Forum - Bukspottskörtelcancer

Min man har nu haft denna dom över sig sedan den 13 juli 2009. När vi fick detta besked rasade hela världen,vi trodde han bara hade diabetes för det var så det hela uppdagades och jag tyckte att han hade blivit gul på huden och i ögonen,men inte trodde jag i mitt stilla sinne att det var cancer. Livet tog helt plötsligt slut där några dagar för oss, fatta inte direkt vad de hade sagt till oss men de sa rent ut att han skulle dö. Det första min man frågar om är hur länge har jag kvar? Det kunde de inte svara på, men inte så länge sa de. Hur tror ni man reagerar då? Man faller ihop så långt ner att det är ett rent helvete att ta sig upp igen hela livet raserar, man vet varken ut eller in. Men efter mycket rädsla,ångest,tårar och sorg så bestämde vi oss för att vi ska kämpa varför ska en sjukdom förstöra vårat liv? Min man har klarat cellgifts behandlingarna väldigt bra han har inte fått några biverkningar alls. Nu har han varit utan cellgifter sedan den 27 oktober och tumörerna har inte rört sig och inte vuxit. Jag är så lycklig för det för livet är svårt just nu,men detta är trots allt ljuspunkten när läkaren säger att det inte rört på sig och inte vuxit. Men den senaste veckan har min man blivit mycket sämre,han har hemsk värk,ingen mat lust och kan inte sova på nätterna. Han lider fruktansvärt och jag med honom,hur ska han orka?