Munhåle-, svalg- och strupcancer

Cancer i munnen, näsan, svalget eller strupen är ovanliga cancerformer som oftast drabbar män över 65 år. De symtom som förekommer är ofta diffusa: ett sår eller en vårta i munhålan, en knöl i svalget, hes stämma eller sväljsvårigheter som inte försvinner.

8 april 2013

Illustration: Roland Klang
1: nasofarynx (nässvalgrum), 2: orofarynx (munsvalgrum), 3: hypofarynx (nedre delen av svalget), 4: larynx (struphuvud), 5: trakea (luftrör), 6: esofagus (matstrupe).
Läs mer om munhåla, struphuvud, näsa och bihålor

Varje år diagnostiseras omkring 1 000 fall i Sverige av dessa cancerformer. Drygt hälften av fallen i munhålan, drygt 200 i svalget och cirka 200 i struphuvudet. Cirka 70 procent av patienterna är män och ungefär lika stor andel är över 65 år när de får diagnosen.

Munhåle-, svalg- och strupcancer är bara några av ett stort antal cancersjukdomar. Dessa sjukdomar är mycket olika varandra, men alla har det gemensamt att de börjar med ett fel i någon av kroppens celler.
Läs mer om vad cancer är

(Upp)

Sjukdomstecken

Tidiga stadier av cancer i munhålan, svalget eller strupen ger ofta inte några symtom. De symtom som förekommer – det gäller också i senare sjukdomsstadier – är ofta diffusa och liknar dem som uppträder vid andra, ofarliga sjukdomar som infektioner. Men en viktig skillnad är att infektioner brukar gå över på ett par veckor.

Ett allmänt råd är att man bör söka läkare om de symtom som beskrivs nedan kvarstår i fyra till fem veckor, eller efter tre veckor vid heshet.

Munhålan

På läpparna och inne i munhålan är ofta irritation, ett sår, en vårta eller en knöl som inte försvinner det första tecknet på cancer. I en del fall finns först en röd eller en vit fläck i slemhinnan som ett förstadium till cancer. Vita fläckar kallas för leukoplakier. Om fläcken övergår till ett sår som inte läker eller till en knöl eller förhårdnad bör man söka läkare.

Svårigheter att tugga, svälja och röra på tungan kan också vara tecken på cancer i munhålan.

Ibland upptäcks cancern därför att tandprotesen inte längre passar eller genom att talet har förändrats.

Spottkörtlarna

Det vanligaste symtomet på denna sällsynta cancerform är en knöl. Värk är ganska vanlig, men även förlamning i ansiktet kan vara ett tecken på cancer i en spottkörtel.

Både värk och förlamning orsakas av att tumören växer så att den stör ansiktsnerven som går rakt genom öronspottkörteln, den spottkörtel som oftast drabbas av cancer.

Svalget

Sväljsvårigheter kan vara ett tecken på cancer i svalget. Ibland kan också problem med talet eller väsande eller visslande ljud vid ut- eller inandning förekomma.

Struphuvudet

Vid cancer i struphuvudet är det vanligaste symtomet heshet, men också andra röstförändringar förekommer. Hesheten beror på att cancern i de flesta fall växer på stämbanden och då förändras deras svängningsförmåga. Redan en liten tumör på ett stämband kan orsaka heshet. Om hesheten varar mer än tre veckor bör man uppsöka läkare för att bli undersökt.

I de fall då cancern sitter någon annanstans i struphuvudet än på stämbanden brukar heshet inte vara ett tidigt symtom. Då är tecknen på sjukdomen mer vaga. Det kan vara lätta sväljningsbesvär eller känslan av att ha en klump i halsen. Även smärta förekommer. Den kan ibland stråla ut mot ena örat.

Näsan och bihålorna

En cancer i näsan eller bihålorna kan först visa sig som långvarig, ensidig nästäppa eller blodstrimmig snuva.

