Qiang Pan-Hammarström. Foto: Karl Gabor.
Artiklar
Publicerad
31 jan 2015
Författare
Hanna Odelfors

"Forskning är som ett maratonlopp"

Hon var sju år när hon bestämde sig för att bota all cancer. Nu forskar Qiang Pan-Hammarström i princip dygnets alla vakna timmar – till och med på semesterresorna till Kina. Orken kommer från en stark passion.

När Qiang Pan-Hammarström var sju år gammal dog hennes pappa i magcancer, vilket kom att prägla hennes liv.

– Jag visste inte ens hur man stavade till cancer, men sa till min mamma att jag ska bota all cancer som finns! Hon växte upp i en liten ort utanför Beijing, men flyttade till södra Kina som 18-åring för att utbilda sig till läkare och uppfylla sin dröm. Men arbetet som läkare inom internmedicin var inte som hon tänkt sig.

Efter att ha arbetat mindre än ett år ändrade hon kurs.

Qiang Pan-Hammarström
Yrke: Professor vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska institutet.
Ålder: 44 år.
Bor: Villa fem minuters promenad från arbetsplatsen i Huddinge ”för att enkelt kunna arbeta på helgerna”.
Familj: Man och 13-årig son.
Fritid: Hjälper till att utveckla ett nytt cancertest i Kina. Tittar gärna på sport och gillar konst.

– Jag kände att jag inte kunde göra tillräckligt för
mina patienter, jag kunde aldrig erbjuda dem något bättre än de mediciner som redan fanns. Då förstod jag att jag var tvungen att forska för att kunna hjälpa dem bättre.

Många unga kineser som vill forska väljer USA eller England och att Qiang Pan-Hammarström hamnade i Stockholm var en slump. En gammal klasskamrat berättade att Karolinska institutet var bra och stack universitetets katalog i hennes hand. Om Sverige visste hon inget förutom att Nobelpriset delas ut här. Och att det är hemlandet för pingisspelaren Jan-Ove Waldner, som alla älskar i Kina.

Nu, 20 år senare, står ett pingisbord i korridoren på institutionen där Qiang Pan-Hammarström leder en grupp på nio forskare. Det är medarbetarna från Kina som spelar pingis för att koppla av, förklarar Qiang.

Hennes forskning handlar om en intrikat men viktig process: kroppens produktion av lymfocyter, vita blodkroppar, som ingår i försvaret mot exempelvis cancerceller. Om det uppstår permanenta mutationer, förändringar i gener, när antikropparna utvecklas kan det leda till lymfom och Qiang vill ta reda på hur det går till. Kunskapen kan på sikt leda till bättre diagnostik och behandling.

Forskargruppen analyserar patienternas hela genuppsättningar för att hitta mutationer som ligger bakom lymfom, och se om rökning eller andra livsstilsfaktorer påverkar. Ny teknik, som gör att alla gener hos en människa kan avläsas på några dagar, gör att forskningen går snabbt framåt.

– Det kommer rapporter om nya cancergener varje vecka, säger Qiang, vars ögon lyser när hon berättar om framstegen.

Över skrivbordet hänger ett foto av mormodern, som liksom många i släkten var en framstående filmskådespelerska i Kina. Qiang tror att hon har en egenskap gemensam med sina släktingar som behövs för att bli en bra forskare, nämligen passion.

– Forskning är som ett maratonlopp, jag kan inte jobba hårt i dag och sedan ta det lugnare i morgon. Om man då inte känner passionerat för sin forskning blir det jobbigt.

Qiang Pan-Hammarström forskar sju dagar i veckan, tio timmar om dagen. På frågan vad hon gör för att varva ner svarar hon med ett skratt:

– Jag kan inte koppla av!

Qiang Pan-Hammarström får 3,75 miljoner kronor under tre år i anslag från Cancerfonden.

Då underlättar det att även maken Lennart är forskare. Han var den första hon träffade på Arlanda när hon kom till Sverige. De skulle bli kolleger och han var där för att möta henne. De arbetar fortfarande på samma institution.

– Vi har inga hobbier och nästan inga vänner. Vi pratar mycket om forskning i stället, säger Qiang och skrattar igen.

– Äktenskapet hade nog inte fungerat om vi inte kände lika passionerat för vetenskapen.

Den lilla fritid Qiang har ägnar hon till stor del åt volontärarbete vid ett institut i Kina där hon hjälper till att ta fram förfinad cancerdiagnostik. Förra året blev det sju resor dit.

– Jag åker så fort jag har semester. Det är helt på grund av mitt intresse för cancer. Men det är också viktigt att få träffa läkare och patienter på riktigt. Jag kan sitta här på mitt kontor och drömma om att bota cancer, men som forskare måste jag se vad som behövs i verkligheten.

Drömmen från barndomen finns kvar, även om Qiang har skruvat ner förväntningarna på sig själv en aning.

– Vi kanske aldrig kan bota all cancer. Men när jag går i pension skulle jag vilja att alla cancersjukdomar blivit kontrollerbara, på samma sätt som högt blodtryck. Att man kan ta medicin och leva ett gott liv. Då skulle jag vara lycklig.

Hanna Odelfors

Medicinjournalist och redaktör för Rädda Livet