– Det är angeläget att få ett vetenskapligt underlag för valet av operationsmetod, säger Ola Bratt, docent och överläkare vid urologiska kliniken, Helsingborgs lasarett.
Vid lokaliserad prostatacancer, det vill säga cancern har inte spridit sig utanför prostatakörteln, kan sjukdomen botas med kirurgi och/eller strålning. Den kirurgiska behandlingen innebär att hela prostata inklusive sädesblåsor och en del av urinröret opereras bort. Urinröret sys sedan fast direkt mot urinblåsan.
Vid en öppen prostataoperation lägger kirurgen ett snitt från naveln ned mot blygdbenet. På senare år har en annan, robotassisterad operationsteknik slagit igenom alltmer. Det handlar om titthålsoperationer (laparoskopi) där kirurgen arbetar via några mindre hål i buken. En liten kamera förs in genom ett av hålen och filmar ingreppet inifrån. Kirurgen ser det filmade förstorat på en skärm och kan på så sätt styra sina instrument.
Den robotassisterade tekniken är en vidareutveckling som innebär att kirurgen också har en tredimensionell bild av operationsfältet samt ledade instrument, vilket gör det lättare att bland annat sy inne i kroppen.
I USA har robotoperationer nästan helt ersatt öppen kirurgi vid prostatacancer och utvecklingen i vårt land går åt samma håll. Detta sker dock utan att de två metoderna ännu har jämförts på ett systematiskt sätt.
– De enda fördelarna med robotkirurgi som vi är säkra på är att det blir mindre blödningar vid operationen samt att patienten kan få mindre ont efteråt och kommer i gång snabbare. För att motivera den betydligt högre kostnaden för robottekniken bör man kunna visa på fler fördelar än så.
Bland det viktigaste som är på gång just nu när det gäller kirurgi och prostatacancer anser Ola Bratt därför är den stora svenska studien lappro (LAParoscopic Prostatectomy Robot Open). Där följs och jämförs 700 män som opererats med öppen kirurgi med lika många män som genomgått robotkirurgi. Sju svenska sjukhus deltar och de sista operationerna i studien genomfördes nyligen, vilket betyder att uppföljning och analys kan börja. Forskarna ska undersöka om någon av metoderna ger bättre överlevnad, färre bestående komplikationer och/eller bättre livskvalitet. Kostnaderna för samhället ska också jämföras. De första resultaten väntas inom ett par år.
– Om det visar sig att robotkirurgi kan minska risken för erektionsstörningar och allvarlig urininkontinens efter operationen, kan det definitivt vara värt den extra kostnaden. Vi behöver kunskap att basera valet av metod på.
Några andra stora nyheter på kirurgifronten när det gäller prostatacancer har han inte att rapportera.
– Den stora utmaningen finns på steget före operation och/eller strålning, nämligen
att vi måste bli bättre på att hitta ”rätt” patienter att behandla!
Studier har visat att man kan minska dödligheten i prostatacancer genom att bjuda in alla män i vissa åldrar till hälsoundersökningar, så kallad screening, där man tar blodprov och undersöker halten av prostataspecifikt antigen, PSA. Samtidigt leder en sådan strategi till att ett antal prostatacancertumörer som inte skulle ha behövt behandlas hittas och behandlas i onödan. Många män får därmed leva med biverkningar som försämrar livskvaliteten utan att de egentligen haft någon nytta av behandlingen. Deras prostatacancer skulle aldrig ha hunnit ställa till några större besvär eller påverka deras livslängd.
Det är ännu oklart exakt hur de nya forskningsrönen om screening för prostatacancer kommer att avspegla sig i de uppdaterade nationella riktlinjer för prostatacancer som är på väg. Allt fler experter lutar dock åt att det rimliga just nu är en kompromiss. Den skulle innebära att män fortfarande inte kallas till screening för prostatacancer på det sätt som kvinnor kallas till mammografi, men att samhället tar ansvar för att män får bättre information om PSA-testning och att informationen skickas till alla män.
I Region Skåne genomfördes 2011 ett pilotprojekt där 1 470 skånska män i åldrarna 50–70 år fick ett utskick med Socialstyrelsens broschyr om fördelar och nackdelar med PSA-testning, ett följebrev som kunde användas som remiss för testning samt ett frågeformulär.
33 procent av de män som fick utskicket valde att gå och testa sig. Bland jämnåriga skånska män i övrigt PSA-testade sig 27 procent under samma period. Analyserna av svaren på enkäten tyder på att informationen fick en del män att avstå från testning och andra att gå och testa sig fast de inte tidigare tänkt göra det.
– Jag tror att man med hjälp av systematisk information kan öka sannolikheten
att det är män som kan ha nytta av PSA-testning som går och testar sig, säger Ola Bratt. På så vis skulle man kunna minska både dödligheten och överbehandlingen.
Text: Helene Wallskär
Ur Rädda Livet nr 3, 2012