– Det brukar kännas skönt att få prata. Vi förstår varandra och kan trösta varandra. Men jag tänker inte jättemycket på att mamma varit sjuk, säger Lisa-Marie som är elva år och har gått på Johannas barngrupp sedan den startade 2006.
Fakta: Barngruppen Johanna
Bröstcancerföreningens barngrupp i Göteborg startade 2006 på initiativ av Ewy Andersson som själv drabbats av bröstcancer. Barn mellan 6 och 14 år är välkomna. Verksamheten finansieras av gåvor och insamlingar. Läs mer på www.johanna-gbg.se
Hon har precis haft uppehåll i ett år och tycker att det känns lite konstigt att vara här ikväll igen, eftersom hon numera brukar simträna på torsdagar. Glatt skuttar hon upp i en av de vita sofforna, som pryds av ljusrosa kuddar, för att hålla koll på dörren och se vilka barn som kommer och vem hon känner igen sedan tidigare. Snart visar sig gruppens yngste kille, Simon.
Varannan vecka träffas barn mellan 6 och 14 år i lokalen som pryds av stora målningar som barn gjort på vita ark. Hanna, 11 år, förklarar hur hon tänkte när hon målade i skira pastellfärger:
– Du ser att det är moln och blixtar här? De två personerna längst ned som håller varandra i handen, de lever i en tråkig värld, men de kan gå igenom en tunnel till en annan värld, säger hon och tillägger att hon är en av två adopterade barn.
Symbolterapeuterna Annika Halvarson och Eva Storåkern frågar alltid barnen först om de får lov att prata om målningarna. Att lyssna och respektera är två centrala delar i deras verksamhet. De pressar aldrig på samtalen, utan försöker att finnas där för de mörka och läskiga rädslor som kan komma upp när någons mamma precis dött eller blivit sjuk igen.
– Det är inte jättekul när någon berättar att deras mamma har dött. Man blir ledsen för deras skull, säger Lisa-Marie.
Smärtan och oron fångar symbolterapeuterna upp genom att låta barnen få uttala den och vila i det svåra. Men samtalen handlar lika ofta om glädje.
– Man kan känna sig ensam bland andra barn när ens mamma har cancer. Det är inte säkert att man har någon kompis som förstår en, säger Eva Storåkern.
– Det är viktigt att jag och Eva är ärliga mot barnen och det är viktigt att ta upp tabubelagda saker. Många barn har en uppbyggd kontroll i och med sjukdomen. Det handlar om att låta barnen återerövra sina egna känslor, menar Annika Halvarson.
Varje träff börjar med en likadan fika: polarbröd med ost eller korv, levande ljus och en fråga om det hänt något bra eller dåligt. Fjädervippan går runt till den som vill prata. Det kan handla om något busigt som hänt i helgen eller om skolan, att man känner ett slags utanförskap.
När det är dags för sagostunden tänker de alltid på vilken grupp av barn de har framför sig. Just nu finns det flera vars mammor gått bort. När de berättat en egen version av exempelvis ”Sagohans och prinsessan som inte ville skratta” är det dags att måla.
Och sist ett samtal om vad som kommit fram på målningen. Om barnet vill.
Text: Agneta Slonawski
Ur Rädda Livet nr 1, 2012