Trots att det kirurgiska ingreppet gjordes ytterst radikalt fanns cancerceller kvar i området, varför operationen gjordes om. Linas ben skrapades in i vävnaden till muskeln.
Lina bor i Sjövik utanför Göteborg med make och tre söner i åldrarna 1,5 till 5 år. Det var mellansonen Elis som gjorde att hon såg symtomet utan att för den skull riktigt sätta det i relation till hudcancer.
– Elis pillade på mitt födelsemärke som han kallade för ett russin. Det började blöda, berättar Lina.
Då hade det också börjat växa på höjden. Det var 3 mm högt. Men Lina hade aldrig pressat i solen eller på solarium så tankarna på en hudcancer var uteslutna. Hon var 29 år och gravid; cancer fanns inte i hennes sinnevärld.
Hon uppsökte i alla fall för tredje gången en vårdcentral. AT-läkaren i Lerum misstänkte cancer och hon remitterades omedelbart till hudmottagningen på Sahlgrenska i Göteborg.
Linas bästa tips
Kolla regelbundet!
Sätt långärmad tröja och solhatt på barnen. Alltid!
Sola inte solarium!
Sök dig till hudmottagning – proffsen finns där!
Fyra timmar senare var hon radikalt opererad. Tyvärr var den operationen inte nog för att få bort all cancer i benet utan ytterligare en operation krävdes och Lina sövdes i vecka 32 med sin ofödde son i magen. Man utvidgade marginalerna på benet ytterligare och tog även ut portvaktskörteln i ljumsken och man kunde då konstatera att cancern spridit sig även dit.
– Jag har en grop stor som en tennisboll in mot muskeln, säger hon. Det ser för dj-t ut. Det är inte det värsta, men tyvärr är det en bra påminnelse om att man måste stå på sig och inte bli bortviftad av läkarna.
Nu går Lina på regelbundna kontroller med ultraljud var tredje månad.
Men det är inte nog med det. För en tid sedan fick hon diagnosen njurcancer. Hon kissade blod och hade mycket ont. I åtta månader bad hon om att få bli röntgad. Tumören var stor som en tennisboll och höger njure opererades bort. Från den cancersjukdomen kan hon bedömas som frisk först om fem år, men läkarna är mycket positiva till utvecklingen.
– Men jag blir rädd så fort jag känner en knöl på kroppen någonstans, säger Lina när vi talas vid i telefon. I morgon ska jag på mammografi för jag känner en knöl i bröstet in emot armhålan.
Lina är i dag 31 år. Hon har varit tillsammans med sin man sedan de båda var 15 år. ”Vi bestämde tidigt att vi skulle bli gamla tillsammans”, säger hon. Det är svårt att hantera att hon som trebarnsmamma kanske blir den som går först. Hon har svårt att sova, rids av mardrömmar.
– Hudcancer är en lömsk sjukdom. Statistiken vid spritt melanom är minst sagt dyster men jag är inte där än. Och jag är jag, inte en siffra i statistiken, säger Lina Baldenäs.
Text: Marita Önneby Eliasson
Ur Rädda Livet nummer 2, 2012