Artiklar
Publicerad
3 dec 2012

En arbetskamrat saknas på jobbet

En arbetskamrat har fått ett cancerbesked. Hur ska vi bete oss nu? Vad ska vi säga? Törs man ringa? Patienter har vittnat om att de utsätts både för över- och underkommunikation. Ledorden är: fråga hur hon eller han vill ha det och visa lyhördhet och respekt för svaret.

De flesta cancerpatienter överlever sin sjukdom och är tillbaka på jobbet. Därför är det viktigt att från dagen för cancerdiagnos sända ut signalen att det är en tillfällig frånvaro. Kalla som vanligt till verksamhetsplanering, ring om det blir insamling till 50-åringen. Detta får dramatiken att utebli den dag man är på jobbet igen.

– För det kommer en återkomst, men när man just fått sin diagnos är man så sårbar så man tänker själv bara ”död”. Arbetskamrater fyller då en viktig funktion, de är symboler för hoppet och innebär att man är välkommen tillbaka, säger Aina Johnsson, kurator vid Södersjukhuset i Stockholm.

Nu uppstår ändå frågorna bland kollegerna om huruvida det finns något man ska göra.

– Delaktig chef ringer och frågar hur den sjuka vill ha det! En del vill att arbetskamraterna ska vara delaktiga, andra vill inte ens berätta att de har fått en cancersjukdom. De kanske säger att de ska göra en operation och visar med både ord och kroppsspråk att diskussionen därmed är avslutad.

– Det sammanfattande ordet är respekt för den här personen; hennes åsikt om vilket stöd hon vill ha ska gälla.

Kan en blomsterkvast vid dörren, ett sms eller ett mejl uppfattas som fel kontaktväg?
– Det beror på om det är den enda kontaktvägen.

Om man redan visat delaktighet när blomsterbuketten kommer så är det en del i en gemenskap. Har man inte hört av sig, kan det uppfattas som ett avståndstagande.

– Sms och mejl är ett så vanligt kommunikationssätt. Det är ett bevis på respekt och att man förstår att hon kanske kan vara upptagen.

Vid fikabordet på jobbet kanske ingen vågar nämna ordet cancer och än mindre död. Och så sitter man och pratar om den person som är sjuk och inte på jobbet i dag. Är det illojalt?

– Har man pratat om hur den här personen vill ha det, så vet man svaret. Det är också så att om man inte pratar om människor så finns de inte, de blir icke-personer.

– Och man behöver faktiskt prata ibland. Man kan själv känna sorg och oro när en arbetskamrat är mycket sjuk och det måste man få ventilera med andra. Då handlar det om ens egna behov och man måste få ha känslor när någon annan är sjuk.

Ska man erbjuda hjälp med att handla hem mat? Gå ut med hunden?
– Visa samma respekt – fråga! Man kan inte ta för givet att folk har någon som hjälper till.

Hör med chefen om man kan få flexa ut eller ta lite längre lunch. På många arbetsplatser fungerar det inte och det är inte självklart att arbetskamraterna ska ge stöd på arbetstid. Arbetsgivaren har ingen skyldighet att ställa upp.

Måste man som arbetskamrat ta semester och gå på en begravning?
– En person som avlider lämnar ett tomrum och många på arbetsplatsen känner ett behov av att delta. En begravning är ett bokslut på ett liv. Det får man inte fuska bort. Det är inte ovanligt att man får möjlighet att delta. Men känner man inte någon personlig sorg så kan man naturligtvis vara kvar på jobbet.

De flesta behandlade cancerpatienter återvänder till vardagen på exempelvis 25 procents arbetstid eller mer. ”Men hon gör ju inte det hon ska” viskas det i korridoren. Hur handskas man med kollegernas irritation över detta?

– Detta är ett tilltagande problem för det kan ju pågå under lång tid att personen inte har full arbetsförmåga. Du kommer tillbaka till ett tungt jobb, men klarar nu enbart lättare arbetsuppgifter.

Människor är sjukskrivna kortare tid i dag. Förr hade man ofta arbetsträning och framstod som en liten bonus på jobbet. Man utförde småpyssel som alla ville att någon annan skulle göra, men ingen hade tid till. Försäkringskassan betalade sjukpenning.

Nu när man kommer tillbaka får man aldrig gå på arbetsträning mer än tre månader och det är svårt att ens få det. De flesta går tillbaka och har lön. Det fungerar oftast bra men ibland uppfattar chefer och arbetskamrater att man ”ställer till” det. Man presterar inte. Det innebär kanske att kollegerna måste göra mer.

Det positiva är att man kommer tillbaka så tidigt att man inte har glömt bort sitt jobb.

– Hon har skyldighet att komma tillbaka. Gör hon inte det blir hon av med den sjukpenninggrundande inkomsten. Hon måste jobba heltid när hon inte är sjukskriven på den sysselsättningsgrad hon har.

Jobbet måste fungera, men hon har rätten på sin sida och arbetsgivaren måste ta hänsyn till alla. En grannlaga uppgift för arbetsgivaren att få det att fungera.

– Det finns ingen annan lösning än att skapa förståelse för situationen och kanske måste det ske vissa omorganisationer. Detta klarar inte alla arbetskamrater av, säger Aina Johnsson.

Här är frågorna du inte bör ställa till en kollega som fått cancer.

Text: Marita Önneby Eliasson
Ur Rädda Livet nr 4, 2012

Visa fler