Bukspottkörtelcancer

De flesta som drabbas av bukspottkörtelcancer är över 65 år. Symtomen är ofta otydliga, men kan vara gulsot, smärta i magen och aptitlöshet.

10 juli 2013

1: lymfkärl, 2: magsäck, 3: bukspottskörtel, 4: tjocktarm, 5: tunntarm, 6: gallblåsa, 7: lever.
Bukspottkörteln tillverkar bland annat enzymer som behövs för kroppens matsmältning samt hormonerna insulin och glukagon som är viktiga för ämnesomsättningen.  Läs mer om bukspottkörteln 

Illustration: Roland Klang

Cancer i bukspottkörteln är ovanlig bland yngre personer, tre fjärdedelar av patienterna är över 65 år. Sjukdomen är ungefär lika vanlig bland män som bland kvinnor. Varje år får omkring 900 personer i Sverige cancer i bukspottkörteln. Statistiken är dock osäker när det gäller bukspottkörtelcancer eftersom många fall inte registreras i Socialstyrelsens cancerregister.

(Upp)

Sjukdomstecken

Symtomen på cancer i bukspottkörteln är i många fall ganska diffusa och kommer ofta i ett sent skede av sjukdomen.

  • Gulsot (ikterus) är ett vanligt symtom. Den beror på att cancern växer i körtelns högra del där stora gallgången passerar. Cancern täpper igen gallgången. När gallan på så sätt hindras från att rinna ut i tolvfingertarmen anhopas gallfärgämnet bilirubin i blodet och tas upp av kroppens vävnader. Resultatet blir att ögonvitor och hud färgas gula. Dessutom brukar urinen bli mörkare än vanligt, medan avföringen blir ljusare. Tillsammans med gulsoten förekommer ibland klåda som för en del patienter är det besvärligaste symtomet.

    De flesta fall av gulsot har dock helt andra orsaker än cancer i bukspottkörteln, till exempel att en sten täpper till gallgången eller att hepatit-virus ger inflammation i levern.
  • Smärta i buken är ett annat symtom. Många patienter säger att den sitter långt inne i magen och strålar ofta ut i ryggen. Det brukar vara en molande värk som inte påverkas av rörelser eller matintag och inte varierar med tiden på dygnet. En del patienter känner den snarare som en ständig trötthet i ryggen som förvärras när de ligger.
  • Aptitlöshet och viktminskning är andra vanliga symtom på cancer i bukspottkörteln. Dessa symtom brukar uppträda först i ett sent stadium av sjukdomen. Aptitlösheten och viktnedgången leder till energibrist som i sin tur kan ge trötthet, retlighet och nedstämdhet.
  • Förändrad avföring. Cancern kan leda till minskad tillverkning av bukspottkörtelns enzymer. Det medför i sin tur att fettet i maten inte kan brytas ner i tarmen. Då blir avföringen rik på fett, vilket man kan se genom att den flyter på vattnet i toaletten och är svår att spola ner. Den luktar då oftast också illa.
  • Diabetes, kan ibland vara det första tecknet på cancer i bukspottkörteln. Det är då så kallad åldersdiabetes eller typ 2-diabetes. Typiskt för dessa fall är att de faktorer som normalt brukar förklara åldersdiabetes saknas, till exempel övervikt.
(Upp)

Olika former av bukspottkörtelcancer

Cancer i bukspottkörteln är en av många cancersjukdomar. Dessa sjukdomar är mycket olika varandra, men alla har det gemensamt att de börjar med ett fel i någon av kroppens celler. Cancer i bukspottkörteln börjar oftast i den gång som finns i körteln och som bukspotten rinner genom. En cell har börjat dela sig ohämmat och efter en tid – kanske flera år – bildat en tumör.

Det finns en del sällsynta hormonproducerande former av cancer i bukspottkörteln. Men de har en helt annan behandling och prognos.
Läs mer om vad cancer är

(Upp)

Undersökningar

Flera av de första symtomen vid cancer i bukspottkörteln är desamma som vid sjukdomar i magsäcken eller tjocktarmen. Därför är det inte ovanligt att utredningen börjar med undersökningar som till exempel gastroskopi och röntgen av tjocktarmen. Det gäller särskilt i fall när det inte finns några tecken på gulsot. Men dessa undersökningar kan inte upptäcka en cancer i bukspottkörteln. Det enda sättet att säkert avgöra om en patient har cancer i bukspottkörteln är att ta ut en liten bit vävnad, vars celler undersöks i mikroskop. Ett sådant vävnadsprov kan tas ut med en tunn nål samtidigt som bukspottkörteln undersöks med ultraljud eller datortomografi. Om det blir fråga om operation brukar man inte före denna ta något vävnadsprov från tumören i bukspottkörteln. Blir det däremot fråga om annan behandling än operation måste man säkerställa att det rör sig om en cancer innan behandlingen startar.

  • Ultraljud är ofta den första undersökningen om läkaren misstänker cancer i bukspottkörteln. Det är en enkel undersökning då ofarliga ljudvågor sänds in mot körteln från en sond som förs över patientens buk. Ljudvågornas eko utnyttjas för att framställa en bild på en bildskärm där läkaren kan se om det finns något onormalt.
  • Datortomografi är en röntgenmetod som framför allt används för att avgöra cancerns storlek, växtsätt och spridning. Patienten ligger vid undersökningen på en brits inne i en cirkelformad öppning i apparaten. Bilden sammanställs av en avancerad dator och kan visas på en bildskärm. På datortomografi kan man bland annat se hur tumören växer i förhållande till andra organ och blodkärl, vilket är viktigt att veta inför en eventuell operation.
  • ERCP. Om patienten har gulsot brukar gallgångarna och bukspottkörteln undersökas med en endoskopisk metod för kontraströntgen. Den kallas ERCP och med dess hjälp kan läkaren avgöra om stoppet beror på en gallsten eller har annan orsak. Vid ERCP förs ett endoskop, en böjlig rörkikare, via munnen och matstrupen ned till bukspottkörtelns och gallgångens gemensamma mynning i tolvfingertarmen. Genom endoskopet sprutas kontrastvätska in i utförsgången. Om det är en sten som orsakar stoppet tas den bort. Om stoppet orsakas av en cancer brukar ett dränage läggas in som gallan kan rinna ut igenom.
  • PTC är en annan metod som ibland används. Med en nål som sticks in genom huden till levern och i en av dess gallgångar sprutas kontrastmedel in. Därefter tas röntgenbilder, som visar var i gallgångarna det är stopp. Även med denna metod kan ett dränage läggas in.
  • Magnetkamera, (MR) är ytterligare en teknik som kan användas för att ta bilder av bukspottkörteln och gallgångarna. Den får för närvarande ses som ett komplement till datortomografi och ERCP. Läs också Här får du råd inför läkarbesöken och Om att delta i en forskningsstudie.

(Upp)

Behandlingar

Läkaren kommer att diskutera många olika frågor med patienten för att kunna välja den behandling som passar i just din situation. Cancer i bukspottkörteln kräver ibland en omfattande behandling och ni kan behöva gå igenom allting i förväg så att du är beredd på vad som ska hända.

Kirurgi

En förutsättning för operation är att cancern inte har spridit sig utanför bukspottkörteln, exempelvis in i de större blodkärl som finns alldeles utanför bukspottkörteln eller gett upphov till metastaser, dottertumörer, i andra organ. Eftersom det är ett stort och påfrestande ingrepp är en annan förutsättning att patienten har ett bra allmäntillstånd.

1: Före operation, 2: Efter operation.
Illustration: Roland Klang

Den vanligaste operationen för bukspottkörtelcancer kallas Whipples operation. Man tar då bort körtelns högra del eftersom cancern i de flesta fall växer där. Ibland opereras också en del av mittdelen bort. Samtidigt avlägsnas tolvfingertarmen, en liten bit av tunntarmen, gallblåsan, en del av gallgången och ibland nedre delen av magsäcken.

Tolvfingertarmen tas bort därför att dess blodförsörjning går genom bukspottkörtelns högra del och alltså försvinner när bukspottkörteln opereras. Gallgången avlägsnas därför att det finns stor risk för att cancer sprids via den. Även lymfkörtlar och lymfkärl i bukspottkörtelns närmaste omgivning opereras bort.

Efter operationen försämras tillverkningen av körtelns matsmältningsenzymer. Därför brukar patienten i stället få enzymer i tablett- eller pulverform (granulat). Risken för diabetes brukar inte öka efter operation. Tvärtom kan en diabetes, som varit ett delsymtom på sjukdomen, förbättras då tumören avlägsnats.

(Upp)

Strålbehandling och cytostatika

Så vitt man vet i dag kan cancer i bukspottkörteln inte botas med vare sig cytostatika eller strålning. Cytostatika under ett halvt år efter operationen kan minska risken för återfall något och ges ibland som en rutinbehandling. Ibland ges sådan behandling före operation i avsikt att krympa tumören så att den exempelvis ska lossna från ett av de blodkärl som påverkats. Resultatet av sådan förbehandling med cytostatika och samtidig strålning utvärderas i vetenskapliga studier. Man studerar även effekten av olika cytostatika eller kombinationer av cytostatika som efterbehandling vid kirurgi.

(Upp)

Lindrande behandling

När cancern växer så att den inte kan opereras eller när den återkommer efter tidigare operation finns flera åtgärder som kan vidtas för att lindra symtomen. Detta brukar kallas palliativ behandling. Den palliativa behandlingen kan innebära flera olika typer av åtgärder. Det kan vara mindre kirurgiska ingrepp, cytostatika- eller strålbehandling, smärtlindring, behandling av klåda, läkemedel mot illamående med mera.

