Artiklar
Publicerad
20 okt 2015

Bristen på studier tillhör de stora orättvisorna i Sverige

Hur ska forskningen kunna få den givna plats i vården som den behöver? Professor Anna Martling är både forskare och kirurg. Här ger hon sin syn på utmaningarna för svensk klinisk forskning.

Professor Anna Martling möter upp i sitt rum på Karolinska universitetssjukhuset. Framgångsrikt forskar hon kring tjock- och ändtarmscancer, en av de vanligaste cancerformerna i Sverige. Varje år drabbas över 6 000 personer.

Anna Martling är unik på så sätt att hon både är forskare och kirurg. Hon om någon har erfarenhet av de förutsättningar som möter forskare i en alltmer pressad vårdapparat. Anna Martling ser en stor övergripande utmaning, inte minst för klinisk forskning.

– Den stora utmaningen är att få forskningen att ta plats i vården. Vi måste i grunden förstå och handla efter faktumet att utan forskning har vi ingen vård i morgon.

Enligt Anna Martling måste forskningen bli en integrerad del i vårdkedjan.

– Och det ska gälla oavsett driftsform och vårdnivå. Jag menar inte att alla ska bedriva forskningsstudier, men man ska bidra med prover, låta patienter besvara enkäter och delta i forskningens genomförande.

Problemet är inte bristen på insikt.

– De flesta beslutsfattare inom vården begriper detta, problemet är att vi byggt en sjukvård som motverkar integrering av forskning. Sjukvårdens personal är pressade av produktions- och volymtänk och forskningen gör intrång i den dagliga verksamheten.

– Vi måste se forskning som något som bidrar. Motsatsen känns otroligt deprimerande – att man ser den som ett intrång.

Intentionerna, att effektivisera och förbättra vården är goda, men någonstans på vägen har man tappat bort att det också ska bedrivas forskning och utveckling parallellt med det dagliga omhändertagandet.

Enligt Anna Martling måste det till radikala förändringar.

– En lösning är att kravställa vårdleverantören. Ska du bedriva vård, då ska du också delta i utvecklingen och bidra till forskningen, säger Anna Martling och fortsätter:

– Murarna som vi forskare måste över blir istället bara högre och högre. När nu alla pratar om vikten av forskning, varför inte då bygga en infrastruktur som möjliggör att forska?

Anna Martling talar om bristen på såväl samordning, som samsyn inom vården. Hon konstaterar att 21 landsting och sju universitetssjukhus inte skapar de bästa förutsättningarna för samarbete.

– Vi måste se Sverige som en del i den globala forskarvärld där vi faktiskt ingår. Det går inte att enbart forska på den egna kammaren.

Anna Martling betonar samtidigt att tillståndet för den svenska kliniska forskningen inte är helt nattsvart.

– Vi har våra register, vi har vårt sjukvårdssystem med patienter som är väldigt positivt inställda till forskning, men istället för att växla ut forskningen bygger vi upp regelsystem och murar som är svåra att komma över, säger hon.

– Vi tänker inte på helheten. Vi vet att vetenskapliga studier leder till bättre behandling och att patienterna blir extremt väl omhändertagna i studierna. Men en studie gagnar inte bara patienten på individnivå. Många patienter vill också bidra. Hjälper det inte mig så hjälper det någon annan. Det är en form av solidaritetshandling.

Utmaningarna inom forskning till trots, Anna Martling har själv gjort en karriär både som forskare och kirurg. Vad krävs för att göra detta?

– Det viktigaste är tillgången till finansiering. Inte minst Cancerfonden har gett mig möjlighet att inneha tjänster där jag kunnat forska på 50 procent och arbeta kliniskt som kirurg 50 procent av min arbetstid. En förutsättning för att lyckas är också att ta båda delarna på allvar. Du konkurrerar ju på samma villkor som heltidsforskarna, säger Anna Martling.

– Jag har haft lyckan att befinna mig i en kontext där jag tillåtits att utvecklas, men det är möjligheterna att förbättra som gör att man orkar.

Många hävdar att vi måste förbättra ersättningsnivåerna, att det ska löna sig att forska.

– Jag tror inte att det är det viktigaste. Självklart måste det finns ett ekonomiskt incitament, men lösningen är att förändra infrastrukturen. Att kravställa sjukvårdsorganisationen.

Anna Martling är aktuell med en ny studie där man undersöker hur acetylsalicylsyra, det vi hittar i vanlig magnecyl, i låg dos kan skydda mot återfall i cancer.

– Det är ett mycket spännande projekt, en av de första randomiserade studierna där man specifikt undersöker om acetylsalicylsyra kan hjälpa till att bota en cancersjukdom, säger Anna Martling.

Avslutningsvis ger Anna Martling ett medskick till forskningsminister Helene Hellmark Knutsson om vad som krävs för att förbättra forskningsklimatet.

– Forskningen kräver samarbete över gränserna, mellan universiteten, mellan forskargrupper och kliniker. Därför måste vi ha någon form av nationell samordning och vi måste bygga infrastruktur för det. Det är också viktigt att poängtera att det inte bara är en fråga om mer resurser, vi måste använda resurserna på rätt sätt, men det behövs en annan styrning av sjukvården än den som vi har i dag.