Det var i slutet av 2004 som Bengt Solberg diagnostiserades med njurcancer och fick sin ena njure bortopererad. Han behandlades och allt var bra i nästan tre år, men så fick han ont i ljumsken och trodde att det var ljumskbråck.
(Upp)Kunde inte gå
När smärtan spred sig till ryggen blev han riktigt orolig och efter röntgen på ortopeden fick han veta att skelettcancer inte kunde uteslutas. Han hade fruktansvärt ont, så ont att han inte kunde gå och remitterades från Danderyds sjukhus till Radiumhemmet.
– Det var en helt fantastisk läkare där som tog hand om mig. Vi pratade länge, länge, långt efter arbetstid och klockan blev mycket.
Bengt Solberg, som fyller 70 i höst, är en kraftkarl som kört Vasaloppet och cyklat Vätternrundan flera gånger om. Tillsammans har han och fem år yngre Margita dansat folkdans, cyklat och åkt skidor i alla år. Det är inte längre möjligt.
– Sjukdomen innebär att man tvingas till inskränkningar i livet, säger Margita.
(Upp)Mindre ork men mer vilja
Bengt orkar inte så mycket, men han försöker ta en promenad varje dag med sin rullator om inte vädret är alltför eländigt.
– Men när man inte orkar längre vill man desto mer, säger Bengt och syftar på allt han skulle vilja göra hemma i villan i Sollentuna.
Margita jobbar fortfarande tre dagar i veckan – att komma hemifrån ger henne energi. Och Bengt tycker att hans dagar går fort. Sonen Göran kommer på besök nästan varje dag och dottern Camilla så ofta hon hinner. Barnbarnet Rasmus, 16, dyker också upp väldigt ofta. ASIH-teamet, avancerad sjukvård i hemmet, finns till hands och familjen kan ringa dit vilken tid på dygnet som helst för stöd och hjälp.
(Upp)Sjukdomen ständigt närvarande
– Vi vet ju att det är en obotlig sjukdom. Man tänker på framtiden, hur den ska te sig.
– Ja, jag är nog mer orolig än vad Bengt är, säger Margita som kallar sig känslomänniska. Att veta att han inte får uppleva barnbarnen som vuxna känns hårt.
– Julen var jobbig. Vi vet ju inte om vi kommer att uppleva någon mer jul tillsammans.
Men samtidigt har de lärt sig leva med cancern – fast ändå inte. Sjukdomen finns liksom inom väggarna i huset.
– Det kommer över en ibland. Vi har gråtit mycket, men var och en för sig. När en gråter är den andra oftast stark.
Även om cancer är en livshotande sjukdom så kan andra dö tidigare, konstaterar de. Och hoppet och kärleken lever än, efter 45 års äktenskap.
– Om Bengt mår bra så mår jag bra, säger Margita.