I dag, knappt ett halvår senare, är hon tillbaka i sin bostad på Lidingö utanför Stockholm och lever så normalt som hon kan medan hon återhämtar sig. Sjukdomen syns inte på ytan, Gunilla är inte mager och rör sig precis som vanligt när hon bjuder på kaffe i köket.
(Upp)Sjukdomen kom plötsligt
Gunilla minns att sjukdomen kom ganska plötsligt 2004. Hon började känna sig lite ”konstig i halsen”, utan att kunna förklara vad det var som var fel.
– Jag hade inte ont eller nämnvärt svårt att svälja och hade inte heller gått ner i vikt. Men allt var lite annorlunda på något sätt. Man kände inte igen halsen riktigt.
Besök hos husläkaren på vårdcentralen resulterade bara i en två veckor lång kur med antibiotika. Men ett nytt besök hos en annan läkare ledde till akut röntgen av halsen; på röntgenbilden syntes någonting i matstrupen som senare visade sig vara cancer. Gunilla Behm blev inte särskilt förvånad.
– Min farmor dog i magcancer när hon var femtio, och jag visste hela tiden att jag brås på min pappas släkt, förklarar hon. Jag var livrädd när jag kom upp i 50-årsåldern, men hann fylla 60 innan jag själv blev sjuk.
Till att börja med såg allting hoppfullt ut. Cytostatikabehandlingen som sattes in tycktes fungera och Gunilla fick snart beskedet att hon var botad. Kontroll efter kontroll visade sedan att tumören var borta.
(Upp)Funderat mycket på varför hon har fått cancer
– Men jag vågade nog inte tro på det där riktigt. Och en av kontrollerna visade mycket riktigt att cancern hade kommit tillbaka, nu i en aggressivare form som måste opereras. Gunilla Behm har funderat mycket över vilka faktorer som kan ha spelat in för att just hon blev sjuk. Att ärftlighet har betydelse visste hon, och livsstilsfaktorer, men hon hade alltid levt ett normalt liv med normala kostvanor. Däremot levde hon i stor sorg i två års tid efter att ett tjugoårigt förhållande tagit slut.
– Jag har alltid trott på att man ska vara positiv, sjunga och tänka ljusa tankar även om det går en emot för då kan man lura hjärnan. Men till slut gick det inte, och jag undrar om inte det kan ha inverkat på att sjukdomen bröt ut.
Den 17 april 2007 opererades hon av professor Jesper Lagergren. Ingreppet gick bra och efter fjorton dagar flyttades hon till Stockholms sjukhem för rehabilitering – några veckor senare var hon hemma igen.
(Upp)Maten smakar inte som förr
Mycket i Gunillas liv har förändrats efter operationen. Attacker av total kraftlöshet kan komma utan förvarning, så att hon är rädd för att svimma. Och det är besvärligt att inte maten smakar som förr.
– Jag som har varit allätare och älskat mat tidigare, säger Gunilla. På sjukhemmet, under rehabiliteringen, var det noga att Gunilla skulle få i sig minst 2 000 kalorier om dagen.
– Och det var inte nyttig mat som grönsaker och fibrer som jag skulle äta, utan sådant som jag alltid undvikit: pommes frites och annat fett. Allt för att fylla upp den där lilla magsäcken och främja läkandet.
Gunilla blev överlycklig när hon upptäckte att gamla favoriter som kokt färskpotatis, sill, gräslök och gräddfil fortfarande smakar. Nu äter hon matjessill flera gånger i veckan, medan hon prövar sig fram med andra maträtter. Gravad lax tycks också gå bra, liksom sylta med rödbetor.
(Upp)Kan inte lita på magen
Jobbigast är kanske att magen inte går att lita på. Den fungerar inte som den ska trots att läkarna är på väg att få ordning på hennes toalettbesök genom behandling med tabletter och granulat. Gunilla håller sig för säkerhets skull inne i lägenheten eller i närheten nere på gården. Dit har hon flyttat trädgårdsmöbeln från sommarstugan som hon blev tvungen att sälja när hon blev sjuk. Där tänker hon sitta i höst och läsa eller bjuda på fika när barn och barnbarn kommer på besök.
(Upp)Lever intensivare i känslan
I höst är det dags för första kontrollen efter operationen.
– Läkarna säger att om cancern inte kommer tillbaka under de tre första åren, så kommer den nog inte tillbaka alls, förklarar Gunilla. Hon tillägger att tre år går väldigt fort, och att sjukdom och operation har förändrat henne.
– Jag lever intensivare i känslan på något sätt. Uppskattar varje morgon för sig och ser på saker annorlunda än tidigare.