Rädda livet fick en pratstund när dagens repetition på Häringe slott söder om Stockholm var över. Middagen fick vänta för hennes del och hon tog sig tid att berätta om egna erfarenheter som närstående till personer som behandlas för olika svåra sjukdomar, bland annat bröstcancer. Hon berättar om kontakter med barn som hon inte släpper utan odlar med respekt och varsamhet.
Till tv-programmet fick var och en av artisterna ta med sig tre låtar. En av Jills melodier kommer med i programmet.
Hur valde du dina förslag?
– Jag valde med hjärtat, tog mina älsklingslåtar. Desperado måste vara med. Born to run blev mitt strategiska val, den har ös. Jag vet ju att det är drag i Sanne Salomonsen och man vill ju ha något som matchar henne.
Det sista förslaget är en egen låt med en personlig historia.
– Jag ville ge lyssnarna en sann historia som har berört mig och som faktiskt har hänt. Det är en sång som heter Little girl of mine. Jag skrev den efter det att min bästa väninnas dotter fick en hjärntumör när hon var ett och ett halvt år gammal.
Delar av dagens inspelning med Sanne Salomonsen och Alex Saidac kommer att klippas in i lördagssändningen. Då talar de också med programledaren Renée Nyberg och varandra om erfarenheter, minnen, känslor och vad de har för relation till sjukdomen bröstcancer.
När du nu sitter i tv och ska prata om en svår sjukdom. Blir du då mer Jill Anna Maria Werner Johnson och mindre countrysuveränen Jill Johnson?
– Jag är ingen annan person än Jill Johnson privat eller på scenen. Jag är den jag är. Möjligtvis svär jag lite mindre i rutan, försöker tugga med stängd mun när jag äter och de filmar, försöker snygga till mig. Men jag är en väldigt jordnära person och jag går inte in i någon artistroll.
Speciell orsak till att du deltar i Rosa Bandet-kampanjen?
– Det fina med att vara musiker och artist är att folk identifierar sig, söker styrka i musiken. På det viset är min roll och mitt liv ljuvligt. Jag får bidra med någonting som någon kan använda som tröst. Det är det absolut finaste. Jag är tacksam för att jag fått möjligheten.
– Jag tycker också att det är lite min skyldighet. Det är väldigt lätt för mig att sjunga låtar och bjuda på mig själv för att bidra till att folk sätter in pengar. Så varför skulle jag inte göra det? Det är så självklart.
Jill Johnson får många förfrågningar om att ställa upp för olika goda ändamål.
– När det gäller cancer ställer jag givetvis upp. Det är så många som drabbas, inte bara den som är sjuk utan sjukdomen berör även så många runt omkring. Genom den här inspelningen har jag blivit mer upplyst än tidigare om att cancerforskningen behöver pengar och inte bara en slant under en galakväll. Så jag har fixat ett autogiro som gäller insamling till Cancerfonden!
Text: Marita Önneby Eliasson
Ur Rädda Livet nr 3, 2012
Här kan du läsa mer om tv-satsningen "Du får mig att känna"