Dra dig inte för att ta kontakt, och var inte rädd att ”störa” den sjuke. Tystnaden är ofta mycket värre än för många frågor. Lita på att den som är sjuk själv kan dra upp sina gränser och bara svara på sådant som han eller hon vill.
Som vän gör du mest nytta genom att höra av dig. Ofta. Om inte patienten själv vill prata med dig kan säkert någon närstående förmedla din hälsning. Det spelar ingen roll vad du säger, men du kan undvika intetsägande fraser som ”Det blir nog bra” eller ”Du ska få se att allt ordnar sig”. Som patient vill man höra sina vänners röster, tala om det vardagliga livet och först och främst bibehålla kontakten med alla nära och kära.
Risken är att patienten tolkar omgivningens tystnad som rädsla och avståndstagande – även om det är tvärtom. Det kan också vara svårt att ta initiativ till kontakt när man är sjuk och trött, men uppskattar när någon annan kontaktar en.
Det är inte alltid som det behövs så många ord. En kram eller att bara sitta tysta tillsammans kan betyda mycket. Klämkäcka råd, överbeskydd och överdriven vänlighet är inte vad cancerpatienten behöver. Som vän och närstående kan du ge mycket genom att ställa öppna frågor ”Hur har du det?” och genom att lyssna och finnas där som stöd. Visa att du orkar lyssna och att du vill ta emot de tankar och känslor som finns.
Om du känner dig osäker på hur mycket den som är sjuk orkar med kan du fråga: ”Vill du tala om det här – eller ska vi prata om något annat?” Och lägg gärna till frågan: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” Ofta kan det vara något praktiskt som patienten behöver hjälp med och det känns ofta bra att kunna ställa upp. Många närstående tänker inte på alla de praktiska problem, med allt från att hämta barn till att tvätta fönster som man kan behöva hjälp med.
Humörsvängningar är inte ovanliga under cancerbehandlingen. Att pendla mellan hopp och förtvivlan och att ena dagen vara stark och nästa trött och svag hör till bilden. Svängningarna är naturliga reaktioner på en jobbig situation. Det är också vanligt att man blir arg då och då utan att omgivningen ska behöva ta åt sig. Ilskan kan till exempel rikta sig mot sjukdomen, mot sjukvården eller mot ”ödet” som skickat den här sjukdomen i ens väg.