Cytostatika, också kallat cellgifter, är läkemedel som används för att bota cancer, bromsa sjukdomens utveckling eller minska risken för återfall. Cytostatikabehandling angriper cancerceller men påverkar även friska celler, vilket kan ge biverkningar som håravfall, sänkta blodvärden och magbesvär.
Granskad av: Peter Nygren, professor, överläkare i onkologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala
Cytostatika, som också kallas cellgifter, är läkemedel som används för att behandla cancer. Cellgifterna dödar cancerceller eller hämmar deras förmåga att dela på sig och växa. Det görs genom att de påverkar cellernas arvsmassa (DNA) eller andra delar av cellen som behövs för att den ska kunna överleva.
Läkemedlen kan ges för att bota sjukdomen, minska risken för återfall, bromsa sjukdomens utveckling eller lindra symtom och förlänga livet.
Det finns många olika sorters cytostatika och ofta kombineras flera sorter för att behandlingen ska få så bra effekt som möjligt utan att biverkningarna blir för svåra.
Ibland är cytostatika den enda behandlingen som sätts in mot cancer, men ofta kombineras den med andra behandlingar, som operation, immunterapi, målinriktade läkemedel eller strålbehandling.
När cytostatika kombineras med strålbehandling kallas det radiokemoterapi.
När målet med behandlingen är att bota cancersjukdomen kallas det kurativ behandling. Om cancern inte går att bota kan cytostatika ges för att lindra symtom och förlänga livet. Då kallas det palliativ cytostatikabehandling.
Cytostatika som ges före en operation kallas neoadjuvant behandling. Syftet är då att minska tumörens storlek, minska risken för att cancern sprider sig eller se hur tumören svarar på behandlingen.
Cytostatika som ges efter en operation för att minska risken för att cancern kommer tillbaka kallas adjuvant behandling. Syftet är då att behandla eventuella cancerceller som finns kvar i kroppen.
Ska du genomgå cytostatikabehandling? Här får du se hur behandlingen kan gå till:
Det finns många olika sorters cytostatika och oftast ges behandlingen som dropp direkt i blodet. Ibland kan man ta läkemedlen som tabletter.
Läkemedlet sprids med blodet och kan nå hela kroppen. Därför kan cytostatika också påverka cancerceller som har spridit sig till andra delar av kroppen och bildat dottertumörer, så kallade metastaser.
För att en cytostatikabehandling ska ge så bra effekt som möjligt utan att biverkningarna blir för svåra brukar man kombinera flera olika sorters cytostatika. Vilka läkemedel som väljs beror på vilken cancersjukdom som behandlas.
Behandlingen följer ett så kallat behandlingsschema. Det visar hur mycket cytostatika som ska ges, vilket läkemedel som ska ges när och hur lång tid det ska gå mellan behandlingarna.
Varje behandlingsomgång kallas ofta för behandlingscykel eller kur. Oftast får den som är sjuk samma kur flera gånger med bestämda intervall.
Hur länge behandlingen ska pågå är olika beroende på vilken cancersjukdom man har, vad syftet är med behandlingen, hur bra den fungerar och vilka biverkningar personen får.
Varje kur dödar bara en del av cancercellerna. Därför behöver ofta behandlingscyklerna, kurerna, upprepas flera gånger för att få bort så många cancerceller som möjligt eller minska antalet mycket.
Mellan kurerna återhämtar sig de friska cellerna och reparerar skador i arvsmassan, medan cancercellerna ofta har svårare att göra det.
Cytostatika ges ofta direkt i blodet, så kallad intravenös behandling. Det kan ges med en spruta, en injektion, eller som dropp, så kallad infusion.
Läkemedlen kan ges via en tunn plastslang, en så kallad perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i armen.
Det kan också ges via en så kallad central infart i ett större blodkärl. Det finns olika centrala infarter:
Hur man ger cytostatikan beror bland annat på vilket läkemedel som används och hur länge behandlingen ska pågå.
Ibland ges cytostatika direkt i bukhålan, urinblåsan eller vätskan runt ryggmärgen för att läkemedlet ska kunna verka direkt i det område som behandlas.
Intranevös cytostatika ges oftast på en behandlingsavdelning eller dagvårdsavdelning på sjukhus. Oftast kan man åka hem samma dag.
