I Sverige insjuknar nästan 2 000 personer årligen i malignt lymfom, sjukdomen med många ansikten. Lymfom är ett samlingsnamn för en rad olika elakartade, maligna, tumörer, där prognosen och behandlingen ser helt olika ut beroende på lymfomtyp.
Hodgkins lymfom kan drabba även unga personer, ofta yngre än 30 år. Vid övriga lymfom, som non-Hodgkin-lymfom, är åldersfördelningen oftast lik den vid andra cancerformer; två tredjedelar av patienterna är 60 år eller äldre.
(Upp)Sjukdomstecken
De flesta som söker vård för lymfom – sju av tio – har själva upptäckt en förstorad lymfknuta, ofta på halsen, vid nyckelbenen eller någon annanstans på kroppen. Hodgkins lymfom ger oftast symtom på grund av förstorade lymfknutor.
Ett lymfom börjar dock inte alltid i en lymfknuta, utan kan börja växa i lymfsystemet var som helst i kroppen. Symtomen beror då på i vilket organ lymfomet uppstår. De första tecknen på lymfom kan lätt misstolkas som en helt vanlig infektion med trötthet, feber och aptitlöshet. Lymfknutorna – särskilt på halsen – kan kännas svullna. Andra symtom är viktnedgång och nattliga svettningar.
En del lymfom upptäcks vid läkarundersökning, som görs av annat skäl, det vill säga lymfomet har inte givit några sjukdomstecken alls.
(Upp)
Alla lymfom utgår från celler i lymfsystemet och kan indelas i två huvudgrupper, Hodgkins lymfom och non-Hodgkin-lymfom. Non-Hodgkin-lymfom delas i sin tur också in i två huvudgrupper, högmaligna (aggressiva) och lågmaligna (indolenta) lymfom och bägge dessa grupper består av ett trettiotal olika lymfomtyper. Ett exempel är den lågmaligna lymfomen, kronisk lymfatisk leukemi, som bygger på att tumörceller börjar i blodet (leukemi betyder vitt blod).
De olika typerna av lymfom skiljer sig åt. Vissa lymfom, de högmaligna, är snabbväxande och kräver snabbt insatt behandling. De lågmaligna lymfomen växer långsamt och har ett indolent, det vill säga mer stillsamt, sjukdomsförlopp och ger ibland inte några symtom alls. Patienter med ett sådant lymfom behöver därför ibland inte behandlas, men måste kontrolleras regelbundet så att behandling kan sättas in om lymfomet ändrar karaktär.
Läs mer om vad cancer är
Indelning i stadier
Lymfom delas in i olika stadier beroende på utbredning.
- Stadium I innebär att sjukdomen är begränsad till ett område i kroppen.
- Stadium II innebär att sjukdomen finns på två eller flera ställen, men bara i ena halvan av kroppen (antingen ovanför eller nedanför diafragma). Om något organ utanför lymfsystemet, exempelvis huden eller en spottkörtel, är engagerat lägger man till bokstaven E efter stadiet.
- Stadium III innebär sjukdom i lymfknutor i båda delarna av kroppen (både ovan och nedom diafragma). Stadium IV innebär spridd sjukdom, till exempel till benmärg, lever eller till andra icke lymfatiska organ.
Inför val av behandling är det också viktigt att veta om sjukdomen har givit upphov till symtom, såsom nattsvettningar, feber och viktnedgång. Finns något av dessa symtom lägger man till bokstaven B efter stadiet. Om inget av symtomen finns anges det med A.
Vid andra lymfomtyper, främst de som kan utvecklas till en leukemi, används också andra stadieindelningar.
(Upp)Undersökningar
En patient har säkert fått gå igenom flera undersökningar före beskedet om lymfom. Allmän kroppsundersökning, olika röntgenundersökningar, blodprov och benmärgsprov är viktiga undersökningar som brukar göras vid denna sjukdom.
Det kan finnas många anledningar till att en lymfknuta är förstorad och diagnosen malignt lymfom kan ställas först sedan man undersökt ett vävnadsprov från en lymfknuta eller något annat organ som är sjukligt förändrat.
- Ett blodprov kan analyseras på flera olika sätt. Om de vita blodkropparna ökar på ett onormalt sätt, kan det tyda på en infektion eller att en cancerprocess pågår i blodet. Vid infektion är det många olika slags vita blodkroppar som ökar i antal. Vid malignt lymfom är det en enda typ av vit blodkropp (lymfocyt) som ökar (men olika beroende på typ av malignt lymfom). Genom att undersöka de tumöromvandlade lymfocyterna i mikroskop kan läkaren ställa en säker diagnos.
