Livmoderkroppscancer

Livmoderkroppscancer drabbar framför allt äldre kvinnor som passerat klimakteriet. Hälften av alla fall av gynekologisk cancer är livmoderkroppscancer. Första symtom är ofta en blödning.

17 januari 2013

Illustration: Roland Klang
1: äggledare, 2: äggstock, 3: livmoderkropp, 4:  livmoderhåla, 5: livmoderhals, 6: slida.
Livmoderkroppen täcks av starka väggar, uppbyggda av muskulatur. På de inre väggarna kan cancer uppstå. Läs mer om livmoderkroppen

Varje år upptäcks i Sverige cirka 1 400 nya fall av livmoderkroppscancer. Äldre kvinnor drabbas främst och före 40 års ålder är sjukdomen ovanlig. Cancerformen skiljer sig mycket från livmoderhalscancer, även om de båda sjukdomarna ofta brukar blandas ihop.

Sjukdomen startar med att cancerceller bildats i den livmoderslemhinna, endometriet, som finns inne i livmodern. Denna process brukar gå ganska långsamt.

Om gynekologisk cancer

Varje år drabbas cirka 2 800 kvinnor i Sverige av gynekologisk cancer, det vill säga äggstockscancer, livmoderkroppscancer och livmoderhalscancer. Sjukdomarna skiljer sig åt när det gäller symtom, behandling och prognos och därför finns fakta uppdelade under olika rubriker på Cancerfondens webbplats.

Inom begreppet gynekologisk cancer ryms också de sällsynta cancerformer som uppstår i slidan och på blygdläpparna hos cirka 200 kvinnor om året, varav de flesta har fyllt 75 år. Prognosen är relativt god och de här cancerformerna kan ofta både opereras och strålbehandlas med framgång.
Mer om vad cancer är
Här får du råd inför läkarbesöken

Sjukdomstecken

Det vanligaste symtomet på livmoderkroppscancer är en blödning som uppträder utan föregående symtom hos en kvinna som passerat klimakteriet. Andra symtom kan vara oregelbundna blödningar, blodtillblandade flytningar åren före och kring menopaus eller rikliga flytningar kanske framför allt hos den äldre kvinnan.

Det är ovanligt med smärtor som tidigt symtom på livmoderkroppscancer.

De flesta blödningsrubbningar som kvinnor får beror dock inte på cancer, utan har andra orsaker, till exempel myom. Myomen är godartade muskelknutor, som tas bort om de ger besvär i form av blödningsrubbningar, smärtor och täta trängningar.

Undersökningar

För att kunna ställa diagnosen livmoderkroppscancer måste livmoderslemhinnans celler studeras i mikroskop. Detta prov behöver inte tas på sjukhus, utan kan göras i samband med en vanlig gynekologisk undersökning.

Läkaren för in ett tunt instrument i livmoderhålan och tar ut celler för mikroskopisk undersökning. Om slemhinnan är förtjockad kan det vara tecken på cancer. Mätning av slemhinnans tjocklek kan ske med hjälp av en ultraljudsundersökning.
Ibland blir det aktuellt med en skrapning efter undersökningen. Det sker ofta i lokalbedövning och innebär att celler från livmoderns insida och livmoderhalsen skrapas ut med ett fint instrument.

Observera att det cellprov (cytologprov eller så kallat smear) som tas när kvinnor kallas till hälsoundersökning med gynekologisk cellprovskontroll inte kan avslöja om man har livmoderkroppscancer.

Olika stadier av livmoderkroppscancer

Många kvinnor kan ha livmoderkroppscancer i ett tidigt stadium – en liten ”tyst” tumör – kanske i åratal innan sjukdomen tar fart och ger symtom. Sjukdomen delas in i fyra stadier, beroende på hur mycket den har hunnit sprida sig.

  • Stadium I: tumören växer enbart i livmoderkroppen.
  • Stadium II: tumören har vuxit ned i livmoderhalsen.
  • Stadium III: tumören har spridit sig utanför livmodern till äggledare, äggstockar eller slida.
  • Stadium IV: tumören har spridit sig till urinblåsa, ändtarm eller utanför bäckenet..

Behandlingar

Det finns flera olika behandlingar mot livmoderkroppscancer. Vilken behandling som väljs beror bland annat på i vilket stadium sjukdomen befinner sig och vilken typ av cancerceller som tumören består av. Behandlingen innebär vanligtvis operation, ofta följt av cytostatika som ibland också kombineras med strålbehandling.Hormonell behandling kan i vissa lägen vara verkningsfull. Ibland används även behandling med hormoner och cytostatika.

Kirurgi

Nio av tio kvinnor med livmoderkroppscancer genomgår en operation, då så mycket som möjligt av tumörvävnaden tas bort. Det betyder att livmoder, äggstockar och äggledare opereras bort under narkos. Ibland tas även lymfkörtlar i bäcken och utmed stora kroppspulsådern bort. Efteråt kan man inte menstruera eller bli gravid. Kvinnans förmåga att ha ett sexuellt samliv påverkas däremot sällan av ingreppet.

Cytostatikabehandling

Cytostatika är ofta effektiv behandling av livmoderkroppscancer. Sjukdomens utbredning och typ av cancerceller avgör huruvida ytterligare behandling behöver ges. Cytostatika är läkemedel som angriper celler som håller på att dela sig. Olika cytostatika stör cellernas delning på olika sätt, därför kombineras ofta flera cytostatika för att få bättre behandlingseffekt.
Behandlingen ges vanligtvis i form av dropp i en blodåder, intravenöst. Eventuella biverkningar kan vara trötthet, illamående, håravfall, blodbrist och ett tillfälligt försvagat immunförsvar. Orsaken till biverkningarna är att inte bara cancerceller, utan också normala friska celler som delar sig ofta, påverkas av läkemedlet. När behandlingen är avslutad försvinner besvären och håret växer ut igen.
Mer om cytostatikabehandling

  • Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
  • När läkaren i samråd med dig bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd.

Strålbehandling

Strålbehandling kan vara ett komplement till kirurgi och cytostatika eller ett ensamt behandlingsalternativ när en operation inte är möjlig.

Syftet med behandlingen är att de celler som delar sig onormalt snabbt, cancerceller, ska skadas och dö. Även de normala cellerna som bestrålas kan skadas och därför kan behandlingen ge en del övergående biverkningar som diarré, matleda och trötthet.

I de fall man opererat bort livmoder, äggstockar och lymfkörtlar avgör sjukdomens utbredning och typ av cancerceller (deras aggressivitetsgrad) om ytterligare behandling bör ges. Tilläggsbehandling kan ges i form av cytostatika, ibland i kombination md strålbehandling.

Yttre strålbehandling ges några minuter varje dag under cirka 5 veckor. Själva strålbehandlingen känns inte och strålningen sitter inte kvar i kroppen efter behandlingen. Den kan alltså inte sprida sig till andra i närheten.

Strålbehandlingen kan ge biverkningar som beror på att även friska celler påverkas. Slemhinnorna i slidan kan bli tunna, torra och tappa sin elasticitet. Man kan också få trängningar från urinblåsa eller tarm, matleda och trötthet. De flesta biverkningar brukar försvinna några veckor efter behandlingen.

Berätta för din sjuksköterska eller läkare om eventuella besvär – hjälp finns att få. Det finns receptfria salvor och oljor som kan användas i underlivet, och mot illamående och tarmbesvär finns också läkemedel som hjälper.

Hormonbehandling

I vissa fall ger man hormoner mot livmoderkroppscancer. Då ges gestagen, en syntetisk variant av det kvinnliga könshormonet progesteron, eller antiöstrogen. Progesteron tillverkas normalt av den så kallade gulkroppen i slutet på menstruationscykeln.

Det är progesteronet som ser till att livmoderslemhinnan varje månad stöts ut som en menstruation, då befruktning ej skett. Vid livmoderkroppscancer ges hormonet som tabletter och syftet är att bromsa tumörutvecklingen. Hormonbehandling brukar ge få eller milda biverkningar, som huvudvärk, bröstspänningar, illamående, ökad aptit och viktökning.
Om att delta i en forskningsstudie

Sex och samlevnad

Behandlingen behöver inte inverka negativt på det sexuella samlivet. Men det behövs både kunskap och lyhördhet. Tala igenom eventuella problem med din partner och använd gärna den expertis som finns på sjukhuset. Alla människor har en sexualitet och även om du inte har någon partner för tillfället kan du få dina funderingar och frågor belysta i samtal med sjukvårdspersonalen.
Mer om sex och samlevnad

Livet efter behandling

Varken äggstockar eller livmoder är livsviktiga organ.De flesta kvinnor som får gynekologisk cancer har passerat den barnafödande åldern. Trots det är det naturligt att känna saknad efter sina äggstockar och sin livmoder.
När det gäller kärlekslivet handlar det kanske mer om känslor än om tekniska hinder. Torra slemhinnor och förkortad slida kan verka hämmande innan man lärt sig hur man ska göra för att förbereda sig för att ta upp den sexuella samvaron igen.
Yngre kvinnor, som fortfarande menstruerar, kan få plötsliga övergångsbesvär när äggstockarna tagits bort, eftersom de då kommer i klimakteriet. Vanliga övergångsbesvär är svettningar, blodvallningar, torra och sköra slemhinnor i underlivet samt humörförändringar.

Även äldre kvinnor kan känna av dessa problem efter behandlingen. Diskutera dina eventuella besvär med behandlande läkare så att ni tillsammans kan komma fram till vilken behandling som kan lindra besvären.

Många kvinnor kan efter behandling för gynekologisk cancer besväras av kvarstående symtom från tarmen med tätare trängningar eller på andra sätt ändrade avföringsvanor. Tala med din läkare eller sjuksköterska - hjälp finns att få

Orsaker till livmoderkroppscancer

Man vet inte exakt varför livmoderkroppscancer uppstår. Hormonbalansen mellan det kvinnliga könshormonet östrogen och gulkroppshormonet progesteron spelar en central roll. Östrogen som inte motbalanseras av gestagen är en riskfaktor för livmoderkroppscancer.

De kvinnor som i klimakteriet behöver hormonersättning får normalt en kombinationsbehandling med östrogen och gestagen, vilket innebär att det inte finns någon ökad risk för livmoderkroppscancer. P-piller av kombinationstyp innebär heller ingen ökad risk.

Andra riskfaktorer för livmoderkroppscancer är fetma, diabetes och att tidigt ha fått sin första menstruation samt att ha haft en sen menopaus.

I cirka fem av hundra fall av livmoderkroppscancer kan arvet vara en viktig riskfaktor.

Prognos

Tack vare att kvinnor med livmoderkroppscancer oftast kommer under behandling på ett tidigt stadium blir de allra flesta botade från sjukdomen. Prognosen är sämre om sjukdomen är spridd till andra organ. Dock går det även vid mer avancerad sjukdom ofta att hålla den under kontroll under en längre tid. Syftet med behandlingen blir då att symtomen inte ska inverka för mycket på livskvaliteten.

Känslomässiga reaktioner

Att få besked om att man har cancer är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig.

Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.
Känslomässiga reaktioner efter cancerbeskedet

Få svar på dina frågor

Ring Cancerfondens informations- och stödlinje 020-59 59 59, eller skriv till infostodlinjen@cancerfonden.se.
Du vänder dig till oss för att få svar, känslomässigt stöd eller mer skriftlig information. Samtalen är kostnadsfria.
Cancerfondens informations- och stödlinje

Patientföreningar:

Gyncancerföreningarnas nationella samarbetsorganisation, Gynsam, för stöd och råd.
Läs mer på www.gynsam.se

Nätverket för gynekologisk cancer
Läs mer på www.gyncancer.se

17 januari 2013
Britta Hedefalk, Kommunikatör och specialistsjuksköterska

Sidansvarig

Britta Hedefalk, Kommunikatör och specialistsjuksköterska skicka e-post

Originaltext

Gun Leander, medicinjournalist

Granskning

Elisabet Hjerpe, bitr. överläkare, Radiumhemmet Gyn, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm