- Jag vill leva som vanligt och göra saker som får mig att må bra, säger Hans-Gunnar Nilsson.

Foto: Ralf Bergman

Cancern – en parentes i livet

– Jag ser cancern som en parentes i livet, säger Hans-Gunnar Nilsson. Jag grottar inte ner mig eller ältar sjukdomen.

23 februari 2010

Allt började i juli för åtta år sedan när Hans-Gunnar, eller H-G som han kallas, plötsligt upptäckte att födelsemärket på magen hade ändrat färg och form.

– Jag förstod direkt att det var hudcancer. Jag tänkte på Tage Danielsson som fick malignt melanom och dog och bestämde mig för att kontakta sjukvården omedelbart.

Ingen spridning

Hans-Gunnars farhågor stämde. Provsvaret från undersökningen visade att födelsemärket var ett malignt melanom.

– Fläcken plus en säkerhetsmarginal runt om opererades bort, berättar H-G och tillägger att han hade tur, cancern hade inte spridit sig.

Vi träffas hemma i villan i Sundsvall. Hit flyttade familjen 1965; dottern Ulrika var tre år och sonen Staffan föddes året därpå.

Farlig solbränna

H-G, 78 år, bjuder på sockerkaka som han själv bakat. Nuförtiden är det mest han som lagar mat och bakar, Anita lägger sin energi i trädgården.

Ett av deras stora intressen är resor till sol och värme. Första resan gick till Mallorca och efter det åkte de regelbundet utomlands. Turkiet, Thailand, Dominikanska republiken och Sydafrika; de har varit i de flesta delar av världen och njutit av solen – alltid utan solskyddsmedel.

– Vi hade inte en tanke på det, säger H-G och skakar lite på huvudet. Jag som har ljus hy var alltid tvungen att bränna mig först innan jag började bli brun. Nu efteråt förstår jag ju hur farligt det var.

Solsemester lockar inte längre

Nuförtiden är det skjorta och hatt med breda brätten som gäller när solen är framme och H-G är inte lika sugen på solsemestrar längre.

– Jag kände mig aldrig sjuk. Det var operationen och sedan var det klart. Nu går jag på kontroll varje år och undviker solen så gott jag kan. Jag har fått en chans till och tänker ta den.

Ny cancerform

Men det kom ett bakslag. Bara tre månader efter hudcancern förlorade H-G matlusten.

– Det var något som inte stämde.Första diagnosen var njursten, men H-G anade att det inte var rätt och stod på sig.

En ultraljudsundersökning visade att han drabbats av tjocktarmscancer. H-G återkommer flera gånger till vilket förtroende han kände för kirurgen som opererade honom.

– Jag var aldrig rädd. Det kändes som en förmån att bli opererad så snabbt. 40 cm tjocktarm togs bort och han blev kvar på sjukhuset i två veckor. Cancern var
inte spridd den här gången heller och han slapp cytostatika.

Tänker inte på sjukdomen

H-G drabbades av två cancerformer utan inbördes samband på bara några månader. Hur tacklar man det?

– Jag försökte att se framåt. Jag ville inte läsa om diagnoserna eller prata med andra cancerpatienter. Det hjälper inte mig, tvärtom. Jag tänker inte på cancern. Jag vill leva som vanligt och göra saker som får mig att må bra. Umgås med barn och barnbarn, resa och vara i trädgården och på gymmet.

Ny livsstil

Och gymmet är ett nytt inslag i livet. När H-G kom hem 15 kg lättare ville han börja träna så att kilona inte skulle sätta sig runt magen igen.

– Grannen som är sjukgymnast och driver en rehabklinik i samarbete med ett gym tyckte jag kunde börja där, berättar H-G med ett brett leende.

– Ett gym var för mig ett ställe där unga damer i tajta kläder hoppade omkring. Det hade jag ju sett på tv … och vad skulle en mager 70-årig gubbe göra i det gänget?

Ett bättre liv

Men det blev tvärtom. Den första jag ser är en pensionär från min egen pensionärsförening klädd i t-shirt och träningsbyxor. Gymmet har blivit en träffpunkt där vi också umgås och har roligt.

H-G och Anita tränar två gånger i veckan.

– Jag har blivit av med magen, fått bättre kondition och balans. Jag har faktiskt fått ett helt nytt liv.

23 februari 2010

Artikeln hämtad från

Rädda Livet, nr 1, 2010 skicka e-post

Text

Birgitta Forssell, frilandsjournalist

Relaterade artiklar