- Hemoglobinbestämning eller Hb visar om du har brist på röda blodkroppar (blodbrist eller anemi). Denna kan bero på sjukdomen, men kan också uppstå efter behandlingen.
- Brist på blodplättar, trombocyter, kan bero på lymfomet, men också behandlingen. Blodplättar behövs för att blodet ska kunna levra sig när det uppstått skador på blodkärlen. Om det finns för många blodplättar ökar risken för blodpropp. Finns det för få, blöder man lätt.
- Hög sänka beror oftast på en inflammation eller en infektion, men kan också vara ett av många tecken på lymfom.
- Ett benmärgsprov kan göras eftersom vissa former av lymfom börjar i benmärgen. Provet innebär att läkaren för in en nål i benmärgen, oftast i bäckenbenet, och tar ut lite av den rödaktiga vätskan som finns inne i skelettet. Det är i benmärgen som många av blodkropparna i vårt immunförsvar bildas. Det går snabbt att ta ett benmärgsprov. Patienten får först lokalbedövning och sedan sugs eller tas en bit av benmärgen ut via en nål. Benmärgsprovet studeras i mikroskop för att se om lymfomet finns i benmärgen., I vissa fall kan lymfomcellerna hittas i benmärgen först sent i sjukdomsförloppet.
- Tillsammans med blodprov kan benmärgsprovet också visa om och på vilket sätt immunsystemet är påverkat av sjukdomen.
- Datortomografi är en av de röntgenmetoder som används för att kontrollera var sjukdomen finns. En datortomograf fungerar som ett röntgenrör som finns runt hela kroppen och tar många bilder som sedan sammanfogas till en enda bild av en dator. Patienten får svälja kontrastmedel som vid en vanlig röntgen och sedan får patienten åka in i datortomografen som tar bilder av delar av kroppen, i snitt på snitt. Undersökningen är helt smärtfri.
- Ultraljud, magnetkameraundersökning och PET (positronemissionstomografi) är också metoder som kan ge upplysning om sjukdomsutbredningen.
(Upp)Behandlingar
Det finns flera effektiva behandlingar mot maligna lymfom. Vilken behandling som väljs beror i första hand på lymfomtyp och stadium. Även en mängd andra faktorer kan påverka valet av behandling.
- Högmaligna lymfom behandlas oftast med cytostatika, men om endast en lymfknuta är förstorad, kan man ibland ge lokal strålbehandling. Ofta inleds behandlingen dock med cytostatika. Vid spridd sjukdom ges intensiv cytostatikabehandling oftast i flera månader. Vid vissa lymfom och stadier ges numera också ofta behandling med en så kallad monoklonal antikropp samtidigt med cytostatikabehandlingen. I dag finns en god chans till bot med dessa behandlingar.
- Lågmaligna lymfom behandlas oftast efter helt andra principer, eftersom sjukdomen ofta har ett mycket stillsamt förlopp. Patienten får behandling först då sjukdomen ger eller snart förväntas ge besvär. Detta för att patienten ska kunna leva och må bra så länge som möjligt. Ibland kan emellertid ett lågmalignt lymfom behöva en mer intensiv behandling, som vid ett högmalignt lymfom. Även om sjukdomen är spridd kan många patienter ändå räkna med att kunna leva länge, ibland mycket länge, med sin sjukdom. Tack vare olika former av behandling kan läkarna många gånger få sjukdomsprocessen att avstanna. De cytostatikadoser som oftast ges vid lågmaligna lymfom ger sällan några besvärande biverkningar. Även vid lågmaligna lymfom ges numera också behandling med en monoklonal antikropp.
- Kronisk lymfatisk leukemi behandlas som ett lågmalignt lymfom. Behandling behöver bara ges om sjukdomen tilltar och patienten får besvär. Cytostatika eller monoklonala antikroppar ges då tills symtomen försvunnit.
- Hodgkins lymfom behandlas efter sjukdomsstadium, patientens ålder och allmäntillstånd, nattsvettningar, viktnedgång eller feber. Det finns även en rad andra faktorer som påverkar bedömningen av hur behandlingen av sjukdomen ska ske för att få maximal effekt. Det finns flera olika cytostatikabehandlingar mot Hodgkins lymfom. Strålbehandling ges också ofta, om än i mindre utsträckning än tidigare.
Cytostatikabehandling
Cytostatika är cellhämmande läkemedel som främst angriper celler som delar sig snabbt. Olika cytostatika stör cellernas delning på olika sätt.
- Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
- När läkaren i samråd med dig bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd.
Det vanliga är att kombinera olika cytostatika – i vissa fall ges upp till tio olika preparat för att få bästa möjliga effekt.
En vanlig kombination vid högmalignt lymfom är så kallad CHOP-behandling som består av fyra olika preparat. CHOP-behandlingen ges varannan eller var tredje vecka i ungefär sex månader. För att kunna ge behandlingen varannan vecka krävs tillförsel av ett läkemedel (tillväxtfaktorer), som stimulerar förstadierna till vissa vita blodkroppar, så att dessa återhämtar sig snabbare efter behandlingen.
Flera andra kombinationsbehandlingar med cytostatika används och ibland också monoklonala antikroppar. Vid lågmaligna lymfom ges färre antal cytostatika samtidigt, ibland bara ett enda i tablettform och ibland endast monoklonala antikroppar.
Vid Hodgkins lymfom ges ofta kombinationer av 4-8 olika cytostatika under 4–6 månader.
De vanligaste biverkningarna av cytostatika är trötthet, illamående, kräkningar och håravfall. Det finns dock flera cytostatika som inte ger sådana biverkningar.
Läs mer om cytostatikabehandling.
Ibland finns en ökad risk för infektioner på grund av påverkan på de normala vita blodkropparna. Alla dessa biverkningar är övergående. Kunskapen om hur olika obehag lindras har ökat betydligt de senaste åren och de flesta patienter behöver inte må illa. En del nya cytostatika ger inget håravfall alls. Diskutera därför med din behandlande läkare och sjuksköterska om vilka besvär din behandling skulle kunna ge och hur dessa kan förebyggas. Du kan få många råd om hur du ska leva under behandlingen för att må så bra som möjligt.
Strålbehandling
När cancercellerna utsätts för radioaktiv strålning kan de inte längre föröka sig och dör så småningom. Strålbehandling kan ge en del biverkningar som beror på att även friska celler skadas. Vanliga biverkningar är trötthet, hudirritationer, diarré samt håravfall på de bestrålade delarna av kroppen.
Strålbehandling under 1–2 månader var förr vanlig som enda behandling mot Hodgkins lymfom. På senare år har man alltmer övergått till att i stället ge cytostatika och en mer begränsad eller ingen strålbehandling alls.
Vid non-Hodgkin-lymfom ges strålbehandling oftast som tillägg till cytostatika.
Monoklonal antikroppsbehandling
Lymfomcellerna har många olika bärarmolekyler, så kallade antigener, på sin yta. Genom ny teknik har man lyckats framställa så kallade monoklonala antikroppar (ett slags gammaglobulin), vilka kan binda sig till dessa antigener och förstöra lymfomcellerna.
Två typer av monoklonala antikroppar är i dag godkända som läkemedel för behandling av lymfom: rituximab som används vid många lymfom och alemtuzumab som kan vara effektivt framför allt vid kronisk lymfatisk leukemi. Dessa nyutvecklade läkemedel ger i allmänhet relativt få biverkningar, men infektioner kan förekomma. Rituximab ges som dropp och när läkemedlet via blodet nått fram till och har fäst sig på lymfomcellerna kan kroppens eget immunsystem angripa och förstöra dessa. Rituximab har också en direkt avdödande effekt på lymfomceller, och behandlingen kan förstärkas med cytostatika.
Vid flera typer av lymfom kan monoklonala antikroppar användas ensamt, men de ges oftast i kombination med cytostatika.
Stamcellstransplantation
En metod att behandla vissa mycket svårbehandlade patienter är så kallad högdosbehandling med cytostatika med efterföljande stamcellstransplantation. Stamceller är omogna celler som finns i benmärgen och ibland också i blodet. När de delar sig förändras de stegvis och utvecklas till röda eller vita blodkroppar eller till blodplättar, trombocyter.
Tidigare brukade stamcellerna tas från benmärg som sögs ut från bäckenbenet sedan patienten hade sövts. Numera samlas stamceller i stället från blodet. Det är i många fall enklare än att ta benmärg.
För att locka ut stamcellerna i blodet får patienten ofta cytostatika följt av tillväxtfaktorer (ett läkemedel som ges i spruta under huden). Ibland räcker det med bara tillväxtfaktorer. Några dagar efter denna behandling ökar antalet stamceller i blodet och patienten får genomgå leukaferes. Detta innebär att blodet sköljs igenom en speciell apparat som plockar ut stamcellerna, medan blodet i övrigt går tillbaka in i kroppen. Dessa kroppsegna, autologa, stamceller ges sedan tillbaka till patienten efter en mycket stark cytostatikakur. Denna högdosbehandling ges för att döda alla tumörceller och stamcellerna behövs då för att blodet ska kunna återhämta sig.
Vid transplantation kan stamceller också tas från blod eller benmärg från en nära släkting eller från en obesläktad givare som visat sig ha en vävnadstyp som ”passar” patienten. Detta kallas allogen transplantation.
Hittills har blodstamcellstransplantation endast varit möjlig för patienter under 65 år, eftersom äldre personer kan ha svårt att klara av den tuffa behandlingen.
Kirurgi
Vid vissa former av lågmaligna lymfom opererar man ibland bort mjälten. Det kan medföra att besvären av sjukdomen minskar eller försvinner.
Mjälten har betydelse för bildandet av de skyddande immunglobulinerna som hjälper kroppen att känna igen främmande inkräktare i kroppen. Dessutom tar mjälten hand om och förstör vissa typer av bakterier, till exempel pneumokocker som kan ge lunginflammation. Alla patienter som får mjälten bortopererad vaccineras därför mot pneumokocker och ibland också mot andra bakterier.
Mjälten fyller en livsviktig funktion endast hos växande barn som håller på att utveckla sitt immunförsvar. Hos vuxna har mjälten mindre betydelse för immunförsvaret, men verkar som ”städpatrull” för blodet. Denna uppgift kan dock tas över av andra organ, bland annat av benmärgen och levern, om mjälten har opererats bort.
Här får du råd inför läkarbesöken
Läs också om att delta i en forskningsstudie
(Upp)Känslomässiga reaktioner
Att få besked om att man har cancer är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig. Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.
Läs mer om känslomässiga reaktioner efter cancerbeskedet
(Upp)Orsaker till malignt lymfom
När man får en allvarlig sjukdom är det naturligt att man grubblar över vad som orsakat den. Varför drabbades just jag? Har jag själv gjort något så att jag har blivit sjuk?
Ingen vet i dag vilka faktorer som ligger bakom lymfom. Sjukdomen har ökat i hela västvärlden. Det enda man med säkerhet kan säga är att ett nedsatt immunförsvar ökar risken för olika typer av lymfom. Nedsatt immunförsvar kan man få av många olika orsaker: Medicinering med immunhämmande läkemedel i samband med transplantationer, vid olika tumörbehandlingar eller vid infektioner som hiv.
Omfattande studier pågår för att ta reda på varför vissa människor får lymfom.
(Upp)Prognos
Lymfom är oftast mycket känsliga för såväl cytostatika, monoklonala antikroppar som strålning. Trots att många lymfom är spridda i kroppen redan vid upptäckt har man mycket god effekt av behandlingarna och många lymfom kan försvinna för att aldrig mer komma igen. Sker detta har patienten botats från sitt lymfom.
Chansen att bli botad varierar mycket mellan olika lymfomtyper. Sjukdomens stadium spelar också roll. Du måste diskutera med din behandlande läkare för att få veta mer om prognosen för just din typ av lymfom.
Vid lågmaligna lymfom är chansen till bot mindre, men de flesta patienter lever många år och ibland till och med i decennier med sin sjukdom. Ibland behövs upprepade behandlingar, men ändå är dessa patienters välbefinnande oftast mycket gott.
(Upp)Få svar på dina frågor
Ring 020-59 59 59 eller skriv till infostodlinjen@cancerfonden.se och få svar på dina frågor om cancer. Vi som svarar på Cancerfondens informations- och stödlinje är legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård. Du vänder dig till oss för att få svar, känslomässigt stöd eller mer skriftlig information. Samtalen är kostnadsfria.
Läs mer om Cancerfondens informations- och stödlinje
Blodcancerförbundet är en patientförening för dem som drabbats av leukemi, lymfom, myelom, polycytemi och andra allvarliga sjukdomar som kännetecknas av okontrollerad tillväxt av celler i blod- och lymfsystemet.
Läs mer på www.blodcancerforbundet.se.