Min "ofarliga" prick var hudcancer

När Lena Frisk var 15 år lät hon fotografera sig för att ha en bra modellbild att visa fram hos artistförmedlare. På fotot skymtar en liten, mörk prick på hennes vänstra axel. Tjugo år senare fanns pricken kvar. Att den hade brett ut sig och blivit något större och mörkare var inget Lena tänkte på. Den kliade ju inte och var inget hon stördes av.

Väntan på kontroll

Om inte en kvinnlig släkting upptäckt fläcken och slagit larm hade resultatet kunnat bli katastrofalt.
– Vi var på samma orgelkonsert och dagen därpå ringde hon mig och sa att jag hade ett märke på axeln, som jag inte skulle ha, berättar Lena.
– Eftersom hon är kirurg tog jag henne på allvar och ringde till Lasergruppen här i  Malmö för att bli kollad. Men jag skulle inte få komma förrän ett halvår senare, så  medan jag väntade vände jag mig till vårdcentralen. Läkaren där sa att fläcken inte var något farligt, men om jag envisades kunde hon, kanske, ta bort fläcken. Hon lät inte alls övertygande, så jag bestämde mig för att vänta tills jag fick komma till  hudspecialisten docent Ralf Sundberg på Lasergruppen.

Sällan på stranden

Lena är en av Sveriges populäraste kvinnliga stå upp-komiker och har stått på scenen ända sedan hon som tonåring professionellt jobbade med jazzdans. Hon bor med sin man Mattias och deras 11-åriga dotter Lisa och två katter i ett gammalt kulturhus mitt i Malmö. Hon är uppvuxen i ett litet samhälle utanför Malmö, men trots att de inte hade långt till havet vistades familjen sällan på stranden.
– Min två år äldre syster och jag var mycket hellre hemma i trädgården och lekte och vi sprang ofta nakna när det var varmt. Att solen kunde vara farlig lärde vi oss först flera år senare. Och det var inte kul!

Bränd av vårsolen

Som barn var Lena kritvit i håret och hon har ljus hy. Ändå blir hon inte brun, mer offwhite som hon säger, och hon blir inte bränd i solen. Utom en gång.
– Min syster, som också dansade, och jag skulle vara med i en tv-inspelning och för att få lite färg gick vi ner till havet och la oss på en brygga.
– Det var just när vårsolen börjat bli stark och vi låg och pressade hela dagen utan något solskydd. När vi gick hem flera timmar senare hade jag fått massor av små blåsor över hela bröstet och min syster såg ännu värre ut. Att sitta och bli sminkade senare på kvällen inför inspelningen gjorde hemskt ont och natten blev ett helvete! Vi kunde inte sova en blund på grund av smärtorna och klådan. Huden läkte efter brännskadan, men kanske var det redan då som pricken på Lenas axel i all tysthet började vakna till liv.

Mer försiktig än tidigare

För när hon många år senare kom till Läkargruppen där märket opererades bort visade analysen att den till synes oskyldiga fläcken verkligen var ett malignt melanom.
– Jag hann aldrig bli orolig, för sköterskan som ringde mig var helt lugn och sa att det verkade som om man fått bort allt.
För säkerhets skull togs lite till bort, men det var helt frisk vävnad. Lena är inte rädd för att vistas i solen, men hon är mer försiktig än tidigare och smörjer in sig med hög solskyddsfaktor, framför allt om solen är stark. Och eftersom Lisa ärvt hennes ljusa hy är hon mycket noga med att se till att dottern inte blir bränd.
– Under de tidigaste levnadsåren är det ju viktigt att ha ett ordentligt solskydd, så när vi var på Kreta på semester när hon var två och ett halv år smorde vi in henne så hon såg ut som om vi rullat henne i cement.
– Och fortfarande hotar jag henne med utegångsförbud om hon inte har tagit på sig solkräm!

Som en skottskada

Kvar på Lenas axel efter det maligna melanomet finns ett fyra centimeter långt, lite upphöjt och knappt synligt ärr.
– Det var en grop här från början, men jag har fläskat på mig så nu är det en kulle i stället, säger Lena med ett stort skratt.
– Jag brukar säga att det är en skottskada från Möllevångstorget!