”Jag saknar inte mitt bröst”

Ingela och Roger Palmqvist

Hur var det att få bröstcancer?

– Det var en chock, men när det var ett faktum bestämde jag mig för att inte lägga någon energi på att fundera över varför jag fick det. Jag har accepterat och bara gått vidare, svarar Ingela Palmqvist.

Hur blev livet under tiden du var sjuk?

– Jag blev väl omhändertagen på Gävle sjukhus. Jag accepterade min diagnos och bestämde mig för att det här ska jag klara. Vad får mina närstående för liv om jag går omkring och tycker synd om mig själv? Det fungerar inte. Jag hade inte heller själv mått bra av det.

– Jag tänjde på gränserna. Först såg jag sju cytostatikabehandlingar framför mig och jag oroade mig redan från dag ett för hela perioden. När jag sedan hade fått en behandling så visste jag: vad skönt med tre veckor till nästa. Till slut tänkte jag bara: oj, i morgon är det behandling igen.

Hur har du det i dag?

– Jättebra. Jag jobbar heltid som tågvärd. Försöker ta tillvara varje dag och sätter upp små mål, till exempel resor att längta och se fram emot.

Vad betyder dina bröst för dig?

– Jag saknar inte bröstet. Det var ju inte friskt.

Roger Palmqvist: Hur ser du på Ingelas bröst?

 – De är inte det viktigaste; det är att Ingela är frisk, säger Roger Palmqvist.

Läs också: Cancer drabbar hela familjen

Så hanterade de beskedet om bröstcancer
 "Jag njuter av vardagen"
 "Jag trodde livet var slut"

 Läs också: Chock vid beskedet