En del behandlingar behöver ges som dropp under flera dagar. Då kan man behöva stanna på sjukhuset.
Ibland går det också att få långvarig behandling hemma med hjälp av en bärbar cytostatikapump.
En del cytostatika finns att få som tabletter eller kapslar som man oftast tar hemma. De kan användas som enda behandling eller tillsammans med intravenös behandling.
Cytostatika kan göra att benmärgen bildar färre blodkroppar. Det kan leda till brist på vita eller röda blodkroppar och öka risken för infektioner eller blodbrist.
När det händer kan tillväxtfaktorer användas. Det är läkemedel som hjälper kroppen bilda vissa typer av blodkroppar.
Tillväxtfaktorer kan ingå som en del av vissa cytostatikabehandlingar eller ges vid behov för att förebygga eller behandla låga blodvärden. Läkemedlen kan göra det möjligt att genomföra en cytostatikabehandling enligt plan.
Det finns tillväxtfaktorer som hjälper kroppen skapa fler vita blodkroppar, framför allt neutrofila granulocyter. De är viktiga för kroppens immunförsvar. Behandling med sådana tillväxtfaktorer kan minska risken för allvarliga infektioner och feber när antalet vita blodkroppar är lågt.
Det finns också tillväxtfaktorer som hjälper kroppen bilda fler röda blodkroppar. De läkemedlen kan ibland användas för att behandla blodbrist som har orsakats av cytostatika. Vilken behandling som passar bäst beror bland annat på vad som orsakar blodbristen och typen av cancerbehandling.
Tillväxtfaktorer som hjälper kroppen bilda fler vita blodkroppar ges vanligtvis via sprutor under huden, ofta dagarna efter en cytostatikakur.
Läkemedel som hjälper kroppen bilda fler röda blodkroppar ges oftast också med sprutor.
Efter att ha fått instruktioner från vården kan den som är sjuk ofta ta sprutorna själv. Det går också att få hjälp av vårdpersonal.
Få vår broschyr om cytostatikabehandling som praktisk pdf och läs när du har tid.
Genom att skicka din e-postadress samtycker du till att vi behandlar din e-postadress för att skicka information löpande. Läs mer i vår integritetspolicy
Få vår broschyr om cytostatikabehandling som praktisk pdf och läs när du har tid.
Genom att skicka din e-postadress samtycker du till att vi behandlar din e-postadress för att skicka information löpande. Läs mer i vår integritetspolicy
Genom att skicka din e-postadress samtycker du till att vi behandlar din e-postadress för att skicka information löpande. Läs mer i vår integritetspolicy
Det finns många olika biverkningar av cytostatika, men också mycket som kan göras för att förebygga och lindra dem.
Cytostatika påverkar inte bara cancerceller utan också friska celler som delar sig snabbt. Det gäller till exempel celler i benmärgen, hårrötterna och slemhinnorna. Det kan ge biverkningar som låga blodvärden, håravfall, besvär i mage och tarmar.
Friska celler har ofta lättare att återhämta sig än cancerceller. Därför brukar de här biverkningarna minska mellan behandlingarna och försvinna helt eller delvis när behandlingen är avslutad.
Det är viktigt att berätta för vårdpersonalen hur du mår under behandlingen och vilka besvär som uppstår. Då kan vården ge rätt stöd och lindra biverkningar, till exempel via läkemedel och råd om hur man kan hantera dem i vardagen.
Cytostatika kan påverka hela kroppen och leda till så kallad cancerrelaterad fatigue, som är en extrem trötthet som inte går att vila bort. Den kan uppstå både under och efter en cancerbehandling.
Det är viktigt att undersöka vad tröttheten beror på, eftersom den också kan ha andra orsaker som går att behandla, till exempel blodbrist eller sömnproblem.
Forskning visar att fysisk aktivitet är det som haft mest effekt vid fatigue och bidrar till att bevara muskelstyrka och kondition. Det är viktigt att anpassa aktiviteten efter hur du mår och vårdens råd.
En fysioterapeut kan hjälpa till att hitta en lämplig nivå för träning och fysisk aktivitet. En arbetsterapeut kan ge råd om hur man kan spara energi, ergonomi, att anpassa vardagen och använda hjälpmedel vid behov.
Idag finns det inga läkemedel som rekommenderas för att behandla fatigue.
Det är viktigt att berätta för vårdpersonalen hur tröttheten påverkar vardagen. En del som jobbar kan fortsätta arbeta heltid eller deltid under behandlingen, medan andra behöver vara helt sjukskrivna.
Vården kan ge råd och stöd utifrån varje persons behov.
En del cytostatika kan göra att man tappar håret. Det beror på att behandlingen påverkar celler som delar sig snabbt, bland annat de celler som bildar hår.
Håravfallet kan börja redan efter ett par veckor och kan innebära att håret blir tunnare eller att allt hår faller av. Även ögonbryn, ögonfransar och annat hår på kroppen kan påverkas.
Alla cytostatika orsakar inte håravfall. Hur mycket hår som faller av beror bland annat på vilken behandling som ges.
Det finns flera sätt att ta hand om håret och hårbotten under behandlingsperioden. Det är bra att vara försiktig genom att undvika hårfärgning, permanent och annat som sliter på håret.
Använd gärna milda hårprodukter och skydda hårbotten mot sol och kyla.
Om man tappar mycket hår kan en mjuk mössa, sjal eller peruk vara ett alternativ. Vården kan berätta om möjligheten att få peruk eller annan hårersättning. Fråga din kontaktsjuksköterska vad som gäller i just din region.
Vid en del behandlingar kan så kallad skalpkylning med en kylmössa minska håravfallet. Den kyler ner hårbotten under behandlingen. Metoden passar inte vid alla behandlingar så prata med vårdpersonalen om vad som gäller.
Håret börjar oftast växa tillbaka när behandlingen är avslutad. Till en början kan det ha en annan färg, struktur eller tjocklek än tidigare.
Både cancersjukdomen och cytostatikabehandlingen kan påverka aptiten och vikten. Illamående, förändrad smak, trötthet och besvär i munnen kan göra det svårt att äta och leda till att man går ner i vikt.
En del tycker att det hjälper att äta något före eller under behandlingen och vissa går upp i vikt. Det kan bero på att kortison, som ofta ges mot illamående, kan öka aptiten. Vissa behandlingar kan också göra att kroppen samlar på sig vätska.
Det är viktigt att få i sig tillräckligt med mat och näring för att orka med behandlingen. Säg till vården både om du ofrivilligt går ner i vikt eller upp mycket i vikt så kan du få råd och hjälp.
Råd vid försämrad aptit och illamående
Det finns flera saker att testa för att göra det lättare att äta under behandlingen:
En dietist kan ge individuella råd om vad du kan äta och dricka för att få i dig tillräckligt med näring. Kontakta vården om du har svårt att äta eller dricka, kräks flera gånger eller fortsätter att gå ner i vikt.
Eftersom cytostatika påverkar celler som delar sig snabbt kan kroppens slemhinnor bli torra, sköra och inflammerade. Det kan också bildas sår eller blåsor.
Besvären kan bland annat uppstå i munnen, magen, tarmen och underlivet. I underlivet kan det också bli torrt och irriterat.
Vad kan lindra besvären?
Besvär från slemhinnorna kan ofta lindras med rätt behandling och produkter. Vårdpersonalen kan ge råd utifrån dina symtom och den cancerbehandlingen du får.
Det finns flera saker du själv kan göra:
Kontakta vården om du får stora besvär, sår som inte läker, blödningar eller svårt att äta och dricka. Om du får feber under cytostatikabehandlingen ska du alltid kontakta vården enligt de instruktioner du har fått.
I benmärgen bildas hela tiden nya blodceller: röda och vita blodkroppar samt trombocyter, som också kallas blodplättar. Cytostatika kan tillfälligt minska produktionen av blodceller. Det kan leda till blodbrist, ökad risk för infektioner och blödningar.
De röda blodkropparna transporterar syre till kroppens alla organ och vävnader. I de röda blodkropparna finns hemoglobin, ett ämne som hjälper till med transporten. Om antalet röda blodkroppar och mängden hemoglobin minskar kan det leda till anemi, blodbrist.
Vanliga symtom är att bli trött, blek, andfådd och få yrsel. Hur stora besvären blir beror bland annat på hur lågt blodvärdet är och hur snabbt det har sjunkit.
Vid svår blodbrist kan man behöva få blod genom en blodtransfusion. Ibland kan man också få läkemedel som hjälper kroppen att bilda fler röda blodkroppar. Vilken behandling som passar beror bland annat på vad som orsakat blodbristen och vilken annan behandling man får.
De vita blodkropparna är en viktig del av kroppens immunförsvar och hjälper till att skydda mot infektioner. Cytostatika kan minska antalet vita blodkroppar, särskilt en sort som kallas neutrofila granulocyter. När de blir färre ökar risken för infektioner.
Risken för infektioner är ofta störst ungefär 7–14 dagar efter en cytostatikabehandling. Då är antalet neutrofila granulocyter ofta är som lägst, men tidpunkten kan variera beroende på vilken behandling man får.
Feber under cytostatikabehandling ska alltid tas på allvar. Om du får feber, frossa eller känner dig tydligt sjuk är det viktigt att kontakta den behandlande vårdenhet på en gång. Följ de instruktioner du får och vänta inte för att se om febern går över.
Feber i kombination med ett lågt antal neutrofila granulocyter kallas neutropen feber. Det kan snabbt kan bli allvarligt och behöver bedömas av vården.
Trombocyterna, blodplättarna, hjälper blodet att levra sig och stoppa blödningar. Om antalet blodplättar minskar kan det bli lättare att få blåmärken och blödningar, som näsblodm blödningar från tandköttet och små sår.
Om du har få blodplättar kan du behöva vara extra försiktig för att undvika skador. Använd gärna en mjuk tandborste och snyt dig försiktigt för att minska risken för blödningar.
Kontakta vården direkt vid blödningar som inte slutar, blod i urinen eller avföringen, om du kräks blod eller får andra tecken på en större blödning.
Mellan cytostatikabehandlingarna återhämtar sig benmärgen ofta så att blodvärdena stiger igen. Därför tas blodprover regelbundet, oftast inför varje ny behandling, för att kontrollera att blodvärdena är tillräckligt bra.
Om blodvärdena är för låga kan nästa behandling behöva skjutas upp eller dosen ändras. Ibland kan läkemedel hjälpa kroppen att bilda fler blodkroppar.
Hur mycket blodvärdena påverkas beror bland annat på vilken cytostatika som används, hur stor dosen är, cancersjukdomen och hur kroppen har reagerat på behandlingen tidigare.
Cytostatika kan påverka möjligheten att få barn. Påverkan kan vara tillfällig eller bestående och beror bland annat på vilken cytostatika som används, dosen och åldern på den som behandlas. Hos kvinnor kan behandlingen påverka äggstockarna och mensen. Hos män kan den påverka produktionen av spermier.
Om behandlingen riskerar att påverka möjligheten att få barn är det viktigt att prata med vården innan behandlingen börjar. Det finns olika sätt att försöka bevara möjligheten att få barn i framtiden. Kvinnor kan till exempel frysa ner ägg eller befruktade ägg. I vissa fall går det också att frysa ner vävnad från äggstockarna. Män kan frysa ner spermier.
Vilka alternativ som finns beror bland annat på din ålder, cancersjukdomen och hur snabbt behandlingen behöver börja.
En fertilitetsmottagning kan hjälpa till att ta reda på vad som är möjligt. Metoderna kan öka chansen att få barn efter behandlingen, men ger ingen garanti för framtida graviditet.
Det är viktigt att undvika graviditet under cytostatikabehandlingen eftersom läkemedlen kan skada fostret. Prata med vården om hur länge du behöver undvika graviditet efter behandlingen.
Det är vanligt att den sexlusten minskar både av cancersjukdomen och behandlingen. Det beror ofta på trötthet och kraftlöshet och som en del av den psykologiska krisen när man drabbats av en cancersjukdom.
Lusten kommer nästan alltid tillbaka så småningom.
Sexlusten kan också påverkas av sköra slemhinnor till följd av behandlingen. Besvären kan ofta lindras med krämer eller vagitorier.
Det är viktigt att veta att cancer inte kan smitta vid samlag. Någon direkt vetenskap om cytostatika i sädesvätska eller vaginalsekret finns inte. Variationer kan finnas beroende på vilket läkemedel du har fått.
Mängden cytostatika i sädesvätska och vaginalsekret är troligtvis liten och riskerna små. För att vara på den säkra sidan rekommenderas användning av kondom upp till 72 timmar efter cytostatikabehandling.
De biverkningar som nämnts ovan är sådana som är vanliga för många olika cytostatika. Sedan finns det biverkningar som är mer eller mindre specifika för vissa preparat.
Det kan gälla biverkningar från till exempel nervsystem, hjärta och njurar. Inför start av cytostatikabehandling ska behandlande läkare informera dig om vilka biverkningar som just de preparat som ingår i din behandling kan ge.
Cytostatika kan sänka nivåerna av könshormon. Det kan göra att du känner av stelhet och ibland smärtor i leder och muskler. Det brukar försvinna en tid efter att du har slutat med din cytostatikabehandling.
Det finns grupper av cytostatika som kan påverka och skada det perifera (ytliga) nervsystemet. De första symtomen är domningar och/eller stickningar i fingrar och tår.
I förlängningen kan det leda till att du förlorar en stor del av känseln i händer och fötter. Det gör att du kan få dålig balans, få svårt att gå och bli fumlig.
En del personer får också nervsmärtor i händer och fötter som kan vara svåra att lindra.
Därför är det viktigt att du berättar för vården om du får besvär med domningar eller stickningar så att cytostatikadosen vid behov kan justeras.
Ladda ner broschyr om neuropati (Radiumhemmets forskningsfonder)
Det finns cytostatika, taxaner, som innehåller alkohol. Då är det olämpligt att köra bil hem från behandlingen.
Innan andra behandlingar kan du behöva mediciner mot allergiska reaktioner som gör att du kan bli dåsig och inte heller bör köra hem.
Prata med vårdpersonalen hur det ser ut med just din behandling.
Neutropen feber betyder att man drabbas av feber samtidigt som man har brist på en viss sort av vita blodkroppar, neutrofila granulocyter.
Du kan få feber när du har låga vita blodkroppar. Det kan vara av behandling med cytostatika eller annan typ av cancerbehandling men också av själva cancersjukdomen.
Det är viktigt att du hör av dig till vården om du får feber under din cytostatikabehandling. Du kan akut bli mycket försämrad om du inte får rätt behandling.
Under en cancerbehandling med cytostatika eller cellgifter dödas både de dåliga cancercellerna och de bra cellerna i kroppen. Det gör att immunförsvaret försvagas vilket gör att man blir extra känslig för både virus och bakterier.
Sepsis eller blodförgiftning, som det kallades förr, är en livshotande komplikation av en infektion. Cellgifter och strålning under cancerbehandling kan öka risken för sepsis. Om sepsis misstänks är det viktigt att få vård snabbt.
Illamående och kräkningar är välkända biverkningar av cytostatika, men långt ifrån alla som behandlas med cytostatika blir illamående. Olika typer av cytostatika ger olika mycket besvär.
När det gäller risken för illamående brukar cytostatika delas in i tre grupper:
Illamåendet brukar delas in i tre faser beroende på när besvären börjar:
Behandlingen med olika läkemedel mot illamående ges så gott som alltid förebyggande, en stund innan cytostatikabehandlingen påbörjas.
Vid behov ökar man dosen eller lägger till andra typer av läkemedel. Behandlingen fortsätter så länge besvären finns kvar.
Det finns flera olika typer av läkemedel som är effektiva mot illamående och kräkningar utlösta av cytostatika.
Medlen ges ensamma eller i kombination med varandra. De kan ges som injektioner, tabletter eller plåster och ibland också som stolpiller via ändtarmen.
De nyaste preparaten är ofta mycket effektiva mot akut illamående, men har något sämre effekt på illamående som kommer efter några dagar, så kallat fördröjt illamående.
De verkar genom att blockera effekten av ämnet serotonin i kroppen. Eftersom medlen ofta orsakar förstoppning ges ibland laxermedel som tillägg.
Nyligen har läkemedel med en annan verkningsmekanism tagits fram och används när man ger de mest hög-emetogena cytostatikabehandlingarna.
Det finns också äldre typer av läkemedel som används mot illamående. Bland dem finns till exempel läkemedel mot åksjuka.
Kortison är ett gammalt läkemedel med många kända effekter. En effekt är att det minskar cytostatikautlöst illamående. Kortison ges ofta tillsammans med något av läkemedlen mot akut illamående.
Genom att stegvis sänka kortisondosen under några dagar efter en cytostatikabehandling minskar risken för fördröjt illamående.
Även en del läkemedel som huvudsakligen används i lugnande och ångestdämpande syfte kan lindra illamående om det trots allt håller i sig.
Att behandla akut och fördröjt illamående effektivt är viktigt också för att förebygga betingat illamående.
Betingat illamående innebär att situationer som förknippas med behandlingen kan utlösa illamående. En del personer börjar må illa så fort de kliver in i entrén på sjukhuset eller känner doften av nybakat bröd som ofta sprids från affärer i sjukhusens entréhallar.
Om man ändå drabbas av betingat illamående kan ångestdämpande läkemedel och psykologiska behandlingsmetoder hjälpa.
Generellt mår kvinnor mer illa än män och yngre personer mår mer illa än äldre. Den som i vanliga fall har lätt att må illa löper större risk för illamående även vid cytostatikabehandling.
Personer med ångest mår mer illa. Sannolikt kan även rädsla för illamående framkalla just sådana besvär. De som är kroppsligt mer sjuka brukar också må mer illa.
Tveka aldrig att berätta för vårdpersonalen om du mår illa. Kanske behöver dosen av ett läkemedel mot illamående ökas, kanske behöver läkemedlet ges oftare eller kombineras med ett eller flera andra läkemedel.
Dagarna efter en cytostatikabehandling innehåller alla kroppsvätskor en liten mängd läkemedel.
För att skydda dina närstående under den tid du har läkemedel i kroppen ska du fälla ner locket till toaletten efter ditt toalettbesök och spola två gånger.
Det är för att den varma avföringen och urinen avger ångor som kan innehålla cytostatika. Samma sak gäller om du har kräkts i toaletten.
Om du har feber och svettas mycket bör du byta och tvätta dina kläder och sängkläder. Sängkläder ska samlas ihop utan att de skakas runt för att minska risken för att cytostatika ska virvla ut i rummet.
Under tiden du har cytostatika i kroppen bör du använda kondom vid samlag. Vanlig beröring som kramar och pussar är helt riskfritt.
När du får cytostatika finns det rester av läkemedlet framför allt i blodet, urinen, avföringen och i kräkningar. Men även i svett, saliv och andra kroppsvätskor.
Hur lång tid läkemedlet finns kvar i kroppen beror på vilken typ av läkemedel du har fått. En del försvinner inom ett dygn efter behandlingen medan andra finns kvar i upp till fem dygn.
Det kan också skilja hur mycket cytostatikarester det kan finnas i olika kroppsvätskor beroende på om du har fått läkemedlet direkt in i blodet som dropp eller om du äter medicinen som tabletter.
Om du är noggrann och följer de råd som vården ger dig behöver du inte oroa dig för att dina närstående ska ta skada av din behandling.
Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.
Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.
Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen.
Hur kunde en hel celltyp försvinna? Det var en fascinerande gåta som Edvard Smith skulle lösa.
Patienter med viss slags bröstcancer löper hög risk att tumörerna blir motståndskraftiga mot cytostatika. Med stöd av Cancerfonden tar Theodoros Foukakis reda på hur det går till.
Forskningen har dramatiskt förbättrat chansen att överleva cancer. Professor Klas Kärre om de avgörande framstegen.
Hittade du informationen du sökte?
Reviderad 21 juni 2023
Sidansvarig
Helena Torsler Andersson
Leg. sjuksköterska, sakkunnig onkologi Mejl: helena.torsler@cancerfonden.se
Den första tiden efter ett cancerbesked kan man ha svårt att koncentrera sig och uppleva overklighetskänslor.
Att gå igenom en cancersjukdom kan kännas mycket ensamt. En närstående som visar omtanke kan vara ett stort stöd.
Se vilken hjälp du kan få av sjukvården och vad du kan göra själv vid rehabilitering under eller efter cancer.