Knuta på halsen

En knuta på halsen utgörs oftast av en förstorad lymfkörtel i samband med en infektion, till exempel en vanlig förkylning. Knutan är då oftast ömmande. En oöm knuta som också tillväxer kan vara första tecknet på en tumör i öron-näsa-halsområdet.

(Upp)

Undersökningar

Den viktigaste metoden för att undersöka misstänkt cancer i huvud- och halsområdet är att läkaren tittar på tumören och känner på den med sina händer, palperar. En tumör känns fastare än vävnaden runt omkring den.


Illustration: Roland Klang
Med endoskopets hjälp kan läkaren se ner i svalget och strupen.

  • Ett endoskop används av läkaren för att undersöka svalget, struphuvudet samt näsan och dess bihålor. Det är ett smalt och böjligt rör som oftast förs in via näsan. Genom endoskopet kan läkaren se på det misstänkta området och föra in speciella instrument för att ta ut en liten bit vävnad, en biopsi, för undersökning i mikroskop.
  • Datortomografi eller annan metod för skiktröntgen, då den undersökta kroppsdelen avbildas i ”skivor”, används ofta för att fastställa hur utbredd en cancer är. Även magnetkameran kan utnyttjas för sådan undersökning. Vid undersökning med datortomograf eller magnetkamera ligger patienten på en brits med huvudet inne i en cirkelformad öppning i apparaten. I datortomografen används röntgenstrålar för att få fram bilden. I magnetkameran är det i stället magnetfält och radiovågor. Båda apparaterna är kopplade till datorer. Dessa framställer bilder som kan visas på en bildskärm eller skrivas ut på papper.
  • Kontrastmedel används ibland också vid röntgenundersökning. Patienten får svälja kontrastvätska för att funktionen hos svalget och strupen ska kunna studeras.

Men dessa metoder ger inte alltid säkra besked om hur utbredd en cancer är. Det gäller till exempel om tumören framför allt växer så att den bildar en utbuktning på slemhinnan. Därför brukar läkaren rita en skiss av cancertumören för att beskriva sina fynd vid undersökning med händerna eller via endoskop.

Om cancern sitter i svalget eller struphuvudet sövs patienten ibland för att läkaren ska kunna göra en noggrann undersökning.

Här får du råd inför läkarbesöken
Läs också om att delta i en forskningsstudie

(Upp)

Behandlingar

  • Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
  • När läkaren i samråd med dig bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd.

Dessa cancerformer behandlas framför allt med strålning och operation, med eller utan tillägg av cytostatikabehandling  eller så kallade målstyrda läkemedel.  Ibland räcker det med antingen operation eller strålning men i andra fall kombineras de olika metoderna.

Hur behandlingen läggs upp varierar mellan sjukhusen. På en del håll ges strålbehandlingen före operationen, medan andra sjukhus först opererar och sedan strålbehandlar. Cytostatikabehandling eller så kallad målstyrd behandling kan användas före eller under strålbehandling för att förstärka effekten av strålningen, men kan också användas för att lindra symtom vid sena stadier av dessa cancerformer.

Kirurgi

Målet med en operation är att få bort alla cancerceller. Därför tar kirurgen också bort en del av den vävnad som finns omkring tumören. Hur operationen utformas beror på var och hur cancern växer och på hur operationen påverkar förmågan att prata, tugga och svälja, men också utseendet.

Mindre tumörer går ofta att operera bort utan att det leder till någon stor försämring av dessa funktioner. Men om det är fråga om större tumörer kan en operation medföra problem. Därför föredrar man ofta att först pröva med strålbehandling. Det kan ofta bli svåra avvägningar i planeringen av en operation.

Samtidigt har den kirurgiska tekniken förfinats under senare år och plastikkirurgin har utvecklats så att det i dag finns stora möjligheter att återställa det som måste opereras bort på grund av cancer. Det har blivit allt vanligare att det plastikkirurgiska ingreppet görs omedelbart efter att cancern tagits bort. På så sätt slipper patienten genomgå två stora operationer.

I det medicinska fackspråket används olika termer för olika operationer.

  • Glossektomi är en operation då tungan tas bort.
  • Hemiglossektomi innebär att en del av tungan opereras bort och kan vara tillräcklig behandling om cancern växer på ena sidan av tungan.
  • Laryngektomi är den operation som innebär att struphuvudet avlägsnas och om det är en del av struphuvudet som tas bort heter ingreppet hemilaryngektomi.

Strålbehandling

Munvård efter strålbehandling

Muntorrhet kan bli ett problem för patienter som får strålning mot tumörsjukdom i munhåla eller svalg. Det beror på att spottkörtlarna nära munhålan, framför allt den så kallade öronspottkörteln, påverkas så att salivproduktionen minskar kraftigt eller försvinner helt. Den muntorrhet som då blir följden kan bli besvärande för patienten på flera sätt. I saliven finns ämnen som skyddar tänderna och därför ökar risken för karies och tandlossning. Minskad salivproduktion medför också svårigheter att äta torr mat. Med nyligen introducerade strålbehandlingstekniker, så kallade IMRT, kan dock spottkörtelfunktionen bevaras hos allt fler patienter.
Läs mer om munvård och strålbehandling

Strålbehandlingen kan numera med stor precision riktas mot tumören. Ett vanligt schema är att strålningen ges en gång per dag fem dagar i veckan i 5–7 veckor, men kan också ges två gånger per dag under totalt 4,5–5 veckor. Uppläggningen varierar en del mellan olika cancerformer, men också mellan olika sjukhus.

En ganska ny metod för strålbehandling är brakyterapi. Då placeras strålkällan inne i tumören genom ett operativt ingrepp, oftast i narkos. Fördelen med metoden är att det blir en mycket hög stråldos i tumören eftersom den ligger närmast strålkällan, men inte i den omgivande, friska vävnaden. Denna metod finns inte vid alla sjukhus som ger strålbehandling.

Det finns flera kända biverkningar vid strålbehandling som sjukvården numera är mycket uppmärksam på och försöker förebygga.

  • Patientens näringstillstånd försämras. Under behandlingen kan det av flera skäl vara svårt att äta som vanligt. En del patienter blir illamående av strålbehandlingen. Den orsakar också en akut inflammation i halsen och då kan det göra ont att svälja. Lukt- och smaksinnena kan också påverkas av strålbehandlingen så att de fungerar sämre än normalt. Allt detta går över när behandlingen är avslutad.
  • Spottkörtlarna kan skadas vid strålbehandlingen av vissa tumörer. Då minskar salivproduktionen och patienten drabbas av muntorrhet, som kan bli bättre efterhand, men ofta består resten av livet. Pågående forskning rörande strålbehandling syftar till att minska denna negativa effekt av behandlingen. Problem med tänderna som tandlossning och risk för karies förekommer.
  • Om det finns risk för ätproblem får patienterna redan innan behandlingen börjar träffa en dietist som kan ge råd om hur man kan försöka förebygga problem. Ett råd är att äta extra näringsrik mat inför behandlingen och om möjligt också medan den pågår. För många patienter brukar det vara lättare att svälja flytande näringslösningar än den vanliga maten. Dietisten informerar om de olika möjligheter som finns och ger tips om hur man kan klara att få i sig tillräckligt med näring.
    Ibland bedöms det som lämpligt att patienten före behandlingsstart får en sond eller så kallad PEG för att säkra en fullgod näringstillförsel.

Läs mer om mat vid cancer

Cytostatikabehandling

Flera olika typer av cytostatika kan krympa tumörer inom huvud- och halsområdet. Dock finns det ännu inte något cytostatikum som ensamt eller i kombination med andra kan bota dessa cancerformer. I vissa situationer kan dock cytostatikabehandling öka möjligheten till bot, exempelvis genom att kombineras med strålbehandling.

För patienter med avancerade tumörstadier, där kirurgi inte kan användas eller där sannolikheten för bot med enbart strålbehandling är liten, är i dag ett tillägg av cytostatika under strålbehandlingen en behandlingsform som ökar möjligheten till bot.

