha det. Uppge vem som ska sälja lösöret, vem som ska skötaföräldrars grav och vem som ska få katten. Det är mycket bra. Tar man hjälp av en jurist blir man kanske mer formell och det är lätt hänt att man glömmer av vardagliga ting som har stort värde för en själv, säger Valentina Agurén. Fördelen är att juristen kan klä i ord det man vill ”förordna om” så att inga missförstånd uppstår.

Ofta är Cancerfonden enda förmånstagare, men ibland delas arvet med släktingar. Det kan bli litet känsligt, även om det för det mesta löser sig. Juristerna har med åren fått praxis att gå efter. Valentina Agurén har en hel del roliga minnen från arbetet. Till exempel minns hon ett antal mil i buss på de norrländska vägarna. En make hade avlidit och nu skulle Valentina träffa den efterlevande makan i den röda stugan. Testamentet var skrivet; makens släkt och Cancerfonden skulle dela lika. I köket satt boutredaren framför sin skrivmaskin. Fläkten från ett element spred värme. De gick igenom tillgångarna.

– När vi var klara åkte en släkting ner till byn och köpte korv med mos som vi åt i köket efter förrättningen. Det var vad som fanns i den lilla byn, men vi blev mätta och belåtna och det var en fin stämning i köket. Cancerfonden har haft lite tur också. Ett par makar uppsökte ett djursjukhus med sina hundar. Av någon anledning blev de direkt ovänligt bemötta när de kom med sina sjuka djur. Makarna strök därefter djursjukhuset ursitt testamente och satte in Cancerfonden som förmånstagare i stället.

– Vår andel blev mellan 15 och 20 miljoner kronor.

En annan gång reste Valentina till västkusten där några systrar skulle ärva en förutbestämd summa pengar. Systrarna hade, berättade de, beställt smörgåstårta från bästa konditoriet på ön för nu skulle boutredningsmannen komma. När pappren var genomgångna högg han in på smörgåstårtan. Systrarna tyckte efteråt att det hade gått lite väl fort alltsammans. För dem var det en stor dag med besök från både Cancerfonden och boutredare från Göteborg.

Många testatorer vill gynna ett flertal organisationer. De som testamenterar enbart till Cancerfonden har ofta erfarenheter av cancer. Så var det till exempel med ägaren till gården i Värmland. Bankmannen på orten ringde och sa att ”ni kommer att få lite pengar. Det gäller ett jordbruk”.

– Okunnig som jag var i början frågade jag: ’finns det några kor?’ ’Nej’, svarade boutredaren, men det finns 13 kvigor och en tjur.”

– Nu har jag lärt mig att jag ska fråga: Är det någon djurhållning? När Valentina sedan kom till bondgården för förrättningen upptäckte hon att det på gården dessutom fanns sju katter, en tupp och två hönor. Lyckligtvis var en bror till testatorn i livet. Han åtog sig att driva jordbruket till dess att processen var klar.

Men det är inte alltid som Valentina är så lyckosam. I Cancerfondens lager ligger till exempel en stensamling som kom med ”på köpet” vid en förrättning.

– Det är fyra lådor stenar och snäckor från olika håll i världen. Ännu har vi inte hittat något bra sätt att avyttra detta. Det enda vi vet här i livet är att vi en dag ska gå bort. Men det är inte alltid man vill tänka på det; det kan bära emot att skriva testamente om vad som ska ske i den framtid man inte deltar i. Man kan också resonera som så att ordnar jag detta nu så kan jag glömma bort det sedan. Papper är skrivna där min vilja kommer till offentlighet.

– Detta brukar människor vara noga med när det gäller levande varelser, menar Valentina Agurén. Det är ofta tydligt markerat vem som ska ha hand om hunden och vilken ersättning den personen ska ha. Ett bra exempel på att man ska skriva allt man vill ha uträttat efter sin död. Men man undrar ju hur det gick med kvigorna?

Ur Rädda Livet nr 3, 2011

Visa fler