Prostatacancer

Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform. 8 984 män fick diagnosen år 2012. Sjukdomen drabbar framför allt äldre män – cirka hälften är över 70 år och ett fåtal är under 40 vid diagnos.

16 januari 2014

Illustration: Roland Klang
1: urinblåsa, 2: prostata, 3: sädesledare, 4: testikel.
Prostatakörteln sitter som en ring kring urinröret. I prostata produceras den vätska som behövs för sädescellerna. Läs mer om prostatakörteln

Under de senaste årtiondena har antalet diagnostiserade fall kraftigt ökat. Cirka 9 000 diagnoser ställdes år 2012; en tredjedel av all cancer hos män är prostatacancer.

(Upp)

Sjukdomstecken

Prostatacancer innebär att det bildas en elakartad tumör i prostata, oftast i den yttre delen av körteln. Det kan därför dröja ganska länge innan cancertumören trycker så mycket på urinröret att det ger problem med vattenkastningen. Prostatacancer i tidigt skede brukar därför inte ge några symtom.

I senare stadier kan prostatacancer ge samma symtom som den godartade prostataförstoringen, det vill säga svag urinstråle, svårt att ”komma igång” och tätare urinträngningar. Om symtomen beror på cancer brukar de utvecklas snabbare, ofta under ett år eller två. Det kan också komma blod i urinen; detta är ett symtom vars orsak alltid ska utredas.

Det finns inget samband mellan godartad prostataförstoring och prostatacancer. Det är två helt olika sjukdomar. Samma person kan ha båda sjukdomarna samtidigt.

Ibland ger prostatacancer symtom först när den spridit sig utanför prostatakörteln. Vanligaste symtom är då smärtor i ryggen eller höfterna på grund av spridning till skelettet. Viktminskning, trötthet, blodbrist eller bensvullnad kan någon gång vara de första tecknen på prostatacancer. Sådana symtom kan förstås också ha många andra orsaker.

(Upp)

Undersökningar

Ofta får man gå igenom flera undersökningar före beskedet om prostatacancer. Det vanligaste orsaken till att en man i Sverige får diagnosen prostatacancer är inte symtom, utan utredning av förhöjda värden i blodet av PSA, prostataspecifikt antigen.

PSA är ett protein som bildas i prostatakörteln och som finns i hög koncentration i sädesvätskan. Normalt finns också små mängder PSA i blodet. PSA-värdet i blodet blir högre med ökad ålder och vid olika prostatasjukdomar, till exempel inflammation, godartad förstoring och prostatacancer.

Om PSA-halten i blodet är normal och prostatan känns normal vid undersökning med fingret via ändtarmen kan prostatacancer med hög sannolikhet uteslutas.

Om PSA-värdet är förhöjt behöver det inte betyda att man har prostatacancer. Det är till och med så att de flesta män med lätt förhöjt PSA-värde inte har prostatacancer, men om halten är över ett visst gränsvärde görs ytterligare undersökningar.
Läs mer om PSA-test

I första hand känner läkaren på prostatakörtelns yta via ändtarmen. En normal prostatakörtel är jämn och fast och något elastisk. Vid prostatacancer känns prostata ofta hårdare och knöligare än normalt. I andra hand görs en ultraljudsundersökning. En sond som innehåller en ultraljudssändare förs då in några centimeter i ändtarmen. Den ger en bild av prostatakörteln som kan studeras på en bildskärm.

Prostatacancer är en av många cancersjukdomar. Dessa sjukdomar är mycket olika varandra, men alla har det gemensamt att de börjar med ett fel i någon av kroppens celler. Läs mer om vad cancer är.

Det finns också andra undersökningar som används för att ställa diagnos:
  • Genom vävnadsprov (biopsi) kan man avgöra om det finns cancer i prostatakörteln. I samband med en ultraljudsundersökning tar man med en nål ut en mycket smal vävnadscylinder från prostatakörteln. Provet analyseras i mikroskop. Man kan då se om det är cancer och hur elakartade cancercellerna är.
  • Skelettscintigrafi är en undersökning med vars hjälp man kan se om prostatacancern har spridit sig till skelettet (metastaser). En liten mängd av ett radioaktivt ämne sprutas in i en blodåder i armvecket. Eventuella metastaser i skelettet tar upp mer av det radioaktiva ämnet än övriga skelettet och denna skillnad kan lätt studeras på en bild. Undersökningen är helt ofarlig eftersom dosen av det radioaktiva ämnet är mycket låg och lämnar kroppen snabbt. Metastaser kan även upptäckas vid en vanlig röntgenundersökning av skelettet, med skiktröntgen eller med magnetkameraundersökning.
  • Magnetkameraundersökning, MR, kan vara av värde när man trots upprepade vävnadsprov inte har påvisat någon cancer i prostatakörteln hos män med höga och ökande PSA-värden. MR används ibland också för att se hur utbredd prostatatumören är och för att undersöka skelettet.
  • PET/CT är skiktröntgen som förstärks med särskilda radioaktiva spårämnen som tas upp särskilt väl av cancerceller. PET/CT finns bara på några sjukhus i landet. I vissa situationer kan PET/CT vara värdefullt för val av behandling.
  • Ibland görs också en så kallad lymfkörtelutrymning. Det innebär att man opererar bort lymfkörtlar i närheten av prostatakörteln och undersöker dessa i mikroskop för att konstatera om prostatacancern spridit sig dit. Detta har betydelse för behandlingen och för möjligheterna att helt bota sjukdomen.
(Upp)

Olika stadier

Man brukar tala om olika stadier av prostatacancer. I det första stadiet växer tumören enbart inuti själva prostatakörteln. Detta stadium kallas tidig eller lokaliserad prostatacancer. I senare stadier växer tumören även utanför körteln och kan sprida sig till lymfkörtlar och skelett. Spridning till andra organ förekommer, men är sällsynt. Det finns ett klart samband mellan PSA-värdet och hur utbredd prostatacancern är: ju högre värde, desto högre risk för spridning.

Genom att studera cellprov från tumören i mikroskop kan man ofta avgöra om cancercellerna växer snabbt eller långsamt. Prostatacancerceller som är liknar lika normala celler förökar sig mycket långsamt utan att sprida sig. Sådana tumörer har god prognos även utan behandling. Tumörer vars celler är mycket olika normala celler brukar växa snabbare och kan sprida sig utanför prostatakörteln.

(Upp)

Gleasonsystemet

Gleasonsystemet värderar prostatacancerns växtsätt. Ju mer olik cancern är normal prostatavävnad, desto allvarligare är cancern. I vävnadsprov från prostatakörteln graderas vävnadsmönstret från 3 till 5, med 3 som den minst allvarliga och 5 som den mest allvarliga graden.

Graden på det mest utbredda och mest allvarliga mönstret läggs ihop och blir Gleasonsumman, till exempel Gleasonsumma 3 + 4 = 7. Gleasonsumman är en del i den information som läkaren väger samman inför sitt behandlingsförslag till patienten.

(Upp)

Olika former av behandling

Det finns flera behandlingsmetoder mot prostatacancer. Vilken behandling som blir aktuell beror på flera faktorer, bland annat på vilket stadium tumören befinner sig i, på hur högt PSA-värdet är och på hur hög Gleasonsumma är.

Ur behandlingssynpunkt kan man dela in sjukdomen i tre huvudgrupper:

  1. Tidig prostatacancer då bot är möjlig, men inte alltid nödvändig.
  2. Övriga stadier då man ger hormonbehandling.
  3. När hormonbehandlingen sviktar.
(Upp)

Behandling vid tidig prostatacancer

Vid tidig prostatacancer har läkaren bedömt att sjukdomen inte har spridit sig till andra organ. Då finns det goda möjligheter att bli helt botad.

Det finns tre olika möjligheter:

  • att tills vidare vänta med behandling
  • att operera bort prostatakörteln
  • att strålbehandla mot prostatakörteln

Varje alternativ har olika för- och nackdelar, som beskrivs här. Din läkare måste tillsammans med dig komma fram till vad som passar dig bäst.

  • Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
  • När läkaren, i samråd med dig, bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till dina tidigare sjukdomar, ålder och allmänna hälsotillstånd.

Eftersom de olika behandlingarna kan ge biverkningar som påverkar livskvaliteten brukar man inte rekommendera någon behandling alls för de minsta och beskedligaste tumörerna, som sällan utvecklas till en allvarlig sjukdom.

Om du är förhållandevis ung och har en mer aggressiv form av tidig prostatacancer kommer din läkare att föreslå en behandling som kan bota sjukdomen. Chansen att bli botad brukar vara lika stor med både operation och strålbehandling.

Ofta är det de olika riskerna för biverkningar som fäller avgörandet om vilken behandling som är mest lämplig för just dig. Ibland är en viss behandling klart lämpligare än alternativen, men ofta bedömer läkaren dem som likvärdiga. Om det är så i ditt fall väger dina egna synpunkter tungt i behandlingsvalet.

Om du vill kan du få ditt fall belyst av ytterligare en oberoende specialist (urolog eller onkolog), en så kallad second opinion. I det nationella vårdprogrammet för prostatacancer finns information som är riktad till män med tidig prostatacancer. Informationen kan du få av din kontaktsjuksköterska.
Läs mer om second opinion

Nedan beskrivs kortfattat de olika behandlingsmetoder som kan komma ifråga. Som väl är, är det vanligen ingen brådska att bestämma sig. Om inte cancercellerna ser särskilt elakartade ut gör det ingenting om det dröjer flera månader tills behandlingen påbörjas.

Att tills vidare avstå från behandling

Tidig prostatacancer växer oftast mycket långsamt. Hos de flesta äldre eller för övrigt sjukliga män hinner därför inte cancern bli allvarlig innan de avlider av någon annan orsak. För dessa män är det en stor fördel att slippa de biverkningar som olika behandlingar kan medföra.

Om det är detta som din läkare rekommenderar, följs du upp med regelbundna kontroller hos läkaren eller hos en speciellt utbildad sjuksköterska. Endast om tumören ger besvär eller om man märker att den blir påtagligt större ger man behandling, i så fall någon form av hormonell behandling (se nedan).

Män som har en mycket liten, beskedlig prostatacancer behöver inte behandlas. I själva verket har upp till hälften av alla medelålders och äldre män cancerceller i sin prostatakörtel utan att någonsin bli sjuka av dem.

Innan man bestämmer sig för att avstå från behandling brukar man ta en extra omgång vävnadsprover, eftersom det samtidigt kan finnas en mer allvarlig cancer som inte hittades vid de första vävnadsproverna. Därefter gör man regelbundna kontroller med blodprov och undersökning av prostatakörteln. Man brukar ta nya vävnadsprov efter ett par år. Denna strategi kallas ”aktiv monitorering”. 

Ibland är det svårt att veta om en prostatacancer behöver behandlas eller inte. Då brukar man börja med att följa förloppet med aktiv monitorering innan man bestämmer sig för om man ska ge botande behandling eller inte. Risken för att tumören plötsligt ska växa snabbt mellan kontrollerna och att effekten av behandlingen därmed blir sämre är mycket liten.

Operation

Om din cancertumör inte har spridit sig utan enbart växer i själva prostatan, kan du bli helt botad från din prostatacancer av en operation. Att operera bort hela prostatan är ett ganska stort kirurgiskt ingrepp.

Operationen medför försämrad förmåga att få erektion. Det beror på att de små nervtrådarna till svällkropparna i penisen skadas i samband med operationen. Erektionsförmågan kan ofta återhämta sig till viss del under ett par år. Om det är en utbredd cancer eller om mannen hade problem med erektionen redan före operationen brukar erektionsförmågan försvinna för gott.

Det finns flera olika behandlingar för män med erektionsproblem, till exempel tabletter eller injektioner i svällkropparna. Sädesvätskan försvinner efter operationen, men mannen kan fortfarande få orgasm.

Att operera bort prostatakörteln medför även en viss risk för bestående inkontinens, det vill säga svårigheter att hålla urinen. Det beror på att slutmuskeln kring urinrörets övre del ligger just nedanför prostatan. Direkt efter operationen läcker nästan alla, mer eller mindre. Efter några veckor eller månader brukar läckaget försvinna, men några fortsätter att läcka en skvätt när de till exempel lyfter tungt eller nyser. Omkring en av tjugo får ett så kraftigt läckage att man får operera in en konstgjord slutmuskel.

Operationen görs antingen med ett snitt nedanför naveln eller med titthålsteknik (robotoperation) då man för in instrumenten via sex små snitt på buken. Chansen att bli botad och risken för erektionsproblem och urinläckage är lika för de båda metoderna.

Omkring en tredjedel av dem som opereras för prostatacancer får återfall. Vid återfall stiger PSA-värdet i blodet flera år innan mannen själv kan märka något. De flesta som får stigande PSA-värden rekommenderas kompletterande strålbehandling.  

Strålbehandling

För de flesta män med tidig prostatacancer är strålbehandling ett alternativ till operation som ger lika goda möjligheter till bot. Om tumören växer utanför prostatakörtelns kapsel ger strålbehandling ofta bättre möjlighet till bot än enbart operation. Detta beror på att strålbehandlingen kan ges med någon centimeters marginal utanför prostatan.

Beroende på tumörens storlek och tumörcellernas aggressivitet väljer läkarna mellan olika typer av strålbehandling. Behandlingen kan ges som yttre (extern) strålning eller som inre strålbehandling (brakyterapi).

  • Vid yttre strålbehandling ges en liten stråldos varje vardag under upp till åtta veckor. Ibland kombineras en kortare tids yttre strålbehandling med inre strålbehandling, framför allt om en mycket hög stråldos behövs.
  • Inre strålbehandling ges genom att ett litet radioaktivt preparat tillfälligt förs in i ett antal ihåliga nålar, in i prostatakörteln. Ingreppet görs med ryggbedövning eller narkos. Om cancertumören är liten och inte så aggressiva kan inre strålbehandling ges genom att ett antal radioaktiva jodkorn (seeds) förs in i prostatakörteln. Jodkornen lämnas kvar i prostatakörteln och avger där lokal strålning under några månader. Inre strålning med jodkorn är bara aktuellt för män utan vattenkastningsbesvär och påtaglig prostataförstoring.

Själva strålbehandlingen känns inte alls, men den kan ge biverkningar som beror på att även friska celler skadas. Vanliga biverkningar är övergående urinträngningar och diarré. Några får kvarstående besvär från ändtarmen, som tätare och mer brådskande avföring, slembildning och blödning.

Erektionsförmågan försämras av strålbehandling, men vanligen inte lika mycket som efter operation och försämringen kommer mer gradvis under några år. .

Om cancercellerna ser mer elakartade ut i mikroskop, om PSA-värdet är högt eller om prostatatumören är stor brukar man i samband med strålbehandling även ge hormonell behandling (se nedan). Den hormonella behandlingen gör att cancercellerna blir mer känsliga för strålning. Den påbörjas tre till sex månader före strålbehandlingen. Ibland fortsätter man att ge hormonell behandling några år efteråt.

(Upp)

Hormonell behandling

Prostatacancer kan bromsas med hjälp av hormonbehandling. Prostatacancerceller – även de som bildat metastaser utanför prostatakörteln – behöver testosteron för att växa.

Därför kan prostatacancer i alla stadier behandlas genom att kroppen hindras från att producera testosteron. Hormonbehandlingen kan alltså, ofta under lång tid, hålla cancern i schack även om den spridit sig (metastaserat).

Behandlingen kan ske på flera olika sätt:

  • Operera bort testiklarna (kastrering). Det är en enkel operation som vanligen görs i lokalbedövning och bara kräver några timmars vistelse på sjukhus. När testiklarna opererats bort upphör produktionen av testosteron helt. Det medför vanligen att den sexuella lusten och förmågan att ha samlag upphör. Man kan också få värmevallningar och svettningar av samma typ som kvinnor brukar få i klimakteriet. Muskelkraften och även orken kan minska. Efter något år ökar risken för urkalkning av skelettet, men detta kan i så fall motverkas med olika läkemedel.
  • ”Medicinsk kastrering” innebär att testosteronproduktionen hämmas med läkemedel (GnRH-analoger eller-antagonister) som påverkar hormoncentra i hjärnan. Behandlingen ges som injektioner eller implantat med 1-12 månaders mellanrum. Medicinsk kastrering har samma effekt som kirurgisk kastrering och ger samma biverkningar. En fördel med medicinsk kastrering är att den inte är oåterkallelig.
  • Tillföra östrogen, det kvinnliga könshormonet, är ett annat sätt att hämma testosteronproduktionen. Östrogen ges som injektioner med en månads mellanrum. Även östrogenbehandling leder till minskad sexuell lust. Dessutom kan brösten börja växa, men det kan motverkas genom att bröstkörtlarna bestrålas innan östrogenbehandlingen påbörjas.
  • Läkemedel som blockerar (antiandrogener) de manliga könshormonernas stimulerande effekt på cancercellerna är ett annat alternativ. Eftersom manligt könshormon fortfarande bildas, kan den sexuella lusten och förmågan att ha samlag ofta bevaras. Den vanligaste biverkningen är ömma och förstorade bröst, men risken för detta minskar om man ger en dos strålning mot brösten innan behandlingen påbörjas. Behandlingseffekten vid lokalt avancerad sjukdom är lika god som vid kastration, men den är något sämre vid spridning till skelettet.

Ibland kombineras olika former av hormonell behandling.

(Upp)

När hormonbehandlingen sviktar

Med tiden kan cancercellerna bli mindre känsliga för hormonbehandlingen. Det finns då olika tilläggsbehandlingar att välja mellan. Till att börja med visar sig behandlingssvikten endast genom att PSA-värdet i blodet ökar. Senare kan symtom från prostatakörteln, lymfkörtelförstoring eller från spridning till skelettet uppkomma.

För män med spridning till skelettet är det särskilt viktigt att känna till att muskelförlamning i benen någon gång kan förekomma. Det är en akut komplikation som måste behandlas snabbt; vid minsta misstanke ska man omedelbart ta kontakt med läkare.

  • Cytostatikabehandling, cellhämmande läkemedel, ges oftast som droppbehandling med några veckors mellanrum. Cytostatika kan ibland tillfälligt bromsa sjukdomen och minska symtomen (framför allt smärta).
    Cytostatika påverkar också friska celler som delar sig snabbt, till exempel celler i magen och tarmarna, hårceller, nagelceller och celler i benmärgen. Det förklarar biverkningar som håravfall, sköra naglar, illamående, diarré och nedsatt försvar mot infektioner. Dessa biverkningar försvinner när behandlingen är avslutad. En del kan få kvarstående besvär med känselnedsättning i händer och fötter. Bieffekterna gör att cytostatika inte är lämpligt för de äldsta och sjukaste patienterna. Läs mer om cytostatikabehandling
  • Enzymhämmare och nya hormonblockerare är nya läkemedel som tas i tablettform. Genom att lägga till dem till en pågående kastrationsbehandling kan man ofta få sjukdomen att gå tillbaka ytterligare en tid. Biverkningarna är lindriga. Enzymhämmare ges tillsammans med kortisontabletter, som behövs eftersom kroppens egen kortisonproduktion har blockerats.
  • Strålbehandling kan användas mot dottertumörer (metastaser) i andra organ, vanligen skelettet. Sådan strålbehandling kan inte bota sjukdomen, men däremot lindra symtomen. Oftast räcker det med en enda stråldos för att ge god smärtlindring. Läs mer om strålbehandling
  • Isotopbehandling. Smärtor på grund av skelettmetastaser kan behandlas med radioaktiva isotoper, vanligen radium, strontium eller samarium. En lösning med ytterst lite av ämnet sprutas in i en blodåder. Isotopen ansamlas i anslutning till metastaserna i skelettet och lagras där. Isotopen avger sedan strålning lokalt i metastaserna under några veckors tid. Detta ger vanligen god lindring av smärtorna. Behandlingen med radium ges var fjärde vecka upp till sex gånger. Behandlingen med samarium och strontium är en engångsbehandling, men den kan vid behov upprepas efter några månader.
  • TUR-P-operation. Om prostatatumören klämmer ihop urinröret så att det blir svårt att kissa kan man göra en TUR-P-operation. Det är samma typ av operation som används vid godartad prostataförstoring. Operationen görs i narkos eller ryggbedövning. Ett smalt instrument förs in genom urinröret. I spetsen av instrumentet sitter en glödtråd. Med den kan läkaren bit för bit hyvla bort den del av prostatacancern som trycker på urinröret. De avskurna bitarna sköljs därefter ut.  Efter ingreppet får man stanna på sjukhuset i några dagar.
  • Nya behandlingar. Det pågår mycket forskning om behandling av prostatacancer när hormonell behandling sviktar. Därför är det svårt att säga vilken behandling som skulle kunna bli aktuell för dig i framtiden, om du nu påbörjar hormonbehandling och med tiden får behov av kompletterande behandling. Kanske erbjuds du att delta i en forskningsstudie. Läs mer om att delta i en forskningsstudie.
(Upp)

Prognos

Du undrar säkert över vilken chans du har att bli frisk från prostatacancern och hur stor risken är att sjukdomen förkortar livet. Eftersom det finns många olika former av prostatacancer går det inte att ge ett allmänt svar på de frågorna.

Prognosen beror bland annat på vid vilken ålder man insjuknar, vilket stadium tumören befinner sig i och på hur aggressiva cancercellerna är.

Jämfört med andra cancerformer brukar prognosen vid prostatacancer vara god. I många fall är prostatacancer så beskedlig att det inte behövs någon behandling alls, bara uppföljande kontroller.

De flesta av dem som opereras eller strålbehandlas för en tidig prostatacancer blir botade. Många män med obotlig prostatacancer kan leva flera år utan sjukdomssymtom tack vare bromsmediciner. Hos äldre män kan sjukdomen ofta hållas i schack hela livet. Det finns också mer aggressiva och snabbt växande former som tidigt sprider sig och som är svårare att behandla och bota.

(Upp)

Att leva med prostatacancer

I dag lever 85 000 män i Sverige som har eller har haft prostatacancer. En del har en liten prostatacancertumör som inte har behövt behandlas. Andra har genomgått operation eller strålbehandling och är fria från sjukdomen, några har fått återfall. En del har pågående hormonell behandling.

Somliga märker inte alls av sjukdomen och tänker sällan på att de en gång fått diagnosen. Andra besväras dagligen av en mer utbredd sjukdom eller av biverkningar av behandlingen.

När du har fått diagnosen prostatacancer ska en läkare ha huvudansvaret för behandling och uppföljning. Oftast är det en urolog eller onkolog, men för några en allmänläkare på vårdcentralen. Du ska också ha en särskild kontaktsjuksköterska, som du snabbt kan komma i kontakt med när du har frågor.

I vissa skeden av sjukdomen kan uppföljningen skötas av sjuksköterskan, men även då finns din patientansvarige läkare med i bakgrunden.

Kanske undrar du om du själv kan göra något för att påverka utvecklingen av din prostatacancer eller risken för återfall efter operation eller strålbehandling. Man vet inte säkert, men en del vetenskapliga undersökningar talar för att den livsstil som är bra för hjärta och blodkärl också kan bromsa utvecklingen av en del prostatacancertumörer.

Fler män med prostatacancer dör av hjärt- och kärlsjukdomar än av sin prostatacancer. Det innebär att de råd man ger för att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar – promenader eller annan motion regelbundet, att inte röka, att äta mycket fisk och grönsaker, att inte äta för mycket kött, animaliskt fett och socker – är goda råd även till män med prostatacancer.

(Upp)

Orsaker till prostatacancer

När man får en allvarlig sjukdom är det också naturligt att man grubblar över vad som orsakat den. ”Varför drabbades just jag? Har jag själv gjort något så att jag blivit sjuk?”

Orsakerna till prostatacancer är inte klarlagda. Sjukdomen är vanligare i vissa familjer än andra. Det tyder på att man kan ärva en benägenhet för att få sjukdomen. Är det fler än du själv som fått prostatacancer i din familj, kan det därför vara klokt att dina söner och bröder diskuterar med en urolog om de bör kontrolleras regelbundet för att upptäcka en eventuell prostatacancer i tidigt skede.

Det finns också stora geografiska skillnader. I USA, Skandinavien och övriga Västeuropa är prostatacancer vanlig, medan den är ovanlig i Sydostasien. Detta tyder på att inte bara arvsanlagen utan även livsstilen och miljön har betydelse för uppkomsten av prostatacancer.

Senare års forskning har bland annat koncentrerats på hur kostens sammansättning påverkar risken för att man ska få sjukdomen. Hittills har forskarna inte kommit fram till några bestämda svar, men mycket talar för att en kost som innehåller mycket fisk och grönsaker kan vara gynnsam.

Tomater, sojabönor, linfrö, råg, grönt te och granatäpplejuice är några exempel på livsmedel som kanske kan ha en viss skyddande effekt. Samtidigt verkar det som om överskott på kött, animaliskt fett och mejeriprodukter kan öka risken för prostatacancer.

Rökning ökar risken för återfall efter strålbehandling och operation för prostatacancer.

(Upp)

Känslomässiga reaktioner

Att få besked om att man har cancer är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig.

Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.
Läs mer om känslomässiga reaktioner efter cancerbeskedet

(Upp)

Få svar på dina frågor

Om du fortfarande saknar svar på dina frågor kan du söka vidare på vanliga frågor och svar om prostatacancer.

Du kan också ringa 020-59 59 59 eller skriva till infostodlinjen@cancerfonden.se och få ett personligt svar. Vi som svarar på Cancerfondens informations- och stödlinje är legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård. Du vänder dig till oss för att få svar, känslomässigt stöd eller mer skriftlig information. Samtalen är kostnadsfria. Läs mer om Cancerfondens informations- och stödlinje.

Prostatacancerförbundet är en förening för patienter och deras närstående. Kontaktuppgifter till lokala föreningar finns på www.prostatacancerforbundet.se.

16 januari 2014
Britta Hedefalk, Kommunikatör och specialistsjuksköterska

Sidansvarig

Britta Hedefalk, Kommunikatör och specialistsjuksköterska skicka e-post

Författare

Anders Nystrand, leg läkare och medicinjournalist

Granskning

Ola Bratt, docent och överläkare, Helsingborgs lasarett