Illustration: Maja Lidbrink
Redan på 1920-talet märktes en ökning av antalet lungcancerfall bland rökarna. På 1930-talet såg forskarna den första statistiska kopplingen mellan lungcancer och rökning. Ingen ny kunskap alltså.
Vi vet också att passiv rökning kan ge lungcancer. Inom sjukvården känner man till att fortsatt rökning efter diagnos innebär otroligt stora risker – fler dör, sämre effekt av cancerbehandling och risken för biverkningar och komplikationer ökar. Livskvaliteten försämras också.
– Det här är sjukvården ganska dålig på att tala om för lungcancerpatienterna, säger Lena Sharp, sjuksköterska och områdeschef vid onkologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Stockholm.
Det finns också stora skillnader i vad sjukvården kan erbjuda. Många cancerpatienter får inget stöd alls. Varför då, måste man fråga, när man vet att rökningen är en så stor riskfaktor? Kanske finns svaret i både amerikanska och svenska studier som visar samma sak: sjukvårdspersonalen säger att de inte har fått någon utbildning och saknar kunskap om rökavvänjning.
Något som kanske är ännu viktigare är att det saknas tradition. Ofta är det så att de olika yrkesgrupperna i vården tycker att det här inte är ”mitt bord”. Forskningen visar att det är precis tvärt om. Patienterna tolkar det som god kvalitet på vård om de får hjälp med en så viktig fråga. Det finns också vårdpersonal som tror att patienterna är omotiverade så det är ingen idé att ta upp frågan. Studier visar att detta är en missuppfattning.
Lena Sharp
Lena Sharp har arbetat med rökavvänjning i drygt tio år. Hon använder en metod från USA som kallas 5A.
– Jag går igenom fem steg i rökavvänjningen med hjälp av fem ord som börjar på A. Steg ett är att alltid fråga om patienten röker – Ask. Arbetet med denna modell för rökavvänjning startade på strålbehandlingsavdelningen vid Karolinska Universitetssjukhuset. I en första pilotstudie noterades att 74 procent var rökfria sista strålbehandlingsveckan. Efter ett år var 68 procent fortfarande rökfria.
Många patienter som Lena Sharp talat med vittnar om att ingen har sagt någonting om rökningen. Självklart ger detta ett budskap om att det är oviktigt. En del talar också om att de blivit illa behandlade. Fått kritik för sitt rökande, men det är inte olagligt att röka och det finns definitivt fördelar med att röka för annars skulle ingen göra det!
– Du kan inte läxa upp en person eller moralisera över rökning och förvänta dig att personen ska lyckas sluta röka. Jag har provat pekpinnar och moralkakor och de fungerar inte. Det är fakta och stöd som sjukvården ska erbjuda.
– Ge stöd och beröm oavsett hur det går. Säg att ”jag ser att du kämpar med det här, jag ser att du försöker”. Stödet fungerar bäst om man ger det med läkemedel, menar Lena Sharp. Dessa ska tas i kombination och under lång tid. Det finns läkemedel både med och utan nikotin.
En annan viktig sak är de närstående. Ta med dem och ge dem samma stöd! De flesta rökare har ett eller flera återfall när de ska sluta röka. Det är en del av processen och det lär man sig också något på. De flesta återfallen sker första veckan och det är då man behöver mest stöd. Ett effektivt tips kan vara att stå ut i 30 minuter – kan vara lätt att säga! Bryta vanor och upphöra att umgås med andra rökare kan underlätta. Eller man tar hjälp av läkemedel.
– Rökavvänjningsstöd är en viktig del av cancerbehandlingen. Min slutsats är att det inte är för sent att sluta när man har fått cancer, säger Lena Sharp.
Text: Marita Önneby Eliasson
Här finns mer att läsa om rökning och hur det påverkar kroppen.
Här finns mer att läsa om lungcancer.
I Cancerfondens blogg finns mer att läsa om tobaksprevention.