Växer tumören in i eller har satt metastaser i skelettet, så att patienten har mycket värk, brukar behandling med cytostatika ge lindring.

Det pågår mycket forskning om hur cytostatika ska kunna användas tillsammans med strålning och operation i behandlingen av huvud- och halscancer.

En viktig vidareutveckling av läkemedelsbehandlingen är så kallad målstyrd behandling i form av antikroppen cetuximab. Läkemedlet riktar sig mot en speciell receptor på tumörcellen och kan både minska tumörtillväxten och förstärka effekten av strålbehandlingen.
Läs mer om cytostatikabehandling

Att tala utan struphuvud

När struphuvudet måste opereras bort förlorar patienten förmågan att tala, eftersom stämbanden sitter i struphuvudet. Men det går att lära sig att tala igen även om det är ansträngande och rösten låter annorlunda än före operationen. En metod är att liten ventil opereras in i luftstrupen. Patienten kan också lära sig tala på nytt med så kallat matstrupstal med hjälp av logoped. Ytterligare en metod är att sätta en vibrator på utsidan av halsen.

Det vanligaste är att en liten ventil opereras in så att luftstrupen förbinds med matstrupen. Ventilen är konstruerad så att luften kan passera från luftstrupen till matstrupen utan att maten kan gå motsatt väg.

När luften pressas in i matstrupen börjar dess slemhinna att vibrera och då uppkommer ljud som sedan blir till artikulerat tal med hjälp av övriga talorgan: gommen, tungan och läpparna.

Detta så kallade matstrupstal kan också åstadkommas med en annan metod som patienten kan få lära sig av en logoped. Den innebär att luft pressas från munnen ned i övre delen av matstrupen, men genast släpps upp igen. Då uppstår ett ljud som med normal artikulation blir till tal.

En tredje metod är att använda en vibrator, en kort rörformad apparat. När den trycks mot utsidan på munbotten sänder den in vibrationer som kan artikuleras till tal.

Tungan är också viktig för talet och om dess rörlighet blir sämre påverkar det talet. Men ändå kan patienter som förlorat hela tungan lära sig att tala fullt begripligt.

(Upp)

Känslomässiga reaktioner

Att få besked om att man har cancer är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig. Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.
Läs mer om känslomässiga reaktioner efter cancerbeskedet

(Upp)

Orsaker till munhåle-, svalg- och strupcancer

Orsakerna till dessa cancerformer är inte kända i detalj. Men det har klart visats att rökning ökar risken. När rökningen kombineras med stor alkoholkonsumtion medför det ännu större risk.

Det finns också misstankar om att virus och matvanor kan ha betydelse. Däremot är det klart bevisat att trädamm i arbetsmiljö med dålig ventilation ökar risken för näscancer och det gör troligen också trälim som innehåller fenoler. Numera har arbetsmiljön förbättrats och antalet fall av denna cancerform har minskat kraftigt.

Det anses också finnas ett samband med inflammation. Kronisk inflammation i munhålan, svalget, strupen eller näsan torde därför öka risken för cancer.

(Upp)

Få svar på dina frågor

Ring 020-59 59 59 eller skriv till infostodlinjen@cancerfonden.se och få svar på dina frågor om cancer. Vi som svarar på Cancerfondens informations- och stödlinje är legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård. Du vänder dig till oss för att få svar, känslomässigt stöd eller mer skriftlig information. Samtalen är kostnadsfria.
Läs mer om Cancerfondens informations- och stödlinje

Kontakta Mun- & Halscancerförbundet (f.d. Svenska Laryngförbundet) som är ett handikappförbund för personer som drabbats av cancer i munhåla, svalg eller struphuvud.

Läs mer om på www.mhcforbundet.se

8 april 2013
Britta Hedefalk, Kommunikatör och specialistsjuksköterska

Sidansvarig

Britta Hedefalk, Kommunikatör och specialistsjuksköterska skicka e-post

Originaltext

Lennart Edqvist, medicinjournalist

Granskning

Claes Mercke, överläkare/professor, Karolinska Institutet, Stockholm