Bröstcancer

Klinisk undersökning innebär bland annat att läkaren noggrant inspekterar och känner igenom brösten och lymfkörtlarna i armhålan och på halsen.

Mammografiundersökning (bröströntgen) och ibland även ultraljud görs för att upptäcka eventuell bröstcancer.

På röntgenbilden kan man med ganska stor säkerhet skilja ofarliga, godartade tumörer från elakartade cancertumörer.

Man kan även upptäcka tumörer som är så små att de ännu inte kan kännas.

I en del fall, till exempel om brösten är mycket täta, kan undersökningen kompletteras med magnetkameraundersökning.

Finnålspunktion innebär att man med en särskild spruta suger ut celler från den misstänkta tumören.

Cellerna undersöks sedan i mikroskop och på så sätt kan man avgöra om det rör sig om en godartad eller elakartad förändring.

Ibland räcker det inte att suga ut celler från tumören utan man måste ta ett större prov, en så kallad mellan- eller grovnålsbiopsi.

I enstaka fall kan man bli tvungen att göra en mindre operation och ta ut en liten bit av bröstet för analys av en patolog i syfte att erhålla en säker diagnos.

Den vanligaste operationen vid bröstcancer i dag innebär att endast den del av bröstet som innehåller tumören med omgivande vävnad opereras bort. Det kallas bröstbevarande kirurgi där den så kallade portvaktskörteln, sentinel node, identifieras och tas bort.

Portvaktakörteln analyseras noggrant och utfallet är vägledande för hur man ska behandla axillen. Detta gör man för för att kunna bedöma sjukdomens stadium och kunna erbjuda den bästa behandlingen.

Hela bröstet behöver inte avlägsnas

I många fall behöver inte hela bröstet avlägsnas. Vid större tumörer och flera tumörer i bröstet, eller om kvinnan själv så önskar, tas dock hela bröstet bort.

Om en del av bröstet tas bort bör bröstet i de flesta fall strålbehandlas efter operation. Syftet är att oskadliggöra de små cancerförändringar eller förstadier till cancer som kan finnas i den del av bröstet som lämnats kvar.

Operationen tar en timme

Innan operation får du, om det behövs, träffa narkosläkare och genomgå en del rutinundersökningar. Operationen sker i narkos och brukar ta någon timme.

Plastslang under huden

När du vaknar efter narkosen kan du känna dig trött och lite illamående. Över operationssåret har du ett förband och det kan kännas stelt och göra ont.

Du kan ha fått en plastslang under huden som samlar upp vätska från såret i en liten flaska. Detta kallas drän och tas bort efter någon eller några dagar.

Hur länge du stannar på sjukhuset efter operationen kan variera från att få gå hem direkt till ett par dygn.

Återbesök till kirurgen

Det vanligaste är att man några veckor efter operationen får komma på återbesök till kirurgen. Då får man besked om resultatet från den mikroskopiska analysen som gjorts av tumören.

Analysen visar

• om tumören är borttagen med tillräcklig marginal
• typ av bröstcancertumör
• om det finns tumörceller i borttagna lymfkörtlar
• hur snabbt tumörcellerna delar sig
• hormonkänslighet
• HER2-status (positiv eller negativ)
• och tumörens malignitetsgrad.

Hur länge du blir sjukskriven beror på hur du mår, vilken typ av arbete du har och andra faktorer som kan ha betydelse för arbetsförmågan.

Ibland kan det någon vecka efter operationen bildas vätska, serom, under såret.

Det visar sig som en svullnad i armhålan eller på bröstkorgsväggen och beror oftast på att det läcker lymfvätska från lymfkärl som delats i samband med operationen.

För att få bort svullnaden kan det bli nödvändigt att punktera den med en nål och suga ut vätskan. Ingreppet är så gott som smärtfritt, men kan behöva upprepas flera gånger.

Om lymfkörtlar i armhålan opererats bort, kan du till en början få svårt att röra armen i axelleden. För att inte axeln ska stelna till, är det viktigt att du tränar rörligheten.

Alla opererade kvinnor skall träffa sjukgymnast som ger tips om lämpliga rörelser.

Efter en operation i armhålan kan det också uppstå lymfsträngar. Du kan då se en eller flera strängar i armhålan eller på undersidan av överarmen. Strängarna består av stelnad lymfvätska.

Ofta försvinner de av sig själv inom ungefär tre månader, men de kan ibland komma och gå under en längre tid.

Besvär som tyngdkänsla, molvärk, spänning och svullnad i armen på den opererade sidan kan uppstå efter operationen.

Armsvullnaden, som också kallas lymfödem, beror på att operationen – särskilt i kombination med strålbehandling – skadat lymfkärl och lymfkörtlar så att lymfflödet från armen och bröstkorg försvårats.

Får du besvär med lymfödem, kontakta din läkare eller sjukgymnast för behandling och rådgivning.

Se en film om operation av lymfödem

På den sidan där lymfkörtlarna i armhålan tagits bort har du, särskilt om du också har fått strålbehandling mot axillen, en något ökad risk för infektion.

Du bör därför vara uppmärksam om du får sår på handen och/eller armen på den opererade sidan.

Om du får symtom på infektion i handen, armen eller bröstet ska du genast kontakta sjukvården.

Symtomen kan vara rodnad, värmeökning, svullnad och ibland hög feber. Infektionen kallas för rosfeber och behandlas med antibiotika.

Vi sentinel-node kirurgi är risken för komplikationer minimal.

Läs mer om lymfödem

Syftet med strålbehandlingen är att minska risken för återfall och/eller en ny tumör i bröstet.

Strålbehandling minskar även risken att avlida av bröstcancer. Strålbehandlingen är ett komplement till operationen och ska döda de cancerceller som kan finnas kvar i eller kring operationsområdet.

Eftersom brösten ligger i samma område som hjärtat och lungorna ges ofta andningsstyrdstrålbehandling för att skydda de organen.

I vissa fall behövs ingen strålbehandling alls, ibland bestrålas bara själva operationsområdet och i andra fall även de lymfkörtlar som finns i armhålan, kring nyckelbenet och utefter bröstbenet.

Den vanligaste typen av strålbehandling är dock den som ges mot bröstet efter bröstbevarande kirurgi.

Strålbehandlingen ska påbörjas först när operationssåret har läkt. När även cytostatikabehandling ska ges påbörjas strålbehandlingen vanligen efter avslutad cytostatikabehandling.

Strålbehandlingen sker på någon av de onkologiska kliniker som finns i Sverige.

Ibland kan huden bli röd och irriterad av strålbehandlingen. Du bör i framtiden vara försiktig med att sola det hudområde som blivit strålbehandlat, eftersom huden kan vara känslig och lätt blir bränd.

Läs mer om strålbehandling

Mellan 70 och 80 procent av alla bröstcancertumörer är hormonkänsliga och således beroende av kvinnliga könshormoner, framför allt östrogen, för att växa.

I analysen som görs av tumören efter operation framgår om tumörcellerna är beroende av östrogen eller inte.

Om tumören är hormonberoende kan förebyggande antihormoner, läkemedel som blockerar östrogenets effekt eller minskar östrogennivån, ges för att minska risken för återfall.

Kvinnor under cirka 60 år kan få ökade klimakteriebesvär med blodvallningar och sköra slemhinnor i underlivet.

Läs mer om sex och cancer

Flera pågående studier har visat att aromatashämmare, medel som sänker östrogennivåerna hos kvinnor i klimakteriet, gör stor nytta som förebyggande behandling.

Dessa aromatashämmare rekommenderas för det mesta till postmenopausala kvinnor.

Aromatashämmare fungerar bara när äggstockarna inte är aktiva och producerar östrogen.

Yngre kvinnor som menstruerar kan dock behandlas med aromatashämmare om deras äggstocksfunktion blockeras med GNRH-analog.

Tamoxifen är en annan typ av antihormonell behandling som fungerar på ett annat sätt än aromatashämmare. Tamoxifen kan förebygga återfall hos både yngre och äldre kvinnor. Ibland kombineras tamoxifen med en GNRH-analog i syfte att få en förstärkt hormonell effekt men det vanligaste är att yngre kvinnor enbart erbjuds tamoxifen.

Läs mer om hormonbehandling

Cytostatika, cellhämmande läkemedel, används mot vissa former av bröstcancer. Både för att minska risken för återfall av sjukdomen och för att behandla sjukdom som spridit sig i kroppen.

Cytostatikabehandlingen pågår vanligen i fem månader efter operation. En vanlig cytostatikaregim kallas EC och består av två läkemedel epirubicin och cyklofosfamid.

Andra vanliga cytostatika tillhör gruppen taxaner och är ursprungligen utvunna ur idegran. Det finns även andra typer av cytostatika, de flesta ges i form av dropp, eller injektioner, men några är också tablettbehandlingar.

Vanliga biverkningar av cytostatika är illamående, trötthet, håravfall och nedsatt infektionsförsvar. Det finns i dag effektiva läkemedel för att förebygga och behandla illamående. Hur mycket biverkningar man får varierar mellan olika patienter.

I en del fall vill man ge cytostatika innan operationen för att minska tumören med så att bröstbevarande kirurgi kan utföras.

Man kan också vilja ge förbehandling för att kunna utvärdera effekten av cytostatikabehandlingen. Utvärderingen brukar göras efter ett par kurer med hjälp av röntgen.

Indikationerna för förbehandling, neoadjuvant behandling, har ökat på senare tid.

Läs mer om cytostatikabehandling

Om bröstcancertumören är HER2-positiv ges ofta neoadjuvant behandling med cytostatika som alltid ges i kombination med båda antikropparna trastuzumab och pertuzumab. I vissa situationer ges även ett läkemedel som heter Kadcyla och som är en kombination av trastuzumab och ett cytastatikum.

Trastuzumab är en monoklonal antikropp, som nästan alltid ges till kvinnor vars tumör är HER2 positiv.

I vissa fall ges det samtidigt med cytostatika (docetaxel) men annars ges trastuzumab efter avslutad behandling med EC-kurer. Trastuzumabbehandling pågår i de flesta fallen under ett år.

Antikroppen, pertuzumab, har i studier där kvinnor med spridd HER2-positiv bröstcancer ingått,  visat sig ha goda resultat i kombination med både cytostatika och trastuzumab.

Många patienter med HER-2-positiv bröstcancer får i dag preoperativ medicinsk behandling där antikropparna är en viktig del.

Bisfosfonater är en grupp läkemedel som utvecklats för att behandla benskörhet (osteoporos).

Det har visat sig att dessa läkemedel i vissa situationer även kan förebygga allvarliga återfall efter bröstcancer. I sådana fall ges ofta behandling en gång i halvåret under 3 års tid.

Man bör äta tillskott av kalcium och D-vitamin under behandlingsperioden. En "bieffekt" av behandlingen är att man får en skelettstärkande effekt som kan vara bra eftersom eventuell antihormonell behandlingen kan leda till en ökad risk för nedsatt bentäthet. 

Det är viktigt att informera sin tandläkare om bisfosfonatbehandling planeras eller pågår, eftersom det i sällsynta fall kan uppstå komplikationer i käkbenet om man har en infektion i en tandrot eller måste dra ut en tand under pågående behandling.

En vanlig biverkning dagarna efter behandlingen är feber och allmän sjukdomskänsla. Liknande det man kan känna när man håller på att bli sjuk i influensa.  Det brukar kunna lindras helt eller delvis genom att äta febernedsättande medel, paracetamol, innan behandlingen ges och ett par dagar efteråt.

Immunterapi är en behandling som aktiverar kroppens eget immunförsvar för att attackera cancercellerna.

Vid bröstcancer används behandlingen till dem med trippelnegativ bröstcancer. Behandlingen kan ges både för att förebygga återfall och för att bromsa sjukdomen när den har spridit sig.

Behandlingen ges som dropp.

Läs mer om immunterapi 

Läs mer om immunterapiformen checkpointhämmare 

CDK4/6 hämmare är läkemedel som ges till personer med spridd hormonkänslig bröstcancer. Läkemedlet ges ofta tillsammans med någon annan hormonell behandling.

CDK4 och CDK6 är enzymer som driver på celldelningen. Genom att hämma dem bromsar man celldelningen och tumören växer långsammare.

De vanligaste biverkningarna av behandlingen är trötthet, lågt blodvärde, nedsatt immunförsvar och illamående.