Vårdteamets uppgift

För att det ska bli en god vård behövs ett team med aktiv helhetssyn och förmåga att samarbeta runt patienten. I teamet ingår olika läkare, sjuksköterska, dietist och kurator och i en del fall också företrädare för hemsjukvården.

  • Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
  • När läkaren i samråd med dig bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd.

Läkaren bör tillsammans med övrig vårdpersonal gå igenom de olika lindrande behandlingar som kan behövas, men också diskutera deras för- och nackdelar med patienten och gärna en närstående.

Därefter kan vårdpersonal och patient tillsammans lägga upp en plan, som tar hänsyn till varje patients behov och önskemål. Planen ska givetvis vara så flexibel att den kan anpassas efterhand som patientens tillstånd förändras.

Vårdteamets uppgift är att se till patientens hela livssituation och tillgodose flera behov: fysiska, psykiska, sociala och andliga. Även de närstående behöver stöd i sin situation.

Smärtlindring

I dag finns goda möjligheter till bra smärtlindring, vilket är en viktig åtgärd för patienter som har ont.
Läs mer om smärtbehandling

Lindra klåda

Både gulsot och klåda är vanliga symtom på cancer i bukspottkörteln. De kan ofta avhjälpas samtidigt, eftersom båda orsakas av att gallan inte kan rinna ut på normalt sätt i tolvfingertarmen. En metod är att sätta in ett inre dränage, en så kallad stent, som leder gallan förbi tumören. Det är ett litet rör som läggs in med hjälp av ett endoskop, som förs ned via munnen, matstrupen och magsäcken. I enstaka fall krävs en operation för att leda gallan förbi cancertumören.

I en del fall hjälper inte någon av de behandlingar som beskrivits ovan mot klådan. Då finns flera andra metoder. Om patienten har torr hud kan den smörjas med fuktighetsbevarande kräm. Om huden inte är torr finns andra medel som kan användas för att stoppa klådan. Om varken kräm eller andra medel för att behandla huden hjälper finns läkemedel (antihistamin) som kan prövas.

(Upp)

Åtgärda illamående

Illamående, kräkningar och matleda är andra besvär som kan förekomma och orsakas av själva sjukdomen. Men illamåendet kan förstärkas av att patienterna drabbas av förstoppning. Den kan i sin tur vara en följd av att man får för lite vätska, blir inaktiv och förstärks av morfin som ges mot smärta. Därför är det viktigt att dricka tillräckligt mycket. Vissa matvaror kan också minska risken för förstoppning, till exempel katrinplommon och linfrön. Det finns också läkemedel mot både illamående och förstoppning.

Ibland beror illamåendet och kräkningarna på att cancern har vuxit så att den hindrar passagen genom tolvfingertarmen. Då kan det krävas en operation för att leda maginnehållet förbi hindret.
Läs mer om mat vid cancer

Den viktiga maten

Ofta rekommenderas cancerpatienter att äta fetare mat än normalt för att få i sig tillräckligt med näring. Vid cancer i bukspottkörteln kan detta i stället få motsatt effekt, eftersom nedbrytningen av fett i tarmen ofta är försämrad. Tillförsel av enzym vid varje måltid kan minska dessa problem. Det viktigaste är inte att maten är maximalt näringsriktig utan att över huvud taget äta.
(Upp)

Känslomässiga reaktioner

Att få besked om att man har cancer är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig. Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.
Läs mer om känslomässiga reaktioner efter cancerbeskedet

(Upp)

Orsaker till bukspottkörtelcancer

Det finns mycket begränsad kunskap om orsaken till cancer i bukspottkörteln. Den enda säkert bevisade riskfaktorn är rökning. Enligt olika undersökningar löper rökare dubbelt så stor risk som icke-rökare att få sjukdomen.

(Upp)

Prognos

Den enda metod som i dag kan bota cancer i bukspottkörteln är operation. Men tyvärr upptäcks de flesta fall av cancer i bukspottkörteln i så sent skede att patienten inte kan opereras och chansen till bot är mycket liten. Endast cirka 10 procent av de som kan opereras blir botade. Cytostatikabehandling och strålning kan inte bota, däremot ökar cytostatikabehandling efter operation chansen att botas till 20 procent.

(Upp)

Få svar på dina frågor

Ring 020-59 59 59 eller skriv till infostodlinjen@cancerfonden.se och få svar på dina frågor om cancer. Vi som svarar på Cancerfondens informations- och stödlinje är legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård. Du vänder dig till oss för att få svar, känslomässigt stöd eller mer skriftlig information. Samtalen är kostnadsfria.
Läs mer om Cancerfondens informations- och stödlinje

10 juli 2013
Britta Hedefalk, Kommunikatör och specialistsjuksköterska

Sidansvarig

Britta Hedefalk, Kommunikatör och specialistsjuksköterska skicka e-post

Originaltext

Lennart Edqvist, medicinjournalist

Granskning

Anette von Rosen, docent, och Bengt Glimelius, professor, Akademiska sjukhuset, Uppsala